Söndagen den 31 Augusti ;

Vi var ute en snabb morgonrunda vid halv sex, nästa promenad var vid niotiden och den gick vi om Margaretaparken och Gröningen i lite kyligt morgonregn. När vi skulle gå ut ur porten och Lexi såg att det regnade, så vände hon in igen. Precis på samma sätt tyckte min Dobermann Zappa, regn skall man helst inte vistas i och det är klart som korthårshund blir det extra blött och snabbt kyligt. Det är viktigt att tänka på att korthårshundar blir mycket snabbare avkylda av regn än hundar med mer päls. Man bör se till att korthårshundar inte är stilla när dom är ute i regn och att de torkas torra när man kommer in, även hundar kan bli förkylda och kalla om lederna.

När vi kom in i Margaretaparken så var där fyra kaniner på gräsmattan, Lexi ställde upp sig i en spänd, lite beredd på språng position. Jag frös min position, stod helt stilla, sa inget jag väntade på att Lexi skulle ta ögonkontakt med mig, det gjorde hon relativt snabbt. Jag belönade henne med en Doko och vände helt om och gick så att vi kom in till parken via en annan gång, därifrån såg vi inga kaniner. Som jag tidigare skrivit så vill jag inte ha någon kaninglad hund, så jag tänker markera för Lexi att jag inte vill vara där det är kaniner, på exempelvis detta sätt jag nu gjorde. Lexi följde med mig utan minsta motstånd eller blick efter kaninerna.

Nu när jag sitter här och skriver så börjar det regna mer och det åskar, Lexi bryr sig inte ett dugg, bra. Hon har fått en omgång med godisar i den godisleksaken, som vi tog fram igår, igen. Hon klarade det helt själv.

Vi gick en eftermiddagspromenad mellan regnskurarna, vi tog Hälsovägen upp och gick längs med Pålsjögatan fram mot Pålsjö Skog som vi sneddade igenom ner mot ankdammen och gick hela Strandvägen och Gröningen hem. På hela rundan träffade vi bara en hund, som Lexi hälsade på, en Australisk Silky Terrier herre, som tog det väldigt försiktigt medans Lexi i vanlig ordning hoppade, skuttade och kastade sig fram för att omfamna sin artfrände, den hälsningen var för vild, han vände rumpan till och gick. Hela promenaden tog en och en halv timma, fast vi gick i mitt lugnare (nyopererade) tempo och stod på Gröningen och pratade säkert en kvart med en bekant till mig, då roade sig Lexi med att leta ätbart och rulla sig.

På Strandvägen så ville Lexi att vi skulle gå ner till den lilla strandtrekanten vi varit på innan i sommar, det gjorde vi. Nu såg där annorlunda ut, mycket mer tång och sanden hade av vågor och vind bildat en liten kant, Lexi fick fnatt anfall och for runt som en galning en stund. Hon tycker inte att jag är så rolig på mina promenader som jag brukar, det är jag inte heller fast jag försöker att engagera mig, så känner jag att jag är trött, den rätta gnistan är inte riktigt tillbaks ännu.

När vi gick på Pålsjögatan bort mot skogen, så var Lexi nästan hela tiden lite avvaktande och snett bakom mig, på denna gata är det både hyreshus med buskar framför och villor med trädgårdar. Denna vägen har Lexi inte gått förut och då är hon lite avvaktande, hon är det för nya ting och ljud om än inte alls så ”spökseende” som före löpet, så är detta en högst sensitiv ras.

Vi åt köttfärslimpa med tillbehör när vi kom hem.

Senare på eftermiddagskvällen så gick vi en promenad som i princip Lexi fick välja, det blev runt vid Marinan, där träffade vi en femmånaders fyrvägskorsning, som liknade en Shi Tzu, de lekte kramleken, så gott det nu går med koppel på och mellan bord och stolar.

När vi kom hem så gick jag för att handla och Lexi fick vara ensam en stund. Jag lekte lite med Lexi ikväll, så att hon fick morra, det tycker hon är kul, dra och tävla lite.

För att ha fokus och kontakt så stoppar jag flera gånger i denna häftiga lek och Lexi skall göra något, som Vinka, Give me five eller liknande. Vi var också uppe på sängloftet med klickern och en levergodis för att Tända lampan, hon ser ut som om hon börjar försöka förstå. Jag kommer att försöka hålla på denna nya ritual med att gå upp på sängloftet med orden skall vi Tända lampan, sedan klicka henne för nära kontakten med näsan och levergodis belöning.

Jag har tvättat ur hennes ögon flera gånger idag, det verkar vara någon ögoninflammation som smittar, då det är varigt/gult sekret nästan bara i vänster öga.

Kvällen var lugn och skön. Lexi sov i soffan och kvällspromenaden blev vid halv tiotiden, perfekt tycker jag. På vägen tillbaks träffade vi Farbror Nelson, som jag kallar en av kvarterets mest samlade äldre hanhundar, en tolv år gammal välbehållen salt och peppar Dvärgschnauzer. Lexi har börjat att resa ragg när hon hälsar på hundar hon inte känner till hundra procent, även så ikväll mot Nelson. Typiskt unghundsbeteende, stor men ändå inte, liksom. Jag kommenterar inte detta på något vis, bara noterar.

När vi gick upp i sängen, så tog det inte många minuter förrän Lexi av sig själv gick in i sin Plats, jag drar alltid upp dragkedjan en bit så att hon får fyra hela väggar inne i sin koja, det är öppet ungefär en decimeter längst upp och därigenom tar hon sig ut. Blixtlåset öppnar sig dessutom när hon kränger sig ut genom den öppna biten.