Lördagen den 19 Juli ;

Lexi väckte mig vid sjutiden med sitt pussbitande. Hon biter inte hårt alls, det är bara det att hon sätter liksom tänderna runt läppen samtidigt som hon slickar på munnen eller så sker detta runt näsan eller öronen, som ett barn som snuttar ungefär.

Hon hade bråttom ut och när vi så kom ut efter att jag skyndat mig, så gick vi relativt långt innan hon kissade och pluttade, då kan man ju tänka ilskna tankar. Varför ha så bråttom ut med mig på morgonen så att jag knappt hinner kissa klart själv, när det ändå inte är ”bråttom”. Detta är en del av min inlärning som får läras om nu när hon är rumsren.

Hon har lärt sig, att jag skyndar mig på morgonen, under inlärningen av rumsrenheten men nu när den är klar så skall hon och jag lära oss att läsa varandra, när bråttom verkligen är ”bråttom”. Det gör jag nog så att jag är beredd på att sticka ut direkt men kan söla lite medvetet, för att få henne att skynda på mig om det behövs, eller vänta på mig med att jag till exempel skalar mitt äpple, om jag får det med ut så kan jag gå en längre morgonpromenad. Det känns bättre i kroppen att ha något med sig ut, jag blir ofta så där akut hungrig efter en stunds vaken tid, nästan så att jag blir yr och illamående. Äpplet känns både sunt och lätt att ha med som morgonfärdkost.

Erik åkte till Norrland själv idag, ledsamt känns det men jag skall utnyttja dessa tre veckor till mer god socialisering av Lexi och försöka njuta lite av tid. Jag har en känsla av att det blir mycket att stå i efter att augusti månad kommit igång. Jag skall åka tåg med Lexi till Anders Hallgren i Sthlm, för brandvarningskurs, den åttonde augusti. Och blir hämtad av Erik för hemfärd den tionde. Vi har även under dessa tre veckor Eriks koloni att passa och vattna blommorna på, om vädret nu blir torrt och där kan vi ju också njuta utan koppel och så.

Vid tiotiden gick vi en promenad, då var vädret fortfarande lagom för både Lexi och mig. Vi gick upp för Hälsovägen, som gränsar till Öresundsparken, vi gick på en inre väg bort från trottoaren vid vägen och bilarna. Lexi tyckte bitvis att det var värt att resa lite ragg, där rhododendronbuskarna är täta, är det lite mystiskt kanske.

Vi gick in i en ny hundbutik och köpte ett par nya leksaker till Lexi och nagut kex. Nagut kex är stora hårda kex som är perfekta som tandborste för hunden, de är så hårda att bita i att tandköttet får massage och tanden rensas effektivt, dessutom är dom goda, tror jag. Jag har haft Nagut kex till alla mina hundar som de fått efter sista kissrundan och de har alltid uppskattats mycket. I butiken sålde dom smådjur också, Lexi tyckte att det var värt att vara försiktig när hon skulle titta på/dofta på dem, det gjorde hon med långsträckt hals och med backningsmöjlighet. Ett par ökenråttor, någon dagaktiv släkt till Chinchillan enligt flickan i affären, fick henne att sätta fram nosen lite mer avslappnat. Jag försökte hinna med att fotografera det hela men det blev inte alls de bästa situationerna som fastnade på bild. Svårt att hantera både unghund och kamera.

Vi fortsatte därifrån in i Slottshagen, en vacker stadspark som omger Helsingborgskännetecknet Kärnan, som är ett gammalt vakttorn. En del av en gammal mur runt forna Helsingborg fästning, där nu bara Kärnan återstår. Där i Slottshagen finns bland annat en staty av jaktens gudinna Diana med en Setter, på vaktsprång. Den statyn behövde vi titta ett tag på för att konstatera att den inte var farlig eller rörlig.

Vi träffade världens största Rhodesian Ridgeback kille på två år, Svennis. Lexi hoppade och fjantade som vanligt och provade att nafsa lite i hans öronlapp när hon susade fram och tillbaks framför honom, hon har ett stökigt men välinarbetat hälsningsmönster, som hittills gett henne vänliga möten.

Vi såg flera unghundar som satt i en ring och hade socialiseringsövningar med en bruksinstruktör, i parken. Perfekt, jag stannade en fem meter från dem för att träna Lexi, i att bara se men inte röra, so to speak.

Vi gick ner för Terrasstrapporna, de leder till stans centrum från Slottshagen. Vi gick via Kullagatan, där kom musikkåren spelandes med de stora trummorna bland flera instrument och i täten drillflickorna. Vilket skådespel för lilla fröken, hon blev inte rädd precis, mer nyfiket avvaktande och när hon sökte min blick så inflickade jag, Oj vilket liv dom håller. Det köpte Lexi och vi stod kvar och tittade tills de passerat.

Vi korsade oss bort till Marinan, passerandes en blomsteraffär där vi köpte en Orkidén till Rose-Marie, som vi skall besöka i eftermiddag. När vi kom hem så träffade vi Baloo utanför porten, sin vana trogen la han sig ner för att hälsa men flög upp snabbt när han fick ”tosiga” Lexi på sig. Phu vad skönt det var att komma in i svalkan, värmen börjar komma utomhus. Lexi fick mat med schnitzel från igår och hon fick prova ett nagut kex, hon åt upp allt och knaprade ganska länge på kexet för att få i sig det.

Vi sov en stund innan vi åkte till Rose-Marie och hennes lilla fina trädgård helt innanför en mur, med stora rhododendronbuskar, en örtträdgård, några rosor och en gräsmatta. Denna lilla täppa ger både sol och härlig skugga, Lexi hade jättekul med Rose–Maries tidigare hund Bonnies leksaker och hon stortrivdes med att kunna gå omkring både inne i huset, som hon undersökte och i trädgården. Jag hade tagit med lite mat och några godisar till Lexi, ifall vi skulle bli sena. Det var bra det för vi åkte därifrån först klockan tio, va skönt att ha fått sitta ute i lugn och ro så länge utan att behöva ha Lexi i koppel och under total kontroll. Kontroll får man ju alltid ha på en valp i och för sig, hon tog till exempel ett par otillåtna leksaker, som jag skulle jaga henne för att få, trodde Lexi. Jag tog bara en annan leksak och hade kul med istället, så kom hon och ville vara med mig, så vi bytte. På det hela taget är jag mycket nöjd med hennes uppförande, hon är ung och busig men väldigt lyhörd. Hon reagerar direkt på Nej och får givetvis blixtsnabbt ett roligt alternativ eller i vart fall en belöning. Humlorna som arbetade vid lavendeln intresserade Lexi väldigt men även detta intresset slutade hon med vid tillsägelse.

Vi gick en kort kiss- och pluttsväng hemmavid och Lexi fick mat med resterna av schnitzeln i torrfodret, det slök hon direkt och nu när jag satte mig för att skriva in dagens händelser så gick hon upp på sängloftet. Hon har varit vaken och mer eller mindre aktiv, genom besöket hos Rose-Marie, i fem timmar så visst är hon trött nu. Rose-Marie är en av de bästa hundmänniskor jag känner och vi talade om att jag skulle vilja ha möjligheten att få ha henne som extra hjälp/hundvakt någon gång, Rose-Marie samtyckte till detta, så vi skall se till att gå någon promenad ihop och träffas några gånger till nu inom kort, för att prägla in Rose-Marie hos Lexi.

Trots det höga musiklivet utanför vårt fönster, med skattande och pratande människor så slocknade jag och Lexi relativt snabbt tillsammans i sängen.