Tisdagen den 15 Juli ;

När vi vaknade så tog vi bilen direkt upp till Fido´s, skönt där satt jag med min drickyoghurt och njöt av att vakna av grönska och lite fågelkvitter. Lexi uppskattade det också, hon hade fullt upp att göra i en timmas tid med att kontrollera marken på Fido´s för ätbart ”skit”. Innan jag hade släppt in henne, så hade jag gjort en snabbinspektion, så att det inte låg något uppenbart som halväten bulle, fågel eller synligt kattskit. När det mesta av marken var avnosad kom hon till mig och fick då fem sex delade Doko som jag kastade ut för henne att leta, hon fann dem alla. Hon drack av min yoghurt som hade smak av vanilj och svarta vinbär. Vi tvättade bilen på vägen hem, då stod vi utanför och väntade medans tvättmaskinen skötte tvätten, jag utgår nämligen ifrån att lilla fröken skulle bli skräckslagen av att sitta i bilen medans tvättautomaten skötte sitt, väl hemma så gav jag henne mat i en mjölpaket, det slank ner alltihop, i matskålen har det inte passat att äta ett tag, nu.

Jag lämnade Lexi på samma vis som igår, med kompostgallret precis vid dörren, för att hon inte skulle kunna krafsa på den, jag var borta knappt en timma. Hon gnällde när jag gick och jag är osäker hur eller om det lät när jag kom, hon hade i alla fall tryckt in sig mellan kompostgallret och dörren, där stod hon när jag öppnade och hade givetvis krafsat av mer färg från dörren.

Sur blev jag, så utan ett ljud bar jag in henne på kontoret och stängde grinden, sedan sopade jag upp efter henne vid dörren och gick in och satte mig för att skriva ett par fakturor, jag hade fortfarande inte hälsat på Lexi eller tittat på henne. Så förblev det tills det ringde på dörren en kvart efter att jag kommit hem, ungefär.

Det var Ulrika, vi lyckades att få någorlunda stopp på Lexis så vänliga med jobbiga hälsning, att bli sjövild och skutta så att man ofelbart hoppar mot folk. Detta att hälsa på folk med alla fyra tassarna i backen har jag inte lagt vinn om ännu, då det brukar lugna sig själv med tiden. Men idag var Ulrika finklädd så vi fick Neja henne när hon hoppade och belöna Bra när hon inte hoppade, annars är den enklaste principen att ignorera hunden/valpen så länge den hoppar och uppmärksamma när den har alla fyra tassarna i backen, det gäller att vara snabb i början för att valpen/hunden skall hinna förstå vad som är rätt och vad som är fel. Av hundar så kommer hon att få samma ignorerande behandling vid för häftig hälsning och ju äldre hon blir desto större är risken att de tar i med mer än morrning om hon inte sansar sig vid möten.

Att springa rakt in i en annan ”flock” är höjden av oartighet och om den flocken är en osäker flock så är risken stor för att man blir mottagen på ett mindre trevligt sätt. Ulrika stannade inte, hon skulle bara lämna en sak, vi gick ut en liten promenad i det skuggigaste partiet av Marinan, dess baksida vid hyreshusen, Norra hamnen, för en lunchkissesväng, upp snabbt igen, idag är det varmt också om inte lite varmare än igår.

Vi åker till skogen lite senare i eftermiddag.

Det gjorde vi vid halv femtiden och då hade svarta moln börjat synas i riktning Köpenhamn, det skulle bli eftermiddagsåska med skurar enligt, SMHI.

Vi parkerade vid Thalassa och gick in mot Paviljongen och mot Krematoriet, inte alls det hållet vi brukar gå från den parkeringen, det ökar hundens intresse för att ha koll på oss om vi är lite oförutsägbara. Vi gick en skön promenad på fyrtio minuter, ungefär. Idag fick Lexi sköta sig helt sig, bortsett från ett par Stopp blås i visselpipan, då vi mötte några cyklister och ett äldre par.

Varje gång hon kom rusandes efter mig, vilket hände ofta, det är mycket att lukta på i skogen och säkert ett och annat att stoppa i sig också, så belönade jag hennes springande och väl framme fick hon en godis på vänster sida. När vi skulle korsa igenom Pålsjö slott, ett läckert gammalt slott i rosa som delvis kommunen har tjänstekontor i, med stora härliga gräsmattor och magnifika avenbokshäckar längs med ena hela gräsmattan, plus en avenboksgångtunnel från 1700-talet, så blev Lexi jätterädd och stack nästan i hela linans längd, där stannande hon, tittade på sitt spöke och på mig. Hon kom till mig fast jag var närmare ”spöket”, det var bra gjort.

Spöket var två killar som höll på att klippa häcken, den ene försökte få kontakt med den andre som gick före honom. Han hörde inte eftersom han hade hörlurar på sig, så killen som var efter både busvisslade och grymtade medans han sprang efter sin kompis. Han ville bara att de skulle vila, detta såg Lexi och upplevde som flyktbenäget. Men som sagt var hon litade på mig och kom mitt håll.

Det har börjat att åska lite och regna. Lexi har hittills inte visat någon reaktion av åska så jag tänkte göra åska till något kul, jag satte på Eric Gadd och lekte fotbolls leken med Lexi, då brukar hon ha sin trasa i munnen, samtidigt som hon försöker ta bollen, vid ett tillfälle måste hon ha stött till den högra gamla hörntanden för den håller på att trilla av, just nu så sitter den lite snett utåt, hoppas att den faller på golvet så jag kan få spara den, jag har en gammal hörntand från alla mina tidigare hundar. Jag hittade den på mattan, kul. Då var det bara den gamla i vänstersidan kvar. Ikväll får jag putta extra mycket på den som nu är kvar, så med lite tur så slipper vi att dra ut den hos veterinären.

Kvällspromenad runt på Gröningen och tillbaka vägen via den smala stigen längs med järnvägen, där är lite ”spoke” tycker Lexi som sänker svansen och gärna går fort igenom denna passage, den är cirka femtio meter lång och nu när det är grönt och fylligt ute så visst känns det lite tätt här. Desto större anledning att lära henne att behärska den typen av oro. Här möter man sällan någon i denna smala gång, fast att det är många hundar som går här. Precis när vi skulle gå in så mötte vi en Golden Retriever hane som kom ut tillsammans med sin matte och husse, det blev en snabb nos mot nos hälsning.

När vi kom hem så gömde jag godisbitar överallt, inklusive på sängloftet. Nu är det bara en kissrunda kvar och natti, natti för Lexi som lekt och busat med både sig själv och mig under kvällen.

Det är en underbar sommarkväll som jag egentligen skulle vilja njuta utomhus men inte sitta på Gröningen och det folklivet, det lär väl förhoppningsvis bli många sköna kvällar i Näsåker. Jag, Lexi, Erik och katten Felix skall åka till Norrland i tre veckor på lördag, Erik har sitt hem där. Det är ett av skälen till att kattsocialisering är nödvändig för Lexi, imorgon skall Erik ha henne igen ett par timmar på kolonin, då jag skall ha en konsultation. Lexi fick sova hos mig inatt igen, hon är relativt enkel att placera i Platsen när jag så önskar.