Torsdagen den 28 Augusti ;

Sista morgonen med Erik, som kommer att åka bort och inte kommer tillbaks på tre fyra veckor och då för några dagar, för att sedan försvinna igen ett tag och så pågår det. Erik gick morgonpromenaden med Lexi. Vi sov en stund till och sedan åt vi frukost, då kom Lexi till mig med ett äpple. Det var ett tag sedan hon tog äpple själv från fruktkorgen. Jag undrade om hon ville smaka, så jag bet av en bit och gav henne, hon åt fem sex bitar äpple.

Igår eftermiddag upptäckte jag att hon hade gult kladd i höger öga, kanske suttit i air condition drag, så jag droppade ögondroppar i ögat med hjälp av en bomullstuss, bra om jag kan få bort det själv och slippa ögonsalva från veterinären.

Jag gick på stan för ett par ärenden och Erik gick en sväng med Lexi, när jag kom tillbaks så var hon ensam, det hade vi kommit överens om, två timmar enligt en lapp Erik lagt och det var tyst vad jag nu kunde höra.

Lexis löp sjunger på sista valsen, jag har inte sett henne blöda på tre fyra dagar och vulvan håller på att dra ihop sig, igen.

Innan jag med säkerhet kommer att släppa henne lös, så skall hennes vulva var helt ihopdragen igen och som sagt det tror jag den är inom fyra fem dagar. Jag kommer att notera i min almanacka sextio dygn fram från nu för att vara med på eventuella skendräktighets beteende, som kan synas. Det är praktiskt att skriva upp tikens löp och det sextiotredje dygnet efter att löpet slutade så har man koll, för minnet är inte så starkt alla gånger, som man vill tro.

Lexi och jag åkte till skogen, oh vilken härlig känsla att vara så mycket på benen igen och vädret var perfekt, ljumt höstväder med mest sol, jag gjorde några Stopp med visselpipan, det har hon inte hört på fjorton dagar, Erik använder inte alls mina grejor, nämligen.

Hon tvärnitade alla gångerna och belönades med Frolic och Braa. När vi kommit en bra bit ifrån Krematoriet, där bilen är parkerad så ringde det i kyrkklockorna, Lexi tvärstannade och vände sig om, hon liksom mindes att hon blivit rädd en gång, så såg hon ut. Jag kontrade bara med Ok när hennes blick mötte min och hon accepterade och gick vidare.

Vi gick en relativt lång promenad, jag ville liksom hämta in det som jag kände att jag förlorat, när vi närmade oss bilens plats träffade vi en gammal bekant till mig som ”blivit med valp”, en tio veckors Lagotto Romagnolo kille. Lexi och han lekte brottningslek en stund och hade jättekul, hon tycker alltså att det är kul med småkillar, tonåring som hon blivit.

Det är ett gott tecken att man fortfarande kan leka med mycket yngre fast man själv blivit ”så stor” det är bra om det håller i sig, trevligt med vuxna hundar som kan vara lite leksna mot valpar, möten med vuxna hundar betyder så jättemycket för valpens framtida inställning mot artfränder.

När vi kom hem så var hon trött, hon la sig för att sova men följde efter mig de första gångerna jag flyttade på mig, innan hon kom till ro. Det har ju varit mycket nu ett tag och ofta har både jag och Erik varit hos henne. Det går blixtsnabbt att ändra vanor, speciellt goda till mindre bra och därför är det viktigt att jag vidhåller det jag tränat in hos henne innan jag åkte in för min operation, och jobbar lite extra med det igen nu första veckan som jag är på benen igen.

På kvällen var det mycket vänta på Erik, från Lexi, hon lystrade extra både från ljud i trappen och från balkongen. Så blir det när man varit mycket med en person, som hund förväntar man sig att det skall fortsätta så, hundar är i viss mån beroende/glada för statiska lägen. Det kommer bara att ta en dag eller två så är det som vanligt, det vill säga att jag är den som återigen blir Lexis enda huvudperson och Erik kommer att bli ett extra glatt inslag när hon träffar honom.

Jag ber om ursäkt för allt skriveri om mitt tillstånd men jag anser att det är av vikt för er att kunna förstå förändringen som skedde för Lexi och att ni kan ha nytta av det ifall något liknande skulle drabba er.

Att hela vardagen vänds upp och ner och ändå måste skötas och när man återkommer till friskt läge så vill man ha kvar sin hund, där på det viset som den var när man fick lämna över ansvaret för vardagen till någon annan, att sköta det ett tag.