Måndagen den 23 Juni ;

Vi vaknade klockan åtta, trötta var vi efter helgen, Lexi låg kvar i sängen ytterligare tio minuter efter att jag gått upp. Morgonrundan varade nästan en timma och vi träffade Håbe, Wilma, Allan, Olle, Ville och Peggy inte alla på en gång men nästan. Valpbrottningslek med Wilma och Peggy och mer artiga vuxenhälsningar med de andra. När vi var på väg över till Gröningen där Ville och Olle stod, så hörde vi ett fasligt tjut skrikande, när jag vände mig om för att se vad det var så var det Ceasars matte som kom ner för Tågagatan med Ceasar i famnen, skrikande och sprattlande. Lexi reste full ragg och sänkte svansen och ville fly, hon blev skitskraj och det höll i sig flera minuter efter att Ceasar slutat låta, hans matte gick med honom åt Kungsparken till. Jag sa inte något till Lexi mer än att jag försökte få in henne en längre bit in på Gröningen, vi gick en lov och svansen började återta sin stolta position och raggen la sig, vi gick mot Olle och Ville. Villes matte berättade att Ville och Ceasar ”hatar” varandra och båda två brukar låta så när de ser varandra. Det kan man väl aldrig göra något åt sa hans matte, han var i slagsmål igår här på Gröningen med en Old English Sheepdog.

Visst kan man om man vill ha ett umgänge mellan hundägare, man kan samlas en till två gånger i veckan och gå gemensam promenad med hundarna, kopplade. Den ena hunden får lukta på bara ena sidan och den andra på bara den andra sidan, så kan hundar umgås under lång tid och det lugnar ner känslorna, då vi markerar ledarskap och tryggheten i att vi har läget under kontroll. Sedan får man lära sig och sin hund mer om man vill kunna avancera med mer och friare samvaro.

Lexis nya hörntänder bryter ut, en gammal hörntand i nederkäken har hon tappat, de andra känns fortfarande som om de sitter rätt hårt fast. Vi lekte lite efter att vi kom in från denna sociala morgonpromenad, nu ligger Lexi i soffan. På tal om ligger så låg hon halva natten i sin Plats, hon kom ut och drack inatt och jag lät henne inta sängen med mig då.

Vi åkte till skogen med rosmarinvatten och långlina på. Vår promenad tog ungefär femtio minuter, inga hundar träffade vi men väl några joggare vi fick stanna för, hitinkallningar blev det också tränat en del, oftast då Lexi kom på efterkälken, hon kommer som ett skott och oftast får jag henne in på min vänstra sida på Fotstället sittandes, där belönas hon med Frolic. Under tiden som hon springer till mig får hon belöning i form av hurra och bra tillrop.

Det kom två joggare som stannade och ville hälsa, dom skall man ju ignorera när man är Lexi så som tur var hann jag få in ett Varsågod Hälsa innan dom hade ”dykt” på henne. Det var en bekant från tonårstiden, som hade flyttat hem igen och som hon sa, det är så kul med alla bekanta ansikten. Dom hälsade på Lexi en stund och sedan sprang dom vidare. Lexi hälsade men var inte översvallande intresserad, det var bra tycker jag. Vi hade några godissök och flera pippi Nej träningar, som gick utmärkt. Det är snart dags att avancera träningen av koncentration när vi är i skogen/ute.

Det är regn idag så när vi kom hem så såg man nästan på Lexi att hon väntade på att få bli torkad torr, hon busade trots det lite med handduken. Jag hade placerat ut de Frolicbitar som var kvar i min jackficka från promenaden på golvet som Varsågod godis när hon var färdigtorkad, under torkningen av bakdelen försökte hon åla sig till godiset men jag var uppmärksam och sa Nej, hon avslutade försöket direkt.

Eftermiddagspromenad runt Teatern och ner om fiskebåtarna i Marinan och ut om Gröningen, vi träffade Ceasar, som precis hade råkat bita sin matte i fingret. Det som utspelade sig imorse upprepade sig nu i eftermiddags det var bara det att denna Softies hund som Ceasar såg och blev upprörd över, var en tik som bara gick förbi honom precis innan han och hans matte kom fram till samma gathörn, han trodde väl att det var Ville. Hans matte hade försökt att tysta honom och skulle ta honom om munnen, när han i sin iver får hennes finger in i munnen, det blev ett mindre men ändå otäckt sår. Lexi och jag stod och pratade med dem ett tag.

När vi kom upp så gömde jag godisar till Lexi, jag upplever nog även med henne, som med mina andra hundar att det varit så, att man låter bli inredningen i hemmet efter att man börjat med godissök. Hon börjar bli en stor tjej så jag kan gömma godisar i både fisk-, mittemellan- och fågelnivå, hon når upp på/till mycket nu, hon börjar se unghundsgänglig ut.

Jag tänkte att snart är det väl dags för henne att kunna äta ur den upphöjda matskålen men jag får börja med att servera maten i den skålen som skall hänga i stativet på en dörr som jag har det stativet på. Det är en lika stor skål som vattenskålen och den har hon inte ätit ur innan. Lite läskig var den stora skålen men med lite extra gott som jag la i den vid två tillfällen under kvällen försvann det hindret. På kvällen blev det regn och åska, ett par tre fyra rejäla knallar, Lexi tittade upp och jag kommenterade någon knall med oj då och hon fortsatte med det hon höll på med, lekte och tuggade tuggben. Vi hörde däremot Milton som skällde och ylade vid varje knall, honom träffade vi på sista rundan och husse sa att han är så rädd för både fyrverkeri och åska.

Lexi är inne i en ny kliar sig fas, jag kollar om det är en fästing men hittills så har jag bara funnit den enda hon haft. Där som den satt bakom höger öra en liten bit ner på halsen har det blivit liksom en broskknuta. Det är inte ovanligt att det blir små knutor men varför vet jag inte, kroppen kanske väver in sådana ställen för att förhindra spridning av någon del/sekret eller så som kommit från fästingen. Jag stod och lockade på Lexi när jag skulle gå upp och lägga mig men hon skulle inte komma, strunt i det då sa jag och gick upp själv hon kom efter en minut, hon sov halva natten i Platsen. Hon gick ut därifrån för att dricka, jag kunde i och för sig puttat in henne igen men lät henne ligga hos mig.