Måndagen den 1 September ;

Lexi väckte mig, genom att sitta och titta på mig. Jag antog att det var bråttom och skyndade mig ut, jag var inte riktigt vaken när jag stod på Teaterns gräsmatta. Lexi hade fortfarande inte gjort något utan var upptagen av att hon såg en Golden Retriever lite längre bort och att det hördes skall från Gröningen, då kan man känna en viss irritation. Att man blivit utdragen snabbt och så var det inte så bråttom, den känslan behåller jag för mig själv, den skulle aldrig Lexi/hundar förstå, de lever i nuet och när hon väckte mig hade redan blivit då.

Jag envisades med att morgontoaletten skulle skötas där vi var och strax så gjorde Lexi vad hon skulle så att vi kunde gå in.

Hon har kliat sig en del sedan duschen i Lördags, så när vi kom in så tog jag och pimpstensborstade henne direkt, det föll av en hel del hår, jag tvättade även ur hennes ögon.

Idag var det riktigt höstkyligt och fuktigt ute, så när jag satte mig för att börja dagens skrivande, kom Lexi och ville dela kontorsstolen med mig, det fick hon ett tag, tills jag vädrat färdigt, det sveper kyligt in längs golvet när man öppnar upp balkongdörr och fönster så här på morgonen.

Vi gick en jätteskön promenad i skogen, med klar höstluft och solen som sken på oss, Lexi gick i selen och stadslånglinan, det har hon gjort den senaste tiden.

Vi träffade en gammal bekant till mig med sin Briard tik, eftersom Lexi löper och jag är lite konvalescent i mina rörelser så blev det ingen närmare lek hundarna emellan, de fick stanna vid oss, sina mattar medans vi språkade. Det är också en nyttig övning, jag gjorde flera hitinkallningar med visselpipan och några stopp, Lexi funkar bra.

Det skall bli spännande att få träna allt detta med henne helt lös, så fort hon upphört med sitt löp och då kanske jag är lite mer rörlig och har förhoppningsvis blivit av med mitt lock i örat, så att jag hör normalt och kan höra vad som rör sig runt omkring oss, vilket det är lite si och så med nu. Jag hoppas att denna min sjukperiod inte har stört inlärning och gemenskap mig och Lexi emellan, ibland känns det som om jag är lite väl tråkig, men vad gör man. Jag gör så gott jag kan och vet, förhoppningsvis skall min vetskap hjälpa mig så att denna lite stillsamma och tråkiga tid inte skall behöva sätta spår så att jag får en alltför bångstyrig unghund.

När vi kom hem var det lunchdags, Lexi åt upp allt och väntade på att få slicka min tallrik ren, det fick hon, bara lite lingon och sås var kvar men det slank ner. Efter lunchen så gick jag för att handla, så Lexi fick vara ensam en stund, det blev en timma lite drygt. När jag kom hem så laddade jag godisleksaken för henne att lösa.

Vid femtiden så gick vi en promenad bort om Margaretparken, där träffade vi Wille, en fem år gammal West Highland White Terrier och Chico, den tolvåriga Jack Russel Terriern, som vi nästan alltid ser när vi är vid Margaretaparken, han bor där och det verkar vara det enda stället som han är ute på.

Lexi lekte lite med Wille medans Chico övervakade och morrade lite svagt när han, troligen, tyckte att det gick lite hett till eller så var det Lexis lilla löpdoft som hängde kvar som fick honom vital en stund och markerade för Wille att leka går bra men inget annat, liksom.

När vi kom hem så Tände vi lampan, Lexi åt sin mat genom att putta ut den från Buster Kuben och sedan lekte vi ett tag. Ulrika kom och var hos oss på kvällen. Lexi blir väldigt glad av besök och med Ulrika som besökare så blir det några godisar efter ett litet tankearbete och sedan någon att visa alla pipleksakerna för.

Lexi var trött så hon la sig i soffan och, troligen, njöt av att höra röster. Som barn älskade jag att somna till att folk pratade, det verkar vara samma med hundar. Halv tio blev sista kissvängen och då vi kom upp så såg jag att Lexi höll ihop vänster öga som om hon fått något skräp i det, för det har inte varit mycket kladd i det idag, jag tog in henne på badrummet och hällde ögonbad i det, hon såg ut som om hon gillade det.