Tisdagen den 22 Juli ;

Morgonpromenad runt Marinan och en bit av Gröningen i långlina. Sedan var det upp och jobba lite, arbetar nu med filmningen från Emmaboda, som skall in i min CD, spännande och tröttande, fem timmars filmning skall brytas ner till tjugo – tjugofem minuter. Lexi fick ett Nagut kex och en tejpöge, det var nog lagom för det slickades rent, sedan låg hon en lång stund och tuggade på sin tuggpinne, den i oxhud. Det gör hon en stund varje dag. Jag puttade och ruckade på mjölktanden som ännu sitter kvar, en stund.

Vid lunchtid gick vi en härlig promenad, i lagom sommarväder. Det går bra att spraya Lexi med Rosmarinvattnet nu, hon försöker inte smita iväg längre, jag sprutar mina egna ben också inför hennes åsyn och så får hon en mjuk färsk Frolic efter.

Vi gick upp längs med Tågagatan, så att vi nådde Vikingsbergsparken. Där la jag några Dokogodisar på flera stridsvagnshinder som finns längs med en backe upp till parkens platå, därifrån ser man över Hälsovägen till Öresundsparken, vi korsade över Hälsovägen och gick in i Öresundsparken, precis när man kommit över gatan på denna plats så finns Sofiakällan, en gammal hälsokälla med järnhaltigt vatten. Jag kopplade om henne till Flexikopplet för att hon skulle få lite mera rörelsefrihet.

Denna plats vid källan är utsmyckad med blommor, bänkar och en liten damm med en fontän i, Lexi stannade och drack ur den. Vidare upp för trapporna som leder till platån av Öresundsparken vilken vi korsade igenom förbi bäckdammen där det finns änder och en fin alphydda som är byggd halvt hängande ut över vattnet, Lexi tittade en kort stund på denna men konstaterade snabbt, utan min insats att det var ok.

Härifrån gick vi i ett villakvarter med stora Patriciervillor med härliga trädgårdar mot Slottshagen, lite läbbigt var det med denna miljön som nog är rätt ny för Lexi, när jag tänker efter. Nu när hon är så stor att jag kan gå lite längre sträckor med henne kommer det att bli flera promenader runt omkring i vårt Helsingborg för att socialisera/bekanta Lexi vid alla möjliga typer av gator och händelser.

Vi gick in i Slottshagen och till min glädje höll dom på att arrangera inför ”Kul i juli”, en sommarfest varje julitisdag i Helsingborg, i Slottshagen och scenen ligger i en sänka där som kallas Grytan. Folk provsjöng medans killen vid mixerbordet skulle få in rätt bland alla sina knappar och rattar, den typen av ljud, högtalarljud har ju Lexi visat rädsla för vid flera tillfällen. Jag tog fram min kamera och godisar satte mig på gräset och vi lyssnade och tittade på ”skådespelet” en stund. Lexi tyckte att det var så ok, att hon låg och rullade sig i gräset. Vi fortsatte promenaden och kom förbi en Boxer tik som Lexi gick förbi på fem meters håll bara genom att jag via min röst ledde henne förbi, ingen orsak alls till att inte hälsa på Boxern mer än att lära sig att man behöver inte hälsa på alla hundar man ser och eller passerar. Strax innan vi lämnade Slottshagen stannade Lexi till och tittade skumt mot en vägg, hon reste lite ragg men la den lika snabbt och gick vidare, det var ett stort hjärta som någon målat i svart och silver, det såg skumt ut på håll tyckte hon.

Vi tog vägen om Öresundsparken hem. Mycket backar och trappor och stigar och trängre gångar har vi gått i idag, i början var hon lite spänd men efter Slottshagen så var hon helt avslappnad även för en ny trappbit i Öresundsparken där det verkligen är mörkt, mycket vegetation och slingrigt. Jag kastade Dokogodisar till henne vid flera tillfällen som hon fick söka, längs vår promenad. Innan jag kastade ut dem krävde jag att hon satt ner och väntade på mitt Leta Godis, det gjorde hon perfekt. Jag kopplade tillbaks henne till det vanliga kopplet innan vi kom ner i stan och skulle passera gatorna. Det är lättare att hålla och man känner sin hund mer i ett vanligt koppel jämfört med Flexikopplet. Men ett flexikoppel rätt använt är jättebra i vissa situationer.

När vi kom hem åt vi lunch. Lexi fick torrfoder med lite av min mat i som var mikrougnsvärmd, det var gott, gott tyckte hon. Efter varje måltid så gör hon ett ”ärevarv” då hon gnäller lite, som att jag vill ha mer, hon fick en godis från den stora godisskålen som dessert när jag åt jordgubbar med socker och mjölk. Nu skall jag gå till affären och handla lite bara för att lämna henne en stund, senare idag skall vi till Rose-Marie, igen.

Rose-Marie har en hemsk reumatisk sjukdom som gör att saker är tungt och svårt för henne att få gjort som till exempel storstädning, trädgårdsjobb och så vidare. Vi är ett gäng tjejer som skall fixa hennes trädgård ikväll mot lite mat, så perfekt det blir, bra träning för Lexi att möta Rose-Marie och hennes hem igen så snart, med tanke på eventuell framtida hundhjälp från henne.

När jag kom hem efter min shoppingtur, så stod Lexi vid kompostgallret helt avspänd och tyst, det var tyst även när jag gick, hon fick vara med när jag packade upp varorna och smakade på vindruvor, hon åt flera stycken. Den första bet jag sönder till henne men sedan skötte hon det själv. Flera hundar jag sett äta vindruvor har blivit paffa/äcklade av att de sprutar lite druvsaft när man biter i dem men Lexi verkade tycka just det var gott.

Jag filade klorna på henne under viss protest, då såg jag att hon har två små rosa liksom brännmärken på överläppen strax under näsborren och läppen är lite svullen, det skulle inte förvåna mig om det är humlan från igår som gett henne på nöten.

Vi åkte till Rose-Marie klockan fem och rensade ogräs och fick en underbar rökt makrill med tillbehör som middag, Lexi busade vilt med ogräset, klippta grenar och kvistar som vi tog ner och bort. Hon skötte sig väldigt bra men vid halv tiotiden så började hon gnälla, mat hade jag haft med så det hade hon fått och vatten var där i trädgården till henne, vi hade även gömt godisar till henne, så aktiverad och älskad var hon. Lilla fröken Pettersson var trött, vi körde hem och hemma fick hon godissök i hela lägenheten. Fröken Pettersson, så blev det en dag när jag snackade med henne och gör lika med alla hundar jag känner och träffar ofta, ger dem smeknamn.

Lexi kan lätt bli Plexi och det känns kul då med Lex Flex och automatiskt från min generation som kommer nästa ord i ordleksramsan som jag säger till min hund, Pettersson. Plex Pettersson vet väl alla vem det är, det roliga är att Lexi lystrar till Pettersson, så nu vet ni det.