Måndagen den 4 Augusti ;

Kort morgonsväng vid Teatern sedan upp igen och gjorde smörgåsar till mig och tog med Frolic och torrfoder till Lexi, som hon får i Aktiveringskulan uppe på Fido´s, dit vi åkte via distriktssköterskan. Blodgrupps blodprov skulle tas på mig, inför operationen. Hundar har positiv eller negativ blodgrupp, som klassificeras DEA 1.1., hund med negativ blodgrupp kan vara blodgivare till både och, medans positiva endast kan ge till positiva.

Lexi rullade Aktiveringskulan lugnt och metodiskt över Fido´s plan, sedan ville hon att vi skulle leka vem är starkast, genom att hålla i varsin ända av ett rep. Hon ruskar och morrar och tränar sig i sin färdighet, att behålla/hålla ett byte och jag ställer upp en liten stund. Vad jag nästan alltid gör när denna lek pågår, och har gjort från första gången, är att jag pussas mitt på nosen och viskar något som till exempel Oj vad du är farlig, det är ett bra sätt att lära sin hund, att matte är alltid ok och man kan alltid komma väldigt nära in på sin hund även om dom har något mycket åtråvärt i munnen/i sin ägo, igenom hela livet.

Dragkamp är inte bra, så det är inte det som jag ställer upp på, bara lite motstånd, som från gång till annan även innehåller byteshandel, det vill säga att jag, ber att få föremålet genom mitt kontaktord Tack och tar mig ibland en titt på föremålet innan jag lämnar tillbaks det eller ger en god godis innan jag lämnar tillbaks det och ibland händer det att jag behåller föremålet.

På väg hem från Fido´s åkte vi in om djursjukhuset och vägde Lexi, 13.65 kg var dagens vikt efter frukost. I väntrummet träffade vi en gammal bekant till mig, Tarzan, en Petit Brabançon kille som Lexi hälsade glatt på och han på henne, trots att Tarzan är nästan sju år gammal fann han henne jättekul. När vi kom hem var det mätning av Lexis mankhöjd 45 cm och så mätte jag hennes höjd från länden bara på kul, för hon har hela tiden växt fortare bak, det gör många hundar förresten, 47 cm var ländhöjden. Efter detta var det klofilning och sedan fick Lexi lite av min middag ihop med torrfoder.

Ett förtydligande kanske behövs, jag ger alltid ett bra torrfoder som huvudmål till mina hundar men oftast gör jag middagen lite godare med inblandning av min mat eller så. Jag tar en eller två matskedar av min mat inte mer, tänkte att jag kanske inte klargjort detta tillräckligt innan. Att ge sin hund rätt mat av rätt mängd är en stor konst om man tänkt sig att laga maten själv, därför är kommersiellt producerad hundmat alltid att föredra så att man vet att rätt mängd med mineraler och vitaminer tillförs till hunden.

Vi åkte till skogen och gick vår promenad, idag hade jag ingen ork över så det enda som hände var att jag var entusiastisk och belönande varje gång hon kom mot mig och det sker ofta eftersom hon många gånger stannar och undersöker och på så vis kommer efter mig. Lexi hoppar numera både in och ut ur bilen, på mina kontaktord. Det vill säga hon får varken hoppa ur eller i bilen utan att hon tagit kontakt med mig först, ögonkontakt.

Jag skulle till min revisor, så Lexi fick stanna hemma. En och en halv timma var jag borta, när jag kom hem gick vi en sväng och sedan hem igen, då fick hon sin kvällsmat i en paket. Två toarullar sattes ihop till en i den fyllde jag torrfoder och en tejpöge, allt detta packades in i omslagspapper, så att det stannade på plats, toarullarna var nämligen överfulla.

Detta var inget problem för fröken att lösa. När jag lämnade henne innan så gav jag henne två ostgodisar, det jag gjorde häromdagen. De var kvar när jag kom hem och åts upp då, detta är ett vanligt scenario för en tänkande hund. Mutor när man inte får följa med godtages inte. Jag vet inte hur många gånger jag gett godis till mina hundar när jag lämnat dem och de har aldrig rört det förrän jag kommit hem igen, trots att många, många mattar och hussar får rekommendationen att just gömma godis till sin hund innan de lämnar dem ensamma och ofta så funkar det. Det vill säga hundarna söker och äter godiset men inte mina vovvar.

Kvällskissrundan bjöd på en ”femetta”, vi såg en katt komma gående cirka tio meter från oss, Lexi tittade på den , jag sa Nej och hon tittade bort, inget gnäll/skäll eller drag i kopplet som jag är van vid att hundar gör när de ser en katt. Speciellt stadshundar som inte är vana att se katter, det är mycket ovanligt med katt här nere i stan, i våra kvarter.

Plus att det var två killar som höll på att åka skateboard precis vid Teaterns trottoarkant, vi passerade dem två gånger på väldigt nära håll, Lexi gjorde ingen min av att de var där eller ens att hon stördes av ljudet, vilket till och med jag gjorde, hemskt ljud det där när de hoppar och har sig med brädan. Rosso stod vid sin port och fick en glad hälsning av Lexi, han morrade lite tamt när hon skuttade mot hans bakdel, hon vek av.