Måndagen den 14 Juli ;

Klockan fem imorse vaknade jag för toalettbesök, det tyckte Lexi var bra. Vi gick ut, det är härligt med sovande sommarstäder. För första gången på många år såg jag en kanin skutta här utanför, det var mycket kaniner här innan Helsingborgs stad drog igång ett järnvägsbygge under mark och sedan Norra hamnen-bygget, där Marinan ingår. Lexi såg inte kaninen, i så fall hade det varit hennes första. Det är en miss i socialiseringen att vi inte sett kaniner, det kan vara lättare att lära in ointresse för olika saker och djur om de exponeras tillräckligt ofta i hundens unga år. Jag får försöka göra något åt det, sätta mig vid en kvällsäng som jag vet har kaniner och bara titta på dem, gång efter gång tills både Lexi och jag tröttnar.

Nästa promenad var runt Marinan och sjösättningsrampen, som börjat intressera Lexi mer och mer. Klockan ett idag skall vi träffa Elsa, som vi var hos förra veckan. Vi skall gå en promenad med henne i Pålsjö skog, dels för att träffa en jämnårig kompis igen och dels för att jag lovade Inger att jag skulle hjälpa igång henne med att socialisera Elsa med olika promenader. Det är viktigt att hundar i unga år får träffa så många olika individer och miljöer som möjligt och är man hund boende på landet med en så underbar trädgård som Elsa har, är det lätt hänt att tiden rusar iväg och innan man vet ordet av så har man en relativt stor hund som nästan bara sett sin absoluta omgivning, det är inte bra. För att kunna uppföra sig tryggt och lugnt i de flesta olika situationer som vuxen hund, krävs ”vaccinering” så att säga som valp/unghund.

Det passerade en bil som inte hade spänt sin fläktrem, du vet det skrikande ljudet. Det skrämde Lexi så att hon nobbade frukosten, trots att den innehöll spagetti och köttfärssås.

Klofilning och borstning under protest, hon fäller mycket nu Lexi. Det är sommar och varmt men framförallt så ändrar hon färg igen, ljusnar vid skulderbladen och på lårens utsida, fortfarande är hennes teckning snygg. Det är väl först vid ett års ålder som man kan säga hennes definitiva färgställning, vilken i och för sig ändras efter årstider och lite med varje år som går. Det är min erfarenhet av korthårshundar, speciellt dem med flera färger inblandade i hårmanen, hos föräldrarna, att de ständigt förändrar sin färg något. Lexis far var svart med tantecken och mamma Gehenna hjortröd med ganska mycket svarta stickelhår.

Vi träffade Elsa och Inger vid Krematoriet och gick en promenad i skogen. Inger hade också långlina på Elsa, som jag lovat att instruera henne om. Det var ju så klart bökigt att ha både Lexi och Elsa ute i långlinan, dom två skulle ju bara busa och leka, och mest brottningslek, så ni förstår själv hur det skulle slutat om vi inte stoppat det. Vi växlade så att den ena hunden fick gå i full långlina och den andra i kort koppel och hejdade deras lek. En viss sträcka gjorde vi också så att jag gick en bit före Inger och Elsa, Elsa är helt klart mycket mer valp än Lexi och tung i sin kropp, som är så där valpostyrig.

Vi kom förbi bäcken, Elsa gick ut i den utan tvekan medans Lexi som vanligt knappt doppade tassarna när hon drack. Jag la en godis på en sten i vattnet, så att hon fick blöta ner benen lite för att nå den, det gjorde hon. När vi hade gått en bit till tog vi och gömde godis på var sin stubbe. Båda två vovvarna var lika nogsamma och upptagna av sitt godis.

Vi träffade en Collie/Border Collie kille, högrest fin och glad, båda flickorna fick hälsa på honom en och en. Lexi studsade, hoppade och sprang framför honom, Elsas taktik var att gå rakt fram och slänga sig på rygg mitt framför honom. Vi satte oss på Paviljongen och tog var sin glass, vovvarna fick också glass.

Sedan åkte jag och Lexi till mina vovvegravar, för ogräsplock och grundlig genomvattning, jag har inte varit där på fyra dagar och solen har mest strålat. Lexi fick följa med in, jag satte fast henne så att hon kunde ligga i skuggan, hon pep lite men tystnade när jag sa mitt SSSCHY, jag kontrade med Bra Duktig tös.

Den röda rosen på Zachas grav hade släppt sina blad, den fick jag klippa bort men där var flera nya knoppar, likadant med Hugos rosa ros. Boss och Zappas gulaprikos ros blommade vackert och hade massor av fler knoppar på gång.

Nu skall jag gå ett par ärenden i stan, så Lexi får vara ensam men först skall jag städa klart, det hade jag börjat med före skogspromenaden. Det är väldigt hett idag så fortfarande efter att vi varit inomhus en kvart låg Lexi i hallen, jag blötte en handduk och la på henne, hon suckade till och blundade, det såg ut som om hon uttryckte, oh vad skönt.

Lexi kom lagom till dammsugningen och övervakade den mycket mer lojt än vanligt, det är som sagt varmt. Förmodligen därför hon inte orkade busa med munstycket på dammsugarn, som hon brukar. Hon var i hela lägenheten när jag gick, då var det tyst och tyst när jag kom hem, kanske värmens förtjänst eller börjar hon vänja sig vid att jag lämnar henne en stund, ibland.

Värmen eller tonårsåldern, något är det som gör att hon äter lite den senaste veckan. Jag skall byta till ett vuxenfoder vilken dag som helst, det brukar ibland få liv i matglädjen igen för unghundar, som de flesta jag mött har haft en period av mer eller mindre matstrejk. Det är viktigt att inte lägga märke till dem för mycket då, utan om de inte ätit upp inom femton minuter tas maten bort och ny serveras vid nästa tillfälle som hunden skall/brukar äta. Om hunden inte äter någonting alls på två dagar bör man konsultera en veterinär, så att det inte är något fysiologiskt som hindrar hunden. Vatten måste hunden dricka varje dag annars är det akut in till veterinären, men mat kan de faktiskt vara utan ett par dagar utan att må helt illa av det, i synnerhet om de själva väljer det.

Ikväll har jag ägnat mig åt att försöka lära Lexi städa, det vill säga samla ihop pappersbitarna från mjölkpaketen, som hon tagit sönder då hon tagit ut sin mat och godis ifrån den. Hon fick en mjölkpaket av mig, lite frustrerande med en hund som inte äter, så jag la maten i en mjölkpaket. Hur som helst, hon skall ta pappersbitarna och lägga dem i en bunke, som jag använder i början när jag lär in städa, när det fungerar övergår jag till att samla skräpet i en riktig papperskorg, men hon måste ju nå ner i den.

Det gick inget vidare, jag misströstar över mig själv och funderar. Vi gick ut på kvällskissrunda, vi gick om S:t Jörgens plats och en bakgata så att vi kom till en del av Margaretaparken, på vägen dit passerade mycket folk och motorcyklar. Lexi är helt upptagen av folk- och ljudlivet, så ibland får vi stå över en grön gubbe vid övergångsstället, eftersom hon inte tittar på mig utan på allt annat runt omkring. Till slut tittar hon på mig och då får hon OK att passera gatan.

I Margaretaparken såg vi en kanin, Lexis första. Först stannade hon och tittade med lite raggresning, så skuttade kaninen iväg, då reagerade hon som vilken hund som helst, skulle efter den. Jag vände helt om och vi gick åt andra hållet och hem.

Jag skall fortsätta med städningsträningen, imorgon igen, så klart.

När jag släckte ner och gick till sängs så låg Lexi kvar i soffan, hon sov där ungefär två timmar, oj nu är hon på väg att bli stor, kan själv-beteendet visar sig mer och mer och jag undrar för mig själv om jag varit en bra matte och gjort vad jag förväntar mig av alla andra som jag skriver för, talar med via radio och har på konsultationer. De första månaderna är så underbart enkla att träna in saker jämfört med en bångstyrig unghund eller ännu värre en redan avtrubbad vuxen hund. Så illa är det inte, det vet jag ju, men det där med städningen stör mig helt klart.

Jag låg och läste ett tag, för jag väntade mig faktiskt att hon skulle komma relativt omedelbart, jag kände mig fortfarande bedrövad över så misslyckat försök att få Lexi att förstå åtminstone en del av momentet Städa. Jag tog Ingrid Lingmarks bok, Hundbok för erfarna, som jag läst när den kom ut –97. Jag sökte inspiration och stöd, även en hundkunnig person kan behöva nya intryck och idéer att fundera kring.

Fler böcker som jag varmt rekommenderar är Lars Fält Hundens språk och flockliv, Marie Hanssons Min bästa vän och Anders Hallgrens Lexikon i hundspråk och eller av samma författare Hundens gyllene regler och till sist men inte minst Maria Andersson & Berit Berggrens bok Träna med glädje. De fyra sistnämnda böckerna ges ut av förlaget Jycke-Tryck, läs samtliga av dessa böcker och du blir kunnigare mot din hund och får massor av aha-upplevelser.

Hundböcker finns det i massor men tyvärr så måste man vara väldigt kunnig på hund för att kunna sortera bort felaktigheter, sådana som hundarna själva skulle ställa sig frågande till. Som till exempel Ryck i koppel vilket vi med en, för hunden otrevlig handling, menar att hunden skall söka sig närmare oss, inte vill man vara nära någon som är otrevlig, eller ?

När Lexi kom till mig i sängen vid ett-tiden, var hon hälsandes och glad men försiktig.