Lördagen den 5 Juli ;

Vi var ute och kissade tidigt, halv sju, sedan kröp vi i säng igen efter att Lexi ätit. Nästa promenad gjorde vi på Gröningen på förmiddagen. Jag hade stadslånglinan på Lexi och duschade henne med Rosmarinvatten eftersom jag planerade en promenad på Landborgen och där är en hel del högt gräs, fästingpositiv miljö. När vi kom ut på Gröningen träffade vi Joye, Lexi och hon (jag som innan trott att det var en hanhund) lekte jaktleken, när Lexi fick fatt i henne så blev det mustaschen som Lexi bet sig fast i, Joye är en snäll hund som var tålig med detta. Lexi hade hela linan släpandes efter sig, vilket fortfarande visar sig vara positivt, hon kommer inte fram efter leken som Joye gjorde. När man är valp/unghund så finns det en populär lek med mattehusse som de flesta av oss drabbas av; Ha, ha du kan inte ta mig, leken. Där valpen/unghunden är på så behörigt avstånd att man inte får fatt i den, jag tänkte jag skulle slippa den leken med Lexi och kunna nå henne genom linan och sedan bara behöva belöna rätt beteende och slippa kommentera felaktigt genom att jag har hjälp av linan.

Lexi blev trött efter knappt fem minuters jagande och vi Tackade och gick åt var sitt håll, det hade Lexi inte några problem med, hon följde mig utan diskussion. Vi gick bort till den halvmåneformade sandremsan vid Gröningens ena gräns, den mot havet, där har vi inte varit på länge. Lexi fick ett fnattanfall här och efter dessa två språngmarscher så var det plutt-tid. Hon är duktig med att söka sig in i buskage eller bort på fält när hon skall göra ifrån sig. Vi lämnade Gröningen och korsade Drottninggatan och gick in på Margaretaplatsen, där träffade vi Ceasar, det blev en snabbhälsning, nos mot nos, sedan hade han inte tid mer, mycket att dofta på när man är vuxen kille och precis kommit ut.

Jag fick ett par tillfällen att Klicka Lexi för rätt beteende, så som titta på mig vid gatan, komma på uppmaning och gå vid min vänstra sida och titta på mig. Märk väl att jag inte lagt in några ord för att hon skulle göra detta, hon gjorde det spontant och blev belönad för det.

Precis innan vi skulle gå in i porten kom en tjej med en vuxen Dobermann tik, dem har jag träffat vid några tillfällen när jag hade Zappa, Lexi hälsade som vanligt för våldsamt. Med båda framtassarna sprattlandes mot folk och hundar. Dobbisen hälsade kort men valde att hålla sig borta från unghundsyrvädret. När vi kom upp fick Lexi ett par godisar, som vanligt för hennes spontana sittande i hallen och tittande på mig, nu sover hon, så klart.

Klockan två var det födelsedagskalas på Skäret, hos Flickorna Lundgren. Lexi och jag hämtade upp Filippa och åkte ut. Min ena brors fru har köpt en Amerikansk Cocker Spaniel, Waldemar han är ett år, det var första gången Lexi och han träffades. Lexi glad och framfusig som vanligt hälsade hon glatt och ivrigt. Waldemar var mer stillsam och hans långa fina öron blev snabbt Lexis favorit att bita i. Under hela det långa kalaset så var Lexi otroligt duktig, hon låg vid min sida och var helt stilla. Hon låg och tittade på alla människor och de få hundar som kom. Det bjöds bland annat hallontårta med lite grädde på, grädden fick Lexi.

Födelsedagsbarnet Marie-Louise tjugofem år idag, och hennes pojkvän Fredrik plus två vänner skulle gå och titta på getterna och grisarna, som finns där, de tog med sig Waldemar och Lexi. Lexi hade varit duktig och intresserad av Herr Get, vilket inte var ömsesidigt, hon var uppspelt när hon kom tillbaks och trött somnade hon en stund i min famn. Vi åkte hemåt och körde inom Pålsjö skog, där vi gick en promenad med linan på. Precis när vi hoppade ur bilen så träffade vi världens minsta Yorkshire Terrier, en liten hanhund som bor ett par hus ifrån oss, vi har hälsat på honom förut. Lexi är förhållandevis lugn när hon hälsar på honom.

I skogen skötte Lexi sig utmärkt, var lyhörd och kontakttagande så det blev en del klick för kontakt och för hörsamhet vid Stoppsignalen. Hemma blev det mat och sedan la sig Lexi på balkongen ett tag och tittade på folklivet nedanför, när det kommer en hund i hennes synfält så viftar hon på svansen, kommer det någon människa hon känner väl så låter hon också, boo buff liksom.

Susanne kom på kvällsvisit och precis innan, tio minuter innan så lyckades Lexi somna, det var vad Lexi hade sovit under hela eftermiddagen undantaget en liten tupplur i mitt knä och i bilen hemåt. Om detta är en av anledningarna till det som följer vet jag inte men kanske orsak till att hon blev spänd så länge.

Jag och Susanne gick ut kvällspromenad runt Teatern med Lexi, när vi kom till Teaterns framsida, där är en uteservering, så satt det en kille och spelade gitarr. Han hade förstärkare på men musiken var balladliknande, lugnt och fint alltså. Lexi tittar åt trubadurens håll, sänker svansen, reser ragg och ”flyr”. Hon var ju kopplad, i flexikopplet, så hon kunde ju inte fly men i den mån hon kunde.

Hon bajsar i samma stressade läge lite längre bort, efter att jag uppmanat henne att Plutta, sedan drar hon på samma sätt hela vägen hem och upp genom trapphuset. Inne i lägenheten far hon från balkong till sovrum ett par gånger innan jag hinner få stopp på det genom att sätta upp kompostgallret ut mot balkongen och stänga till kontoret, så att ytan att stimma på blev mindre. Jag och Susanne satte oss ned och drack ett glas vin och lyssnade på musik, efter en stund kom Lexi och la sig mellan oss, jag höll henne mjukt men fast och Susanne klappade henne över ryggen, det tog någon minut så slappnade hon av.

Under hela denna stressituation så sökte Lexi inte mig eller min blick en enda gång och detta är inte första gången som hon blir rädd och då inte söker hjälp hos mig, konstigt tycker jag. Under hennes stress-/rädslosituation så vet jag till hundra procent att jag inte en sekund bejakat/förstärkt hennes rädsla. Vad var det som skrämde henne så, var det något ljud från förstärkaren som inte vi kunde höra eller ? Är detta spökåldern på Pinschervis ?

Jag får ha ett par samtal med mina kollegor och Leena uppfödaren för att höra vad de har för erfarenhet eller uppfattning. Spökåldern kan vara förvirrande men detta som hände ikväll, känns olustigt. Olustigt att hon inte söker min hjälp en enda sekund av dess tio, femton minuter som hennes rädsla varade.

Efter en timma gick Susanne hem och jag följde med ut och kissade med Lexi, då var allt som vanligt.