Torsdagen den 24 Juli ;

Vi tog bilen upp till Fido´s direkt på morgonen, jag hade tagit med mig Aktiveringskulan, den som är boll-liknande och har två hål där man stoppar in godisbitar. Hunden skall sedan putta på kulan så att godisbitarna faller ut. Vi har haft den hemma ett par gånger så Lexi var bekant med den, direkt så började hon lugnt och metodiskt putta på kulan med nosen och fick ut godisarna relativt kvickt.

Eftersom kulan är av hårdplast och lite räfflad i sin struktur, så låter det för jäkligt inomhus mot golvet när den rullar fram, därför tänkte jag att den gör sig bättre på Fido´s. Vi passerade vovvegravarna för tidig morgonvattning, de senaste gångerna jag varit där så har Lexi väntat alldeles tyst på mig i bilen.

Vi åkte till Kerstin i Påarp, en ort precis öster om Helsingborg. Där bedriver Kerstin sedan 25 år, Helsingborgs Hundpensionat. Jag har lämnat mina tidigare vovvar där de gånger jag har varit tvungen, det är ett litet välskött hundpensionat där hundarna får både motion och kärleksfull omvårdnad. Jag är inte så glad för att lämna mina hundar till en institution som trots allt ett hundpensionat är, eftersom hundarna bor och lever största delen av dygnet i burar. Men som sagt ibland har nöden ingen lag och hos Kerstin är det jättebra, hon är en mjuk och trevlig hundtjej som hundarna gillar, det märker man om inte innan, så när man lämnar dem där andra gången.

Jag ville socialisera in Lexi med Kerstin och hennes miljö, dessutom försökte jag att få en favör genom att få ha Lexi inne hos Kerstin, ifall jag skall lämna där. Det är ok sa hon om Lexi klarar katt, vi har även en katt idag. Lexis träning med Felix lär fortsätta så det blir väl inget problem.

Kerstins egen hund Ymer, en Schäfer herre på elva år, är idag en trevlig men gammal herre, han tog emot Lexi lugnt och vänligt, hon fick till och med vara nära honom när han la sig under sitt körsbärsträd och låtsastuggade på sitt märgben. Lexi är helt orädd och mycket lyhörd, lyder minsta vink från äldre hundar och speciellt försiktig var hon med Ymer. Kerstin hade ett fiffigt myggnät i sin altandörr med tyngder nertill, det fixade Lexi utan att blinka, bara gick in mot det och puttade på det så att de vek av åt sidan, det tyckte Kerstin var bra då flera andra hundar stannat för nätet.

De hundar som Kerstin hade inackorderade, kan gå in och ut själva till sina inne- respektive uteburar, så brukar det vara på hundpensionat, så Lexi fick träffa genom burgallret, sju andra hundar. En av dem var en hund vi träffat förut Lexus, en ettårig Riesenschnauzer kille, salt & pepparfärgad. Han kände givetvis igen oss.

Vi satt i Kerstins trädgård och fikade medans Lexi fick gå omkring och titta själv, hon höll sig på behörigt avstånd från burarna när jag inte var med och Ymer var hon gärna nära, tänk att nästan alltid inger gamla hundar denna underbara trygghet hos yngre. Vid ett tillfälle försökte hon slicka på hans märgben samtidigt som han, där gick gränsen även för en äldre Herre, han sa buff och Lexi for iväg direkt men närmade sig igen och la sig bakom honom och nästan puttade honom på ryggen.

Vi åkte till skogen för en liten promenad, jag körde upp på Krematoriets parkering precis när det började ringa i klockorna, Lexi fick sitta kvar i bilen med bakluckan öppen tills ljudet hade lagt sig. Hon lystrade och såg ut som hon tittade på en inre minnesfilm när hon lyssnade till klockljudet, hon blev inte rädd bara observant.

Vi gick en kortare men skön promenad i skogen, vid ett tillfälle så såg jag att något mycket speciellt träffat Lexis nos, hon bara tvärvände in mot ett buskageområde, jag såg en Fasantupp och en till. Stopp sa jag till Lexi, hon stannade utan att jag behövde använda linan, hon vände sig om och tittade på mig och sedan tittade hon på fåglarna, varav den ena redan hade börjat att röra på sig från Lexis håll, jag sa Nej och hon vände sig mot mig igen. Bra kom sa jag och det gjorde hon, som tur var hade Ymer och Lexi inte fått alla goda lever- och Frolicgodisarna, så jag kunde belöna henne jättegott.

När vi precis hunnit inom dörren hemma så ringde det på den, Sitt Lexi sa jag och höll henne om bröstet samtidigt som jag öppnade dörren. Det var Ulrika, hon vet hur man gör med träning av trevligt hälsande på hund, så Lexi fick sin godis först när hon satt ner, sedan hälsades Ulrika ljudligt välkommen och Lexi gick och hämtade en pipleksak som hon visade upp.

Nu skall jag gå ut en sväng bara för att träna lilla fröken i ensamhetsträning, vad jag känner mig präktig i mitt arbete med Lexi. Jag måste berömma min idoga envisa framfart, detta måste bara betala sig med en mycket trygg och välbalanserad hund, som vuxen. Det man lägger ner under hundens första år i träning, har man igen igenom hela hundens liv, men visst är det ibland väldigt tröttsamt att vara så alert och genomtänkt, men som sagt var jag vill att det skall bli riktigt bra vårt liv, Lexis och mitt.

Enligt grannen, så hade hon ylat, tyst i cirka fem minuter och jag var borta i en timma, hon låg innanför dörren och väntade på mig. En stund efter att jag kommit hem så gick vi en kissväng till Teatern, vi träffade Håbes husse och matte och en gammal kompis till mig med två barn och två Jack Russel Terriers killar.

Lexi kan inte hälsa lugnt när hon blir glad, hon far som en tosing och hoppar. När vi försöker med att den som skall hälsas på får en bit godis av mig för överlämning till Lexi när hon sitter, så antingen är dom inte snabba nog att belöna hennes sittande. Hon hinner både lägga sig och ställa sig innan dom hunnit blinka och eller så har dom inte tillräckligt med tålamod att vänta på ett lugnt korrekt sittande och därför blir det att Lexi belönas med godisen, när hon är i något halvt mellanläge av sitt och hopp. Detta bör få en prioritet i socialiseringen men samtidigt vet jag att det växer bort smidigt och snabbt om människor bara kunde nöja sig med att titta på henne och inte nödvändigtvis måste klappa för att hälsa. Ignoreras man/Lexi av folk så brukar hon vara lugn. De närmst ”sörjande” får stå ut med hennes glädje, den lugnar sig, det vet jag.

Ikväll sov Lexi, det har varit mycket intryck idag och så är det tryckande varmt, lugnt och skönt med en sovande unghund på kvällen, det var ett tag sedan hon inte pockade på uppmärksamhet mellan sju och nio. Vi var ute för sista kvällskissen vid halv tio, enligt Lexis önskan. Hon fick välja en godis själv när vi kom upp och tog, ja just det en Denta stix.