Tisdagen den 17 Juni ;

Vi träffade Wilma på morgonrundan, det blev en valpbrottningshälsning utanför Teaterns huvudentré, lite avundsjuk blev jag när jag fick höra att Wilmas matte har börjat cykla med Wilma i cykelkorg, Lexi är för stor för att få ner i en cykelkorg och för ung för att springa med cykeln, så det blir en cykelfri sommar för mig. Inga sköna cykelturer ute i skog och mark, det får vänta till senhösten, då kanske jag börjar träna henne för cykling.

Klofilning med visst motstånd från Lexi, jag sitter fortfarande med henne i knät men snart får jag kanske finna ett bekvämare sätt att ha henne på vid omvårdnad av klorna, hon börjar bli både lång och stor. Jag borstade henne med pimpstenen också, den lossar håret bra och efteråt blir hon jättefin av sämskskinnet. Hon luktar väldigt illa i munnen, jag tror det är från tandömsningen som pågår. Hon har tappat alla framtänderna både i över- och underkäke, nästa lär väl bli hörntänderna som faller och sedan molarerna, jag tycker mig minnas att det luktar illa när tandömsningen pågår. Jag får ge henne lite filmjölk ett par dagar och se om det hjälper, för filmjölk var det jag skulle ge Lexi mot slidkatarren. Jag skall ”spruta” upp lite filmjölk i slidan, kladdigt blir det men filmjölk återställer balansen. Detta skall provas med start idag.

Jag lämnade Lexi och cyklade in i stan och gjorde tre korta ärenden, det hela tog knappt en halvtimma. När jag gick ut om dörren hörde jag henne skälla, hon skällde när jag cyklade in mot stan, hörde jag. Det var dock tyst när jag kom åter. När jag kom upp så packade jag upp sakerna och sa ett snabbt hej utan närmare kontakt med Lexi som satt instängd på kontoret. Sedan tog vi och åkte upp till Fido´s för att vattna blommorna, där satt jag och njöt i solen en halvtimma medans Lexi sökte av marken, en kattskit tror jag hon lyckades få i sig.

När vi kommer in på Fido´s så går jag ett varv med henne i koppel för att upptäcka om det ligger något ätbart, så att jag hinner ta bort det innan jag släpper henne. När jag gått mitt varv så ber jag Lexi Sitt, jag tar av kopplet och halsband och när hon tittar mig i ögonen, vilket hon gör direkt, så får hon sitt frikommando Varsågod.

Efter Fido´s så gick jag in på Jansson data för att få hjälp med en sak, då fick Lexi sitta i bilen med bakdörren öppen och gallret låst om henne, då höll hon på och skällde också, jag fick vänta med att gå ut ur datoraffären tills Lexi blev tyst, det tog några minuter. Likadant hände igen strax efter, då jag skulle vattna blommorna på mina vovvars gravar, Lexi fick vänta i bilen med bakdörren öppen, solen strålar idag, för varmt att stänga dörren om en hund som sitter i bilen, om än för fem minuter. Lexi skällde nu igen och jag gick inte tillbaks mot bilen förrän hon tystnade. Hon ser mig hela vägen när jag är inne på hundkyrkogården, så jag bara stod stilla tills hon tystnade innan jag gick mot bilen.

Sedan var det dags för vår skogspromenad, vi utgick idag ifrån Krematoriet vid ankdammen, en annan ingång till Pålsjö skog, vi har gått denna sväng förut. Lexi var trött av sin långa vakna tid och rörde sig mest bakom mig och vid sidan om, så det blev inte så många chanser för Stopp och Hit träning men några tillfällen blev det, på sista sträckan mot bilen.

När vi kom hem så tänkte jag att nu somnar hon och sover ett bra tag men hon ville inte riktigt gå i ro så jag tänkte ok det blir som med mina vuxna vovvar, hon får mat efter vår promenader och det var precis vad hon ville. Torrfoder, tre mikrovärmda köttbullar, lite varmt vatten och lite A-fil, hon åt upp alltihop på en gång, hungrig alltså. Jag tror och tycker mig märka att hon mer och mer drar mot att vilja äta tre mål mat om dagen istället för de fyra som hon hittills fått, jag kommer att öka fodermängden något och ge henne tre mål om dagen från och med nu. Jag har fyra säckar juniorfoder kvar, jag kommer att gå över till vuxenfoder av samma märke när det är dags att fylla på foderförrådet.

Om man byter fodermärke så är det viktigt att man tillsätter nytt foder i det gamla successivt så att man på tio dagar har bytt den gamla sorten mot den nya, allt för att skona magen för stora överraskningar och med eventuell diarré som följd. Men jag byter inte märke utan går bara från junior till vuxen, så stor är i regel inte skillnaden att magen brukar reagera på sådant foderskiftet.

Efter att hon ätit så sov hon gott en lång stund, hon vaknade av att jag rotade i frysen. Jag tog ut en Päronsplit och delade med mig lite av den uppskuren på en assiett till Lexi som stormförtjust slickade i sig den och sedan kom hon och ville ha mer, hon fick två slick på min.

När vi kommer upp från nästa kissrunda så skall jag ”spruta” in lite A-fil i slidan på Lexi, jag har hällt upp lite i ett glas redan nu, så att den inte är kylskåpskall, hoppas att det hjälper med filen för det är bra om man slipper ge antibiotika.

Vi gick ut en kvällskiss runda och jag kom att tänka på att jag har glömt att fotografera i vår alldeles omedelbara närmiljö, så jag tog med kameran ut. Det är inte lätt att hantera både en pigg valp/unghund och en kamera men det blev en hel del kul bilder. Vi gick först bort till Teatern , det är skönt att kissa på gräs och mer praktiskt att plocka upp efter sin hund på sådant underlag än på stenlagda och asfalterade gångar, som det är gott om hemmavid.

Precis där i passagen mellan Teaterns allé och dess stenlagda huvudentré träffade vi en Bouvier des Flandres herre, Alfa. Han hade ena skuldran rakad och hade stygn där, han hade blivit opererad för en tumör. Jag tänkte på min busiga Pinschers vanliga sätt att kramas, om han hade ont vid såret men det brydde han sig inte om och eftersom han var så stor och hårig över ansiktet, som de är, så tog Lexi det säkra före det osäkra. Hon skuttade fram mot honom med lågställd kroppshållning och precis framme slängde hon sig på rygg och lät honom nosa över sig innan hon började skutta och hoppa upp för att omfamna honom, som hon gör med alla hundar vi hälsar på. När vi hälsat färdigt, vilket jag alltid avgör så säger jag alltid, Tack för hälsningen och det räcker Lexi Kom nu går vi, ofta hänger hon med utan större motstånd. Jag la några godissök till henne vid skulpturerna som står utanför Teatern.

Vi fortsatte vår promenad längs bryggorna vid Marinan, det vindar lite idag och det gör att båtarna i hamn ligger och guppar, vissa låter det om då fendrarna skaver mellan båt och bryggkant. Lexi är avvaktande och står och tittar och lyssnar in, men hon är inte rädd. Vi gick på bryggan hela vägen bort till fiskebåtsläget och sedan längs vågbrytarmuren hemåt, jag fotograferade både Kungsparken, vårt hus och Lexi på olika platser längs vår nästan dagliga promenadrutt. Innan vi kom fram till porten blev det en hundkram till Bichon Frisée killen Simba, de två stod och höll om varandra och Lexi testade om man kunde bita lite i hans öron, jo det gick bra, så hon tog om hans ena framben också och drog honom framåt en bit, vissa hundar är nästan för vänliga kan man tycka. När jag är ute på kissrundor hemomkring så har jag nästan alltid flexikopplet på henne, så får hon lite rörelsevidd, men vid hundhälsningarna så kortar jag in och ser till att de inte snor in sig.

Nu ligger hon på kistan och lyssnar till aftonens ljud, människor, bilar, och fåglar. Ibland intresserar ljuden mer och då står hon upp, ibland ända upp på fönsterbänken, nästan som en katt. Men som ”kattdödar”hund så gäller det att vara vig, det märks tydligt att hon kommer att bli en mycket snabb, vig och rörlig hund.

Vi skall strax få vår kvällsmat och sedan blir det kanske bus eller en stilla kväll, det återstår att se hur mycket ork lilla fröken har kvar. Det blev halvbus och lugnet la sig strax före klockan nio. Lexi sover lugnt trots ljuden utifrån, att folk skrattar och väsnas lite verkar inte beröra henne längre. Hon sätter sig givakt i sängen om det blir plötsliga, väldigt höga eller annorlunda ljud, vårt vackra burspråksfönster har en nackdel det suger liksom åt sig ljuden från gatan. Står människor precis utanför så kan jag nästan höra allt dom säger, mindre kul och framförallt på natten men som sagt Lexi verkar ha vant sig vid de flesta stadsljuden och sållar bort dem.