Onsdagen den 9 Juli ;

Morgonrunda runt vid Marinan, dit vill Lexi ofta gå, vid sjösättningsrampen och vid turfiskebåtarna är det nästan alltid någon spännande doft och enligt Lexi förhoppningsvis något ätbart till exempel tång och musselskal, vi sneddade bort om Gröningen. När Lexi hade fått mat så lämnade jag henne en halvtimma för ett ärende. När jag skulle gå så låg hon i soffan och nästan sov, så jag hängde upp kompostgallret för att hon inte skulle komma ifrån rummet. Jag vill inte att hon skall kunna stå vid ytterdörren och krafsa, vilket hänt en gång och eller stå och eventuellt skälla där vid dörren, för då ekar hennes skall i hela trapphuset, jag drog även till balkongdörren så att hon inte är där ute och eventuellt väsnas.

När jag kom tillbaks så stod Lexi vid dörren, hon var tyst.

Precis på andra sidan där kompostgallret hängde är vattenskålen, det hade skvätt ut en massa vatten på golvet, så förmodligen hade hon puttat på gallret och kunnat krypa under och därför stött emot vattenskålen.

Jag hade en konsultation idag, vid ett-tiden med långväga rest klient, så jag visste inte hur lång tid det skulle ta, så Lexi fick följa med. Detta hade jag kollat om det var ok och det visade sig att det var mer än så, det var bra att Lexi var med. Vi gick en promenad i en skog vid Sofiero, Lexi i långlina, hon skötte sig utmärkt, det vill säga hon lät konsultationsvovven Pricken, en svartskimmel Cocker Spaniel kille på ett och ett halvt år som gick i sele och vanligt koppel, vara i fred mesta tiden.

Vi passerade en liten bäck och jag lockade Lexi att gå ner, det gjorde hon. Hon ställde sig på kanten och drack lite, det fanns en sten på andra sidan vattnet som jag kastade en Frolic på och sa Ta den, Lexi trampade rakt över vattnet och letade upp Frolicen. Det var väl första gången som hon gick i vatten, bortsett från några vattenpölar som tvingat hennes framfart. Det kom en joggare med sin Schäfer hund, den sprang kanonfint fot och Lexi satt vid sidan helt stilla tills jag sa OK framåt. Vi passerade en stor sten, cirka en och femtio hög, som jag använt på mina kursdeltagares hundar, hopp upp och ner försiktigt med kontaktorden Upp och Ner. Jag blev sugen att prova med Lexi så jag gick fram till stenen och visade på en Frolicbit längst upp och sa Upp, Lexi seglade upp med understöd i rumpan sista centimetrarna. Belöning och handvisning var hon skulle gå ner med kontaktordet Ner, det löste hon lika elegant.

När vi kom tillbaks till bilarna så träffade vi en Pinscher herre, svart med tan tecken, på fem år. Vi Pinscherägare blir så glada, Pinscher är ju en liten ras och därför blir det extra kul att träffa en art familj frände. Lexi hälsade som vanligt glatt och Castro som han hette visade samma artiga relativa ointresse för Lexi som de flesta vuxna hundar.

Jag och min klient åkte till Fido´s där fick Pricken leka med Lexi, han var nästan helt ovan vid hundmöten och definitivt vid hundlek, det gick bra bortsett från att han i lekens hetta klumpade sig så att han sprang in för hårt i Lexi, som föll omkull och låg där med benet i luften skrikandes.

Jag gick fram lyfte upp henne och undersökte benet, hon skrek och jag började massera. Min klient blev förskräckt och undrade hur allvarligt det var, inte mycket mer än att det säkert hade gjort ont i Lexis växande ben och hon blivit rädd. Jag masserade ett par minuter och kände efter, allt verkar ok så jag släppte ner henne. Hon gick lite försiktigt men utan hälta, hon fick vila i bilen resten av konsultationen.

När de sedan hade åkt fick hon röra sig på Fido´s ett tag, hon rörde sig helt fritt, det vill säga utan några hältor, stelheter eller annat orent rörelsemönster. Lexi tittade på mig som om jag var en räddande ängel när jag hade masserat benet och troligen kände hon att det kändes bättre. Jag var däremot noga med att inte på något vis ömka henne, bara masserade och undersökte hennes ben.

När vi skulle lämna Fido´s så i vanlig ordning ville Lexi inte, så jag satte mig vid grinden på huk med ryggen åt henne och väntade, det tog en minut eller två, så kom hon puffandes inunder min arm, jag klappade på henne en liten stund innan jag lyfte in henne i bilen för hemfärd. När vi kom hem fick hon mat och jag kom på att jag glömt en grej i bilen, jag sa du får Vänta och stack ner. När jag kom tillbaks så satt hon så fint innanför dörren.

Denna dagen har innehållit massor av nya nyttiga händelser för lilla stjärnöga, nu sover hon i soffhörnet.

Senare gick vi en kvällssväng på Gröningen, det var byst med folk som spelade Kubb och grillade, Lexi brydde sig inte nämnvärt, vi gick om turfiskebåtarnas kajer och passerade en massa människor och någon enstaka hund på uteserveringarna. När Lexi lyssnade till mig att vi skulle passera och gå framåt så kastade jag ibland en Doko framför henne.

När vi kom in satt hon okopplad i hallen medans jag gömde godisar överallt utom på sängloftet, där är hon för tillfället, för att leta.

Lexi kommer inspringandes från balkongen, jag ser på henne att något skrämt henne, hon hoppar upp på kistan, kommer bort till mig, går ut mot balkongen igen, kommer tillbaks, springer upp på sängloftet. All denna noja får hon reda upp själv, jag vet att inget hänt, troligen något dovt ljud från roller blades, motorcykel, dra maten eller så har fått hennes uppmärksamhet.

Efter ett tag lugnar hon sig men är fortfarande på alerten, hon kommer till mig och vill upp i min famn, jag tar upp henne och går omkring i lägenheten och fixar lite ditt och datt. Tänket med att låta henne komma upp till mig var, att när du är rädd, så lär dig att kom till mig, du får vara hos mig fast att jag inte delar din rädsla, det verkade funka.

Hon släpptes ned och så småningom valde hon att lägga sig i soffan och jag valde att äta min kvällsmat på balkongen, hon gjorde ett besök för att se vad jag gjorde men var efter dagens alla händelser för trött, så det blev soffan igen, denna gång med huvudet under en kudde, där somnade hon gott. Hon somnade i sin Plats vid sänggåendet och snarkade gott.