Måndagen den 30 Juni ;

Vi startade denna morgon med en promenad till Parapeten, det är en restaurang som ligger på en av de stora hamnpirarna till Helsingborgs hamninlopp. Vägen dit går via Marinan, söderut knappt femhundra meter från vårt hem, lotsen och sjöräddningen har sina båtar här ute. Det jag hädanefter kommer att kalla Parapeten är den promenad jag gör till detta område, där finns ett lagom stort gräsområde med bänkar, rabatter och en fin liten badstrand som på sommarn har palmer och en kiosk, på vintertid är det en hel del hundmänniskor som släpper sina hundar där, för lek och eventuella bad.

Vi gick till Parapeten med stadslånglinan på, den är tio meter. Det blev en hel del Nej då det enligt Lexi låg mycket ätbart på marken, hon reagerade bra på de flesta Nej orden men ibland fick jag ta hjälp av linan för att avstyra hennes fodersök. Ute vid Parapetens gräsmatta finns en staty i naturlig storlek av ett ”gångspel”, det är ett verktyg som man hade förr i hamnar för att ta in fartyg till kaj och förtöja dem . Statyn består av fyra trägubbar som går runt och föser på gångspelet, gubbarnas ansiktsuttryck och kroppar är mycket naturtroget gjorda.

Lexi tittade konstigt och stannade upp redan på många meters håll från ”gångspelet”, jag gick fram och la godisar på gubbarnas skor, i något byxveck, på trossen och så vidare. Lexi hade inga större problem att leta godis när hon väl gått fram och luktat på gubbarna.

44.5 cm mankhöjd har Lexi uppnått, får se om jag når en våg närmaste dagarna för att kolla hennes vikt. Lexis slidkatarr är mycket bättre men består, så vi fortsätter med filmjölksbehandlingen.

Lexi påkallade en kiss sväng strax före lunch, den gjorde vi på Gröningen och träffade Fanny. Lexi var kopplad och Fanny lös, så det blev ingen vidare hälsning eller lek, då Fanny är försiktigare i sitt rörelsemönster än Lexi, så ville hon närma sig Lexi försiktigt och då skuttade Lexi till så att Fanny drog sig bakåt igen. Lexis favoritleksak är för tillfället hennes gamla iglookoja som hon fått att leka med när hon inte längre kan ligga bekvämt i den. Hon kör runt igloon i hela våningen, ibland med sitt huvud helt inne, så att hon springer och krockar med allt möjligt, ibland kastar hon den eller bara biter i den.

Jag stack till stan och fixade några ärenden, då fick Lexi vara själv. När jag kom tillbaks och stod vid min ytterdörr så hörde jag henne yla, tyst. Jag väntade tills hon tystnade, satte nyckeln tyst i dörren och gick in utan att säga ett ljud, jag packade upp mina grejor i köket, då ser hon mig när hon står på andra sidan grinden in till kontoret. Hon la sig ner och slöt ögonen, då passade jag på att börja prata med henne.

Vi åkte till skogen men först gjorde jag två ärenden, då fick hon vänta i bilen, den stunden var hon tyst. Vi utgick ifrån Krematoriet idag, vi hade inte hunnit in mer än femtio meter i skogen så började dom ringa i klockorna, för begravning. Det skrämde ”skiten ur henne”, hon la öronen snett uppåt bakåt, raggen upp och svansen nästan mellan benen och tog till flykten, jag hade precis gått och filosoferat om att jag kanske skulle korta linan eftersom hon oftast är jätteduktig. Vilken tur att jag inte gjort det och att linan var på, jag blåste för Stopp signal strax innan linan tog slut, hon stannade men såg inte på mig.

Efter någon sekund så kom hon till mig, fortfarande spänd och skärrad så jag kunde inte belöna henne på något vis. Samtidigt som klockorna börjat ringa och hon tittade efter sig innan hon flydde så kom det ett par och framför dem en joggare, som blev de som Lexi kopplade ihop med klockorna. När vi till slut kunde börja gå framåt i någorlunda stilla tempo och med svansen nästan på plats, glatt viftande rätt upp och med en liten båge över ryggslutet, så gick hon och tittade bakåt och verkade bekymrad över joggarn och paret som kom efter oss, joggarn sprang förbi. Då hade jag stoppat henne med signal och jag stod på linan relativt nära henne, så när han sprungit förbi så kunde jag säga Bra, lite längre fram kom paret ifatt oss. Det var människor som ville hälsa på Lexi, som blev jätteglad att dom inte var ”farliga”.

Hon hittade något grillskit på marken som jag givetvis inte hann få ur henne, när hon tagit något och märker att jag blir intresserad så sväljer hon självklart snabbt, det gäller att vara före henne och se vad som ligger på marken. Jag lyckades få stopp på det så att hon inte åt mer av ”skiten” som låg invid en buske, det var kycklinggrillrester, inte vidare kul och dessutom kan kycklingben var farliga för hundar att äta, för de splittras lätt och kan skada matstrupe och tarmar. Det samma gäller för alla ben av Fågel, Får, Fläsk och Fisk, (hundarnas fyra farliga F kallas fel ben) det skall hundar inte äta på. Oxben och gärna märgbenen från oxe är det som är bäst och minst farligt för hundar att gnaga/äta på. Vi gick en lite längre promenad idag, ungefär en kilometer till, generellt så skötte hon sig bra på promenaden och jag visslade både Hit och Stopp vid flera tillfällen som lyckades, jag la två godissök till henne, en på en stubbe och på en sten. Jag får försöka tajma in vår promenad då klockorna på krematoriet ljuder flera gånger, så att hon vänjer sig vid dem. Dom hörs över hela skogen när dom ringer och dom vill vi inte ha som rädsla hos Lexi. Hon fick mat när vi kom hem, som hon bara åt hälften av, hon var nog tröttare än hungrig, misstänker jag.

Lexi kom upp efter en och halv timmas sömn och åt upp all sin mat, nu skall vi bara ut en kort kissesväng och sedan är det dags för kvällsmat, det blir leverpastejmacka och en skiva lax till Lexi ihop med torrfodret. Varför denna lyxmat till en hund, dels för att vänja hennes mage vid olika mat och dels för att det blir ofta över hos mig, jag lagar och köper mat oftast för bara en person, så istället för att kasta laxen när den går ut imorgon enligt datumen på paketet så får Lexi smaka, det gillar hon säkert.

Kvällen bestod av ungefär två timmars busliv från Lexi, hon kastade med och bet i igloon, hon busade med mig och en av de gamla leksakerna, hon tuggade våldsamt ett tag på tuggen, halv tio tog det slut och hon rusade till dörren. Ut med lilla fröken och när vi kom upp så var hon helt stilla, tyst och sovandes, visst är det både gulligt, skrattigt, jobbigt, frustrerande och alldeles bedårande med valp. Nu natti, natti, jag la in Lexi i hennes Plats och drog igen till hälften på ”dörren”. Hon somnade där och imorse vaknade jag av att hon låg i sängen, denna ordning känns ok, att hon kan sova med sig själv och om hon sedan kommer och lägger sig i sängen när jag sover är helt ok.