Torsdagen den 12 Juni ;

Jag vaknade 05.55 och vi gick ut till Gröningen, alldeles tyst och folktomt, Lexi både pluttade och kissade två gånger. Mitt under andra kissen så kommer det en kille med mössa och ryggsäckar ur buskagen på Gröningen, han ser lite sjavig ut. Lexi sa inget men såg väldigt förvånad ut, hade hon varit vuxen så tror jag man kunnat se Pinscheranlaget – vaksamheten finns redan nu i hennes blick.

Den killen har jag sett förut i sommar på andra platser just de timmar andra sover, en slags uteliggare. På sommarn tycker jag mig ha märkt flera nya platser där uteliggande människor håller till. Det är precis som om sommarn drar till sig nya människor som annars är boende på annat sätt men på sommarn blir som flyttfåglar, söker lämpliga ställen för mat och överlevnad för att till hösten åter dra sig tillbaks till annan plats, mer inomhusbetonade ställen.

Han sa inget och det kändes som han blev lika överrumplad som vi två, ingen störde den andre, men om det varit en vuxen Pinscher och spänningen inte förblivit överraskande – neutral utan kanske något ord utväxlats eller att han kommit för nära in på vår zon, då hade en skyddsposition synts hos Lexi, ja hos mig med.

Det undermedvetna – reptilhjärnans reaktionsmönster är hundraprocentig när det gäller att tolka situationer både hos oss människor och hos djur, fast där är den mer i funktion även i vardagsbruk, så att säga. Så ju äldre rasegenskap desto fastare sitter den och desto säkrare är det att det anlaget kommer fram. Betänk att detta varit på dagtid med massor av människor i rörelse och att denna enskilda individ inte hade ”rent mjöl i påsen”. Då reagerar vi människor oftast inte så starkt eller med reptilhjärnan utan mer med social samexistens inlärning medans hundar fortfarande reagerar med sin reptilhjärna, det är ett exempel på missförstånd från oss gentemot våra hundar.

När vi kom upp igen så fick Lexi mat och sedan skulle vi gå och lägga oss igen, tänkte jag. Jag ställde mig vid trappan för att lyfta Lexi upp, hon skuttade förbi mig alla trappstegen upp i sängen själv och lämnade mig helt snopen stående beredd på att lyfta henne nere på golvet. Jaha nu var det klart, hon kan själv, fast jag kommer att vara observant ett tag till vid upp och nergång för trapporna med Lexi, och säkert kommer jag att bära henne otalet gånger till, speciellt de första trappstegen.

Jag blev så paff av händelsen att jag valde att sätta mig och skriva ner det när känslan ännu satt kvar i mig och sa till Lexi, Stanna där jag kommer snart. Nä det ville hon inte, hon kom ner och gick en vända tillbaks till matskålen och åt lite till och sedan kom hon in på kontoret och bara hoppade upp på kistan som ingen sak i världen alls. Nu går det undan, dags att träna intensivt vissa kontaktord som måste börja funka.

Nu ligger hon och sover i stolen med fårskinn, svansen den viftar, benen springer, ögonlocken rör sig och ett litet ljud åt det glada hållet hörs.

Hon har sysselsatt sig själv bra och sovit en del i förmiddag, vi tog en snabb promenad till tea-affären vid lunch och nu efter lunch har hon busat med otillåtna saker som jord i krukorna, bitit på en filt och en korg. Jag har varit upptagen mycket i telefonsamtal, jag inte kunnat avsluta. Vid fyratiden räknar jag med att kunna åka till skogen med henne. Nu tog jag in henne på kontoret för sömn ett tag, hoppas jag.

Så fort man känner sig stressad så är det som att trycka på en knapp, då vaknar allsköns påhitt igång hos valp/unghund, ta ett djupt andetag och låt stressen rinna av, då tänker man klarare, tänkte jag till mig själv och la ut lite Leta godis till Lexi, som hindrade det värsta buset mellan två samtal.

Vi åkte ut till skogen och gick en härlig promenad, Lexi hade som vanligt både Rosmarinvatten och långlina på sig. Första halvan av promenaden var Lexi mest efter mig och något avvaktande, inte rädd bara avvaktande, två gånger använde jag Stopp kommandot och massor av gånger fick jag tillfälle att belöna att hon kom upp till eller kom till min vänstra sida, idag var godiset färsk Frolic. Frolic har en hög fetthalt, vilket gör att det smakar bra men också att det torkar i luften och blir hårt, Pedigree har nu kommit med en ny påse som skall eliminera att de torkar och blir hårda. Hmm färska Frolic smakade mer, på hemvägen av promenaden så träffade vi fler människor och fler Stopp och några Hit användes, hon lyssnade och det funkade bra idag.

En sådan här skogspromenad tar cirka en tjugo minuter om jag gick i rask takt och allt i ett sträck, den är alltså för arton veckors Lexi fortfarande inte så lång. Eftersom jag tränar och gömmer godisar, stannar och ibland hälsar på folk och vovvar så tar den fyrtio minuter till en timma. Efter en sådan promenad så sover Lexi skönt och ofta med drömmar. Ikväll skall jag på ett möte, Erik kommer till Lexi, strax efter att jag gått, en stund får hon vara själv.

Enligt Erik var hon tyst, när han kom, bra. Då hade hon klarat tjugo minuter på kvällstid. Jag får inte slarva med att träna fler korta pass på kvällstid, det är lätt hänt efter våra långa intensiva dagar att man tycker det är skönt att glida ner i soffan och låta sig roas av teve eller skön musik. Man skall försöka att minnas livet före valp och sakta introducera det, så att man kan gå på en bio, middag, föreläsning eller vad det nu kan vara, även på kvällstid.