Torsdagen den 26 Juni ;

Vi vaknade vi sjutiden och hade sovit jättegott, jag gick ut en kortare kissväng med Lexi genom vår egen altandörr och sedan åt vi frukost allesammans. Lexi har långlinan på sig mesta tiden, vi går ju mest vid sidan av och letar godisar, biter på pinnar, och luktar medans filmningen pågår. Det känns bra och trevligt att kunna ha henne i den och samtidigt träna lyhördheten mot mig även om det finns mycket lockande nära inpå som hundar, massor av hundar. Ibland får hon hälsa och då kortar jag in och håller långlinan kortare, så att dom inte skall trassla in sig i linan.

Det var en ny filmdag med många hundmöten, och en hel del väntan för Lexi i bilen skulle det blivit om inte Monikas man Bosse varit så gullig att han erbjudit sig att se till Lufsen och Lexi på förmiddagen, då skulle vi filma mycket hemma hos andra hundar. Bosse sa när vi kom till lunch att Lexi hade varit orolig och hade haft svårt för att somna och slappna av, men strax innan vi kom så hade hon sovit en halvtimma nästan. Vi åt lunch tillsammans och sedan gick vi en promenad tillsammans med Lufsen innan det bar av till mer filmning och då fick Lexi vänta i bilen. Vi filmade på en fotbollsplan, precis hemma vid Monica, då var jag och Lexi med där. Lexi var i långlinan och hon förstod att hon inte skulle vara med bland de hundar som filmades, jag behövde inte säga till henne många gånger förrän hon slutade att försöka hälsa på alla hundarna.

Monica hade ringt en tidning och frågat om de ville skriva om vår CD-filmning, så när vi var på fotbollsplanen så kommer det en kille mot oss i full motorcykelmundering, svart läderställ och han hade även på sig svarta solglasögon. Det ser stort och hotfullt ut för vem som helst och inte bara för en fem månaders Pinscher unghund, Lexi tittade konstigt på honom och reste lite ragg. Hon tittade ganska direkt på mig och jag förstod att det var journalisten så jag sa, det är OK gå och hälsa. Det gjorde hon väldigt glatt, jag stack till Peter, han hette så journalisten, en godis som han gav Lexi, det blev en trevlig intervju.

På kvällen hade Monica planerat en promenad runt Iasjön, där brukar hon gå en gång i veckan med alla som har gått och går kurs hos henne, det var ett trettiotal hundar, kanon för Lexi om det inte hade börjat ösregna och gjorde så i en timmas tid. Vi var med en kvart sedan var Lexi totalt genomvåt och jag med och hon frös, jag tog in henne i bilen och torkade henne och lät henne vara kvar där, då var hon helt tyst, inte ett gnäll hördes från henne.

Kvällen avslutades med en skön promenad med Lufsen hemmavid och sedan god mat och en mysig snackestund, då vi alla, Bosse, Monica, Lufsen, Lexi och jag satt i deras stora härliga soffa, natten var lugn och vi sov skönt. Lexi uppförde sig som om hon var hemma och visade mycket kärlek till Monica, Bosse och Lufsen.

Lufsen attackerade hon friskt emellan varven, framförallt när han låg ner så kom hon studsande på honom på ryggen, där vände hon och åkte liksom kana ner för på honom så att hon kom framför hans ansikte med magen först.

Inte kan man bli arg på en sådan liten tossig unghund verkade Lufsen tycka, då han snackmorrade på henne, den enda gången han sa till på skarpen var när det gällde mat och Lexi lyssnade blixtsnabbt och backade undan.