Onsdagen den 11 Juni ;

Ut och kissa en lite kortare runda än de senaste mornarna, det hänger regn i luften. Den senaste veckan har Lexi visat hunger på morgonen, det vill säga att hon går till matskålen och gnäller, märk väl att jag knappt hunnit torka tassarna på henne och hunnit in förrän hon pockar på mat, härligt. Matglädje är trevligt att se hos sin hund. Hon fick jordgubbe och en gurkbit i maten ihop med torrfoder och kycklingköttbulle, renslickat.

Öronrensning, klofilning och ögonbad, nu direkt på morgonen. Lexi har lite stora ”morgonkluttar” i ögonen, så det är bra att skölja ur dem med ögonbad, öronen är jättefina och rena men man måste ha check på dem, det kan snabbt förändras, så en bomullstuss med öronrengöringsmedel på och torka runt inne i örat talar om ifall det är rent. Klofilningen gick hyfsat idag, mindre motstånd. Det bökiga med klofilningen är att man måste hålla i varje tå för sig så att den är stilla så att man kan fila klon, men resultatet av filning är bra tycker jag, inga skarpa kanter som när man klipper och ingen risk att det gör ont.

Vi åkte till skogen, före lunch och gick den vanliga promenaden med långlinan på. Jag fick ett par tillfällen att använda linan vid Stopp och en gång till Hit. Jag tränade Hit genom att jag satte Lexi ner och gick cirka fem meter ifrån henne, därifrån kallade jag Hit. Hon kom som ett skott och belönades med godis, Bra och handtecknet och verbalt för Varsågod/Framåt. Vi träffade Olle, den kastrerade Softies hannen som är för snäll. Lexi hoppade på hans rygg och över honom i ett glädjeskutt, Olle drog sig undan Lexi efter och drog honom i örat, Olle fortsatte undan, jag fick stoppa henne.

Skall hon leka med någon hund så skall det ske, som det alltid skall ske mellan hundar. Halsband och koppel av och gärna mattehusse i rörelse, det ger bäst vibrationer och rörelsefrihet för hundarna.

På vägen hem gjorde jag två korta ärenden och då fick Lexi vänta i bilen. Hemma fick hon mat med lite av min lunch i som smakprov, det var lite pasta med köttfärs.

På kontoret har jag nu möblerat om lite, tagit upp den fina hoppfällbara hundburen med den mjuka dynan i till sängloftet och ställt om lite på kontoret så att jag lättare kan sätta kompostgaller för mina pärmar och växter nu när jag börjar lämna henne längre stunder, så att hon inte biter i det jag minst av allt vill få förstört. Nu ligger hon på kistan och sover med krokodilen intill sig.

Vi har varit på en liten kisspromenad under eftermiddagen och efter den fick hon middagen i ett mjölkpaket. Hon håller sig väldigt bra nu om man inte busar upp henne mycket, då klarar hon sig ett par tre timmar utan att behöva gå ut, skönt. Men man skall tänka på att rent fysiologiskt kan hundar inte hålla sig förrän vid sex månaders ålder, så fortfarande behöver man vara alert, så att inga olyckor sker inomhus.

Nu skall vi åka ut till min veterinär Ewa och lämna ett urinprov från Lexi, för att se om vi skall ha någon medicin mot hennes förmodade slidkatarr, tror jag passar på att promenera där ute då på Råå, det är ett gammalt fiskeläge i södra Helsingborg, där är miljömässigt kul promenader med mycket båtliv och en och annan annorlunda brygga/bro över Råån att gå på.

På väg till bilen när Lexi satte sig ner för att kissa så stack jag under henne , en liten plastburk, perfekt hon märkte inget och jag fick min urin, som jag skulle lämna till Ewa. Efter att vi lämnat provet, jag bara stack in och lämnade det och betalde, så åkte vi sedan till Råå, en kilometer längre söderut.

Där gick vi en promenad längs Råån som Lexi gick ner mot och drack vatten ur, vi fortsatte längs med kajen och passerade alla båtuppställnings-ställningarna, Lexi brydde sig inte om dem, jag tyckte de kunde se lite kusliga ut, på någon enstaka var det kvar en båt. Vid denna plats går det små bryggor ner till Råån och det är här båtplatser en långsträcka, här ligger lite mindre motorbåtar. Lexi var nyfiken och hade inga problem med att gå ut på bryggorna eller ner mot vattnet vid sjösättningsramperna, som finns på flera ställen längs hamnen. Vi fortsatte mot fiskebåtarna och vägen dit tog jag via en brygga som har lite breda springor mellan plankorna och som dessutom svajar lite när man går på den och om man möter några på denna brygga, som vi gjorde så känns svajningen ordentligt.

Lexi började att promenera i kavat stil men efter ett tag visade hon lite obehag, jag skojade på och fick med henne utan någon större visad rädsla även om jag såg att hon tyckte det var läbbigt. Vi gick nästan ända ut på piren i Råå, det blåste bra idag så vi fick lite saltstänk på oss, det brydde hon sig inte om, hon var mer fokuserad vid vad som dolde sig mellan stenarna. Stora stenar ligger ju nästan alltid som vågbrytare vid pirar och hamnar, därifrån kom säkert all möjlig härlig doft.

På vägen hem stannade vi hos Ewa för att väga Lexi 11,3 kg och 40,5 cm i mankhöjd. När vi kom hem så fick hon sin kvällsmat med leverpastejmacka i, jag la i ett par skivor jordgubbar och lite persilja, det slank ner alltihop, när jag sedan sitter här och skriver så kommer fröken in på kontoret, går bort till kistan och hoppar upp på den som världens enklaste sak, tredje gången hon klarar det själv nu.

Vi satte oss vid teven klockan åtta och då fick jag min kvällsmat, mackor och tea. Detta känns som en egen stund för mig, när man annars hela dagen är sysselsatt med Lexi och vovarbete i dubbel bemärkelse. På teve är det Ett med naturen programmet och en tornfalksunge visas i ett sammanhang, dennes pip väcker något hos Lexi, hon hoppar upp från soffan och sätter sig käpprätt upp på golvet och lyssnar hela tiden. De ringmärker ungen så sekvensen varar nog två tre minuter, där sitter Lexi och tittar ut i det blå och lyssnar. Sedan hoppar hon upp i soffan igen, sträcker på sig och somnar, hon sover tills jag väcker henne för kvällskiss strax efter tio.

Uppe i sängen är rutinen som vanligt att hon ligger och tuggar på sin tuggis en stund och sedan lägger hon sig på min huvudkudde, då sitter jag oftast upp fortfarande i sängen. Jag flyttar henne och säger Nej, det är mattes plats, hon lägger sig ibland igen på kudden och jag får flytta på henne igen.

Just vid insomningen ligger hon ibland väldigt tätt in på mig, gulligt men obekvämt. Jag brukar försöka fösa henne lite åt sidan, vi har ju en dubbelsäng hon kan väl ta lite egen plats och inte upp på mig, jag vet att närhet speciellt under sömn är stärkande och tryggt men ändå. Ofta när jag vaknar till så ligger hon på ”sin” sänghalva, vid huvudkudden eller mer nere i mitten av sängen.