Måndagen den 21 Juli ;

Vi åkte till Fido´s på morgonen, direkt. Det är skönt att vakna till i en egen täppa, Lexi går och finkammar området första halvtimman, så jag kan bara vara ett tag. Jag gömde Frolic i tre björkars bark, dem sökte hon lugnt och metodiskt. Sedan tränade jag lite på Stanna Kvar genom att kasta en boll och när hon tog ögonkontakt så fick hon hämta den.

Tio gånger gjorde jag detta och de första sex gångerna så höll jag försiktigt henne om bröstet, så att hon inte skulle kunna smita iväg innan hon tittade på mig och fick sitt klartecken, att hämta bollen. När hon sprang mot bollen och på väg tillbaks med den mot/till mig, så jublade jag och applåderade lite. Mina hundar har alltid blivit uppmärksammade i stor stil, åtminstone under inlärning, hundar gillar applåder och vem gör inte det. Även idag drack hon lite ur min drickyoghurt med svartvinbärssmak. När vi skulle åka så gick jag till grinden och satte mig på huk med ryggen mot henne och höll ut halsbandet, det tog bara en liten stund så kom hon och stoppade in huvudet, duktig tjej, hon fick min sista Frolicbit.

Vi var på Fido´s en timma ungefär och på vägen hem stannade vi till på djursjukhuset och gick in i väntrummet och vägde Lexi, 13.25 kg. När vi kom hem mätte jag henne 45,3 cm.

Mat serverades men ignorerades och hon hoppade upp på kistan och somnade, tills ett par hundskall väckte henne. Hon är himla duktig med att ignorera hundskall som hon hör utanför, hon springer inte till fönstret eller balkongen bara för att en hund skäller och hon skäller aldrig själv som svar, en tyst hund är min Lexi och rasen Pinscher, bortsett från det ylmuttlande skallet hon har när hon på avstånd ser någon hon känner väl.

Våra grannar och deras Milton har sin balkong precis bredvid vår, så vi kan se varandra, när vi är på våra balkonger. Jag har ett balkongskydd för halva balkongräcket, dels på den delen som vetter mot Miltons balkong, det står en stol intill denna del av balkongräcket. Jag har flera gånger tänkt att denna plats kan vara farlig för Lexi, om hon skulle få för sig att hoppa upp på stolen och sedan kanske bli ivrig när hon ser Milton bara en halv meter bort.

När jag kom ut på balkongen nu, var det precis som jag tänkt, Milton står på sin balkong och Lexi står på stolen på vår balkong och viftar glatt på svansen till Milton. Nej sa jag och hon hoppade ner från stolen, Bra duktig tös blev nästa kommentar. Detta får mig att tänka att jag får sätta något på stolen eller flytta den på något sätt när jag vet att jag inte har uppsikt, under en period framåt för inlärning av att den platsen inte är tillgänglig, så att inte en olycka kan ske, javisst det är säkert bara min oro/fantasi, men ”better safe than sorry”, som dom säger.

Nu väntar vi på Susanne som ringde och ville gå en vovvepromenad, idag är det lagom temperatur ute och mulet. Vi satt på balkongen och väntade på Susanne, då fick Lexi syn på en humla som arbetade i hänglobelians blommor, vilken står planterad i en kruka på golvet. Lexi rynkar nosskinnet och gör utfall mot humlan, jag sitter vid henne och avstyr det hela. Getingar som liknar humlor är inte hälsosamma att få i munnen och därför är det lika bra att träna in Nej mot flygfän, men visst såg det både komiskt och gulligt ut.

När Lexi fick syn på Susanne från balkongen så blev hon väldigt glad och ivrig, hon gav Susanne ett långt ylmuttlingsskall och hela kroppen skakade på Lexi, av glädje.

Susanne, jag och Lexi åkte till skogen, från Thalassa gick vi en lång promenad. Rosmarinvattnet och långlinan på Lexi, jag jobbade med Hit signalen och Stopp signalen.

En mormor var ute med sina barnbarn i skogen, det hade börjat att sommarregna, det mjuka stilla regnet ni vet som ibland är på sommarn. Kvinnan jag antar var mormor stod med ett jätteparaply inne i skogen och plockade något bär med ett av barnen, det andra var i barnvagnen som stod på stigen, Lexi tvärstannade och stod en stund för att kunna förstå vad hon såg, i hennes perspektiv så såg det helt klart konstigt ut, ett stort vitt paraply som vippar lite hit och dit inne bland buskarna och en mörk stor barnvagn med suffletten uppfälld.

Jag sa bara det är OK, och till slut så trodde Lexi mig och i nästan samma stund kom barnet och kvinnan ut ur buskaget så att man kunde se att det var människor som rörde sig vid detta konstiga vita uppspända, paraplyet, det gjorde Lexi glad och hon viftade på svansen åt dem när vi passerade. Vi kom ut ur denna delen av skogen precis vid alla beteshagarna bland korna och fåren.

Lexi skuttade mot fåren som vanligt, hon lyssnade relativt bra på mitt Nej och Stopp. Jag gick fram till henne där hon stod ett par meter ifrån stängslet mot fåren, dom stod helt stilla och tittade på henne, jag lotsade henne i en annan riktning. Den riktningen gav en ny ”spökbild”, hö som lindats in i de gräsliga stora vita balarna ni vet man ser på åkrarna, nu för tiden. Jag och Susanne gick fram till en sådan bal och klappade på den, Lexi kom efter och satte nosen på den samtidigt som jag sa Bra och belönade henne med en godis.

Vi åkte hem och tog ytterligare några kort till på Lexi som städade smutstvätt i tvättkorgen, till artikeln Brandvarnarhund, fotografer ni vet dom blir ju aldrig nöjda så bland annat därför hade Susanne vigt denna dagen till mig och Lexi.

Lexi fick sin mat i dubbla kartonger, kartong med mat i som stoppades i en mjölkpaket som också hade foder och levergodis i sig. Hon är skicklig på dessa paket, det är dags att försvåra denna ”lek” ytterligare för henne snart. När Lexi hade ätit och vi satt och fikade så kom Lexi och visade Susanne sina nya leksaker, det kändes som en handling med en tanke. Ändå vet jag att så är det inte, hon försökte påkalla uppmärksamhet för lek, men ändå såg det gulligt ut när hon kom med den ena leksaken efter den andra till Susanne och även till mig, så klart.

Innan Susanne gick hem så hängde hon med på en tidig kvällspromenad, som vi tog över Gröningen och en bit bort på Strandvägen, som leder till Pålsjö skog.

Promenaden över Gröningen, längs med Strandvägen och upp i Pålsjö skog kommer att bli en mycket vanlig vardagspromenad för Lexi, när hon är vuxen nog. Denna promenad har jag haft i många år med mina tidigare hundar, med viss variation, hela denna promenaden är ungefär en mil lite drygt. Vi gick hemåt via Margaretaplatsen, Lexi fick välja en godis från den stora godisskålen när vi kom hem, hon tog en Denta Stix. Nu ligger hon och sover i soffan, det har varit en trevlig och energitömmande dag, för både Lexi och mig. Nu medans jag suttit här och skrivit in dagens händelser, så har Lexi haft mina goda kvällsmackor på stöldavstånd och inte rört dem, hon ligger i soffan och på soffbordet står mina smörgåsar färdigbredda, Duktig tjej, eller ?

En snabb ut och kissa innan vi kröp till sängs vid halv tolv och somnade tillsammans i sängen.