Torsdagen den 10 Juli ,

Morgonpromenad på Gröningen, där var flera hundar imorse och jag som inte är riktigt vaken på morgonen, har inte lust att stå och prata som hundägare alltid gör när de möts, på sådana här typiska hundrastarställen. Vi hälsade mycket glatt i alla fall på en fem månaders tigrerad Whippet valp, en två år gammal Breton tik, och fick en snabb morgon nos mot nos med Joye. Jag vek av mot Marinan och det hade Lexi inget emot. När vi kom upp käkade vi frukost med efterföljande omvårdnad för Lexi. Ögonbad, öronrengöring och klofilning. Lexis slidkatarr är kvar och hennes gamla hörntänder också även om de känns något lösa nu. Jag vill helst inte söva Lexi för att dra ut tänderna och speciellt inte nu i spökåldern när allt normalt helt plötsligt kan bli spöken för henne.

Att söva en hund, lämna den för att sitta i väntan i en operationssal är inte något trevligt och mycket förvirrande för djur, det är bara vi människor som vet att det ibland är nödvändigt med specialistbehandling på ett djursjukhus/djurklinik för djurets egen välfärd.

Jag pimpstensborstade Lexi extra noga, oj vad hon fäller. Hon är inne i en ny färgbytesperiod, hon ljusnar vid skulderbladen. Nu skall jag gå till frissan som normalt är på andra sidan vårt kvarter men i semestertider så är det en frisör på andra sidan city som jag vill klippa mig hos. Det tar längre tid än vanligt och några ärenden skall uträttas på vägen, så Lexi får följa med, även om jag häromdagen tyckte att jag inte ville ha med henne i stan på ett tag, att vara flexibel kallas det för, eller.

Lexi skötte sig i och för sig bra med tanke på hennes ålder men lite bökig var hon med att hon skall äta eller stoppa det mesta i munnen som hon ser, som hår på salongen, tuggummi på gatan, blomstjälkar i blomsteraffären och inte kunna sitta stilla i provhytten när matte provade ett par jätteläckra jeans. Skam den som ger sig, heter det ju och jag gav mig inte så till slut så la sig Lexi ner i provhytten och nästan somnade.

Jag kan förstå att folk kan tappa tålamodet med en krånglig valp men det är inte att rekommendera då de hela tiden testar hur långt deras vilja kan segra och hur lätt vi kommer ur balans, dessutom riskerar man inte bara att blotta sig och sin svaghet om man tappar tålamodet, man tappar också hundens förtroende för att vi kan reda situationer, så jag höll på mitt neutrala tonläge och mitt krav, Nej inte äta det och Bra, ibland fick hon en Doko vid den hörsamheten. Bra och ibland en lätt mjuk strykning längs kinden fick hon vid Sitt stanna kvar, sittande.

När vi kom fram till Teaterns gräsmatta kissade Lexi och hon markeringskissade tydligt tre gånger på saker hon doftat på en stund. Visserligen har Lexi haft för vana att kissa två gånger efter vartannat i en månads tid ungefär, men dessa tre markeringskiss och efter denna stadspromenaden med den extra envisheten hon uppvisade, framförallt i slutet av promenaden, vittnar om definitiv tonårsålder. Nu gäller det som mattehusse att ha en extra portion tålamod, konsekvens och kärlek för att ta sig igenom unghundens svåraste period, minns du själv hur det var att vara fjorton femton år?

När vi kom hem så hade jag lite att fixa med, rätt som det är hör jag ett annorlunda ljud. Jag reser mig upp för att gå och se och vad ser jag, Lexi tuggandes på mattan i rummet, det har aldrig hänt förut. Det var bara att ta fram duschflaskan med ättiksvattnen igen och spraya över alla ställen som inte är tillåtna för henne, gardiner, mattor, delar av möbler, sladdarna vid datorn, två stora växter och mina böcker, det var längesedan jag använde ättiksvattnet. Lexi såg snoppen ut och gick ut på balkongen för att någon minut senare komma och lägga sig vid mig på kontoret.

Jag talade per telefon med min veterinär och bad henne skriva ut ett recept på Betapred, det är cortison tabletter som man ger hunden om den råkar ut för ormbett. En tablett per fem kilo hund, löses i vatten och ges till hunden, sedan tar man sig till närmsta veterinär. Hundar som blir ormbitna blir oftast det i ett framben eller nosen, de svullnar upp väldigt och veterinärvård är nödvändig för deras överlevnad, oftast.

Betapred är som en akutinsats för att förhindra de största inre skadorna, innan man hunnit till veterinär, när jag kollade mitt hundapotek idag så upptäckte jag att de jag hade var två år gamla. Jag har en liten kagge som jag har tabletterna i, den hänger jag i kedjan som jag har visselpipan i, på så vis är de alltid med.

När jag är i skogen på långpromenader med Lexi/hund så har jag nästan alltid ryggsäck med mig med vatten, hundkex, arbetsredskap så som apport, långlina, dummy med mera till hunden och något till mig att äta på och dricka. På så sätt blir skogspromenaden trevligare, man har med sig så att man kan träna vad man vill, törst och hunger hindrar inte ett trevligt träningspass eller får en promenad att avkortas. I ryggsäcken finns också en spruta som jag lätt kan vattenfylla och på så sätt lösa Betapred tabletterna i, denna rutin skaffade jag mig när jag för några år sedan hade mycket hundkurser och mycket spårkurser, vilka bedrivs i ”riktig” skogsmark långt från veterinär.

Inte som ”min” härliga Pålsjö skog som jag brukar skriva om, ifrån Pålsjö skog når jag Djursjukhuset på mindre än tio minuter om olyckan skulle vara framme och därför är jag oftast inte rustad med Betapred-tabletter på promenad där.

Jag lämnade Lexi hastigt för ett besök i tvättstugan, när jag kom upp igen så låg hon kvar på samma plätt, kanon, det fick hon puss och beröm för. Jag skall iväg på en konsultation idag igen, så hon får vara ensam cirka en timme, sedan kommer Erik, han är instruerad att inte gå in om hon skäller eller väsnas, får höra sedan hur det gått, jag går vid fyratiden och han kommer en timma senare.

Hon skällde när jag gick och var tyst en timma senare när Erik kom, hon hade försökt att bryta sig ut, genom att hoppa upp på min kontorsstol och vidare upp på skrivbordet, därifrån var nog tanken att hoppa över grinden som utestänger henne från resten av lägenheten, men hon har missat och vält ner en del delar på faxen som håller pappret på plats. Erik hade träffat grannen som även sa att hon hade skällt, hur länge får jag kolla, nästan fyrtio minuter sa dom. Det som var bra var att trots att hon skällt/ylat så länge så valde hon att gå upp i sängen och lägga sig. Det vittnar ju ändå om att hon kan koppla av när hon märkte att det inte hjälper att kalla (skälla/yla) på mig.

Erik hade sedan gått en jätterunda med henne, en sådan lång promenad som jag lätt gick med mina vuxna hundar. Hon hade träffat en hund vid Pålsjö slott och lekt skiten av den, enligt Erik, sprungit runt den tills den bara stod stilla och flämtade och småskällde. Lexi sov gott i sin Plats hela natten och vaknade av klockan som vi andra två.