Fredagen den 22 Augusti ;

Stackars hund, hennes matte måste te sig väldigt konstig, inget kul, inga promenader av den typ hon är van vid, nästintill noll engagemang inomhus. Min öroninflammation tar knäcken på mig, känns det som, jag har fått en läkartid idag, för koll varför penicillinet inte biter.

Lexi och jag har varit ute på två mindre promenader idag, varav en på Gröningen. Där såg vi tre hundar hon känner och gärna ville leka med, men jag är för trött och sjuk för att orka med det plus att hon löper och kan under inga omständigheter få springa fritt.

Jag har pimpstensborstat henne och rensat öronen på henne efter vår andra promenad och sedan tränade/lekte vi - Ta mattes kreditkort. Lexi skall ta mitt kreditkort från plånboken och ge det till mig, träningen av detta och allt annat har ju legat på is senaste veckan, av naturliga skäl.

Jag satte mig i en fåtölj och laddade upp med Frolicbitar, buslekte med kreditkortet framför näsan på henne och runt omkring, när hon tog tag i det i leken blev det bra och en Frolic från mig. Åtta gånger gjorde jag detta och de två sista, så var hon med på noterna, hon verkligen ansträngde sig att ta kortet.

Nu sitter hon på kistan och tittar ut. Där ute har det varit mycket vindigt och regnigt i förmiddags och samtidigt så var det skolungdomar som passerade i horder, troligen till en innebandyanläggning längre bort förbi Gröningen. De busvisslade och väsnades, de ljuden blandade med vindens ljud i balkongskydd, flaggstångslinor och så vidare gjorde Lexi lite ljudobservant under förmiddagen. Det har ju varit stilla och fint väder i veckovis nu så vindens ljud har hon nog glömt från i våras, då den ofta skrämde henne.

Jag skall till läkarn, för att förhoppningsvis få ett annat antibiotikum för mitt öra, Susanne kommer förbi och är med Lexi. Inte för Lexis skull precis utan för att vi inte snackat på länge och vi har en del arbete som vi gör tillsammans, så det blev ju bra då kan hon kanske leka lite och vara kul med Lexi, medans jag går till läkarn.

Susanne satt på golvet med leksaker och Lexi omkring sig, när jag återkom. De två hade precis varit ute en sväng vid Teatern och kissat och bajsat, Susanne hade glömt pluttpåse, sa hon generat.

När Susanne gick en timma senare ungefär, gick jag och Lexi med, förbi den gamla plutten, jag tog upp den. Vi gick mot Marinan jag och Lexi, Susanne in mot stan. Erik kom en stund senare och vi åt och tittade på teve ihop, han åkte hem till sig vid elvatiden.

Lexi var besvärlig hela kvällen med att inte kunna komma till ro, hon kunde inte ligga stilla någonstans, hoppade upp i en fåtölj och ner nästan direkt, upp i soffan och ner och så höll hon på, så Erik var ute med henne två gånger, hon gjorde inget speciellt, kiss och plutt som vanligt och inget var annorlunda med det, jag bara förnam en känsla av att det inte var ok med henne.

När vi skulle gå och lägga oss, jag och Lexi, så pep hon till vid ett tillfälle i trappan, hon kom inte till ro i sängen, jag la in henne i hennes Plats, släckte lampan och hann precis slumra till en kvart, så var hon ute och vankade omkring, ner för lofttrappan. Jag gick efter hon stod vid dörren, jag gick ut med henne men hon knappt kissade ute, upp igen och i sängen ett nytt försök att få henne att få ro.

Det lyckades inte, jag ringde Erik, det kändes oroligt med Lexi, något plågade henne men vad kunde jag inte förstå och att ha det så hela natten utan att ha någon att luta sig mot och i mitt tillstånd med öronsus, nyopererad, genomtrött var inte att tänka på.

Han var snäll och kom, vi sov och var vakna om vartannat, resten av natten med Lexi pipandes och orolig. Hon somnade också till lite under natten och vaknade.

Detta är en mycket jobbig del av hundägandet att inte veta vad som är fel och hur mycket fel det är, vissa hundar är ju enormt smärttåliga medans andra är väldigt pipiga, det är svårt att avgöra hur mycket fel det är när man inte har ett synligt skadetillfälle framför näsan att ta hänsyn till, i sina tankar kring hundens gnäll och pip. Jag känner inte Lexi tillräckligt väl ännu för att kunna avgöra om hon är pipig eller tålig, det tar ett par år och i värsta fall några skadehändelser för att veta hur smärttålig ens hund är.

Min Whippet Boss var pipig, Zappa tålig, Hugo min Borzoi mycket tålig och min Schäfer var nog normal – om det nu finns normal att tala om i detta fall.