Fredagen den 25 Juli ;

Morgonen spenderade vi på Fido´s, medans Lexi gjorde sin morgontoalett så preparerade jag en av björkarna med godisar. Både Doko och Frolic tryckte jag in under barkflikarna, ända nere vid marken och likt en spiral runt trädet, högre och högre upp fäste jag godisar. Jag la även godisar i aktiveringskulan, för övrigt fick hon strosa omkring själv medans jag mornade mig med dagens tidning. Det har regnat inatt så vi blev blöta om ”tassarna”, det går ibland bättre att fila klorna när de är lite blöta, så det var vad jag gjorde när vi kom hem, filade lite på klorna på Lexi och pimpstensborstade henne. Jag blöter filen innan jag filar hennes klor i vanliga fall om de inte är blöta som idag, det verkar ta bättre med hjälp av lite fukt.

Jag skulle köpa en tågbiljett och kolla synen, hos optikern, så Lexi lämnades ensam. Jag hade satt upp kompostgallret innan för dörren, för att skona målarfärgen på dörrkarmen. När jag kom tillbaks en och en halv timma senare så var Lexi framme vid dörren och lite färg hade hon skaft av, hon var tyst när jag gick och när jag kom, vad jag kunde höra men troligen har hon väsnats en del eftersom hon varit på dörren. Skam den som ger sig, det är bara att fortsätta att lämna lilla fröken varje dag en liten stund, hon växer väl till sig och slutar att göra så stor affär av att jag går en stund. Kissnödig var hon, så vi gick ner en kort sväng till Teaterns gräsmatta.

Jag tycker att hon skakat på huvudet ett par gånger igår och idag, dags för öronrengöring. Jag sprutade in lite öronrengöringsmedel i örongången, efter insprutningen tar jag snabbt tag om öronroten och gnuggar lite, då hör man medlet liksom klucka i örat, släpper taget och Lexi skakar på huvudet. Det lösgör eventuell öronvax, samma sak med andra örat och titta en fästing på insidan av öronlappen som precis hade satt sig. Den plockade jag bort med fästingpennan. Jag torkar ur öronen med bomullstussar, det var bara lite smuts i dom, troligen var det fästingen som irriterade till huvudruskningen.

Vi gick en promenad till Parapeten och satt där på gräset en stund och tittade in mot stan och allt folkliv där är, det är Helsingborgs Festival, musik, krogar, tivoli och basarer överallt med massor av människor. Lexi verkade inte bry sig ett dugg om folklivet hon såg och hörde, undrar om ”spökåldern” har haft sin tid.

Jag ställde upp en ganska lång stund idag på Lexis dragkampslek, i hopp om att det kanske kunde få mjölktanden att ge vika. Vi gick ut på en kvällspromenad över Gröningen och bort en bit på Strandvägen och tog Landborgspromenaden hem, det har blivit varmare nu på kvällen, från att på dagen ”bara” vara 22 grader. På Gröningen träffade vi Baloo och hans husse, Samma visa, Baloo ligger ner och när vi kommer fram så gör han en undanmanöver för att slippa Lexi, men en liten nos mot nos-kontakt blev det, de båda fick varsin Doko av mig. Vid de tillfällen som jag delar ut godis till andra hundar och min hund är med så får den andra hunden alltid först, det tycker jag känns som en god sed att låta ”gästerna” få först. För Lexi blir det en signal om att det är jag som beslutar och det tar udden av eventuell försvarslust från de flesta hundar om dom behandlas på detta sätt, från tidig ålder. Baloos husse sa att natten hade varit jobbig, minst två timmars rejält åskväder, va åskade det, hmm. Det har jag inte hört och om Lexi hört det, vilket är troligt hon är ju hund och sover därmed lättare, så har hon inte reagerat eftersom hon inte väckt mig, för så hårt sover jag inte.

Vi passerade en hel del människor på vår kvällspromenad och i princip så går Lexi förbi dem precis som om de inte var där, jag kontrar ibland med Bra vid själva passagen. Vid ett tillfälle hade vi en joggare med sin hund efter oss, det kändes stressigt, så jag kallade Lexi till sidan med Fot och kastade ut ett par Doko för henne att Leta, det gjorde hon trots att de två bakom oss då passerade.

Jag hade satt sele och flexikoppel på Lexi inför kvällspromenaden, först så skulle hon bita i selen på väg ner i trappan men när vi kom ut så insåg nog även hon att det blev friare rörelser. Halsen är helt fri att röra som man vill och därmed kan hunden signalera bättre med hela kroppen, dock gäller det att selen sitter korrekt. En spårsele är typen jag talar om, alternativet är en Nomensele, en så kallad dragsele, selen skall låta den största dragtyngden hamna på bogen och så måste hela frambenets rörelse vara fri, plus att den inte skall sitta för hårt runt bröstet, gärna löst så att andningen kan utökas.

Ett trevligt genombrott för inlärning skedde ikväll, efter att vi varit ute sista svängen så fick Lexi en Sandwich godis, det bästa hon vet i konsumentgodisväg. Sedan var hon kvar med mig i hallen, så jag satt Sitt, Ligg, Stanna. Jag gömde Doko i alla rummen, kanske 10 bitar. Lexi låg blixtstilla kvar på hallmattan tills jag kom och sa varsågod Leeta. Helt stilla så länge har hon inte kunnat hålla sig förut, dags att trappa upp kraven på inlärt hittills.

Lexi har de senaste veckorna i princip inte lekt med sin lekknut eller tuggat på sin tuggpinne, på sängloftet utan bara lagt sig för sömn direkt när vi kommit upp där. Ibland låter jag Lexi somna med mig men oftast så stoppar jag in henne i hennes Plats, vilket kommer att vara så framåt om inget annat inträffar, så skriver jag inte om denna ordning igen.

Jag har lärt henne att lyssna till att ibland får man och ibland inte, detta gäller även att få smaka från min mat vid bordet. Jag har aldrig haft problem med tiggande, dräglande hundar vid matbordet. Om de får smaka så säger jag till annars så är det ingen idé att stå vid mig när jag äter. Konsekvens, målinriktad träning och trygghet ger hunden en snabb förmåga att läsa oss, människor.