Torsdagen den 17 Juli ;

Erik gick ut med Lexi imorse, hon ville inte göra något, sa han. Morgonpromenad med mig tjugo minuter senare var som vanligt, hon kissade ungefär tre gånger och pluttade, vi gick om Marinan, sjösättningsrampen, turfiskebåtarna och en avslutningssväng på Gröningen. Där fick Lexi en kort hälsning på en Clumber Spaniel herre och Tassen, en Bearded Collie tik. Frukosten med torrfoder, vitlöksoljan och några mikrovärmda köttbullar åts upp och nu ligger hon på soffan och halvsover.

Jag skulle till gynekologen på lasarettet, mina blödningar, som jag nämnt innan, har resulterat i att jag måste opereras, det ger mig Oro och fantasier, hur som helst tjugo över tio var min tid på lasarettet. Jag tog en taxi, eftersom jag kalkylerade med att det skulle ge mig mest effektiv tid. Det vill säga lämna Lexi så kort tid som möjligt, jag lämnade henne klockan tio. Då stod hon vid dörren, jag satte upp kompostgallret där så att hon inte skulle kunna krafsa på dörren, när jag gick så skäll/ylade hon.

Hårfrisörskor och läkare får man alltid vänta på, tjugo över elva kom jag in och var hemma igen strax efter klockan tolv. Lexi låg där jag lämnat henne. Det var tyst, hördes inget från burspråksfönstren, dom står på glänt, så det hörs ut om hon skäller/ylar och är på kontoret eller om det är högt ljud från henne i övriga lägenheten, när jag kommer gående på gatan. Det var också tyst i trapphuset. Senare frågade jag närmsta granne, de hade varit hemma hela tiden och sa att möjligen hade hon hört ett övergivet tyst ylande ett par gånger. Det lät som en bra resumé, då Lexi fick vara ensam mer än två timmar.

Vi tog på långlinan och Rosmarinvattnet och åkte till Pålsjö skog, vi parkerade vid Krematoriet. Precis när vi var mitt för det, så började kyrkklockorna att ringa, Lexi blev inte lika rädd, men svansen sänktes och full uppmärksamhet på ljudet rådde. Jag stod stilla och sa bara, det är ok, vi stod stilla tills ljudet hade tonat ut helt.

Vi gick en extra lång promenad i skogen och inom Maria Park, ett bostadsområde precis i anslutning till ena kanten av Pålsjö. Där inne är det mycket alléer och följaktligen skugga. Vi passerade ett par husbyggen, en caterpillar, en bygghiss och en visslande byggjobbare med skottkärra fick Lexis uppmärksamhet ett tag, men hon fixade det bra. Hela promenaden gick hon kanonfint i linan, nästan helt som om hon vore lös, lyhörd och följsam. Vi träffade en nioårig gentleman vid namn Wincent han var av rasen Weimaraner precis som Hugo som vi träffat förut, fast Wincent var mer lagom att hälsa på, lugn och sansad som alla mogna hundar oftast är. Lägg märke till att vi haft en väldig tur jag och Lexi, med att hon fått möjlighet att i unga år träffa alla möjliga hundraser. Det ger en ökad säkerhet att kunna läsa/tolka olika hundars signaler för resten av hennes liv, förhoppningsvis.

När vi hade passerat igenom Maria Parks vackra område kom vi efter ett kort tag till baksidan av krematoriet, där är en gravplats och därmed också Vatten, Lexi drack vatten från min hand som sipprade från vattenslangen, det är bra att träna sin hund att kunna dricka vatten på olika sätt. Min Dobermann Zappa, drack vatten både vatten rinnande ur en kran och petflaska. Min Whippet Boss gjorde inte det oavsett hur törstig han var.

När vi kom hem så fick hon sin mat i mjölkpaket, nu är det snart slut på lagret av mjölkpaket, med en toarulle som innehöll torrfoder och köttbullar. Mjölkpaketen hade lite torrfoder och några extra goda godisar i sig, ifrån den skålen man får ta själv ibland, ni vet. All mat slank ner, det är kul att få jaga/kämpa för sin mat, det ligger ju faktiskt naturligt hos alla hundar.

Vi åkte upp på kvällskvisten till vovvegravarna för vattning och stannade då vid en del av Pålsjö skog som Lexi inte sett förut. Det är precis vid en tennisklubb med utomhustennisbanor, bollarnas studsljud var något man skulle stanna för och analysera. Denna del av skogen är ganska mörk med mycket stora gamla träd och lite kringelkrokig stig med mycket buskage, Lexi var spänd men gick med, det är även spänning i luften ikväll, åskspänning.

Senare på kvällen, halv elvatiden blev jag hungrig och gjorde mig en god macka, Lexi var intresserad så jag gjorde en liten portion med köttbullar och torrfoder till henne, det slank ner väldigt fort och hon slickade sig länge om munnen. Eftersom det blev längre vaken kväll så gick jag en snabb ut och kissa-sväng strax före klockan tolv, vi träffade Olle, Labrador Retriever. Han är precis som de andra gamla hanhundarna i kvarteret, artigt ointresserad av Lexi och hennes krumbuktande och hoppande hälsningar. När vi kom upp på sängloftet, hade vi fått in en nattmal. Den var spännande tyckte Lexi, hon fick tag i den i munnen, men släppte den igen. Konstigt med något surande och flaxande i munnen, tycktes hon se ut att tycka. Jag fick eskortera ut den, så att vi fick nattro.