Tisdagen den 2 September ;

Ännu en underbar morgon, med sol, hög lite kylig och skön luft, jag önskar jag kunde gått en lång morgonpromenad, som jag alltid gjort med mina hundar. Den tiden kommer även med Lexi, hon skall bara bli lite äldre och så har vi detta här med att jag skall vila för att bli frisk. Vi tog en sväng vid Teatern och jag var beredd på en liten tur imorse, men Lexi drog tillbaks till porten, lite kyligt förstås för en korthårshund, den första hösten.

Ögat ser bra ut idag, hon kanske hade gått emot något igår kväll med det eller fått in något grus, vid alla de otal gånger hon rullar sig.

På förmiddagen så skulle jag på banken, så Lexi och jag tog vägen upp på landborgen via Hälsovägen, igenom Öresundsparken. Där träffade vi Sickan, en elva år gammal Jack Russel Terrier tik vi träffat förut, hennes matte och jag är dessutom barndomsbekanta. Vi stod och pratade ett tag, Lexi var som vanligt jätteintresserad till att börja med men eftersom dessa, äldre, hundar inte är lika entusiastiska för att hälsa på henne, endast den sedvanliga kollen av vem är du, sedan bryr dom sig inte mer, så valde Lexi att tugga på någon pinne medans vi stod och pratade.

Därifrån gick vi in i Slottshagen och gick en runda där innan vi gick ner på stan och in i banken. Lexi pratar när hon kommer in på banken, tycker väl att hon känner alla där. Vår granne Anna som arbetar där kom henne till mötes, Lexi blev så exalterad att hon halkade på det hala marmorgolvet när hon i sin hälsningsyra drog mot Anna för att hälsa. Hon skrek till, inget syntes så troligen var det nog ett skrik i förebyggande syfte, jag tror hon är lite tramsig i sin karaktär när det kommer till ont, kanske som sin matte.

Vi gick hem över nya fina Sundstorget, som ligger mitt emot Dunkers kulturhus, det ligger i ena änden av Kungsparken och med Gröningen i den andra ändan av denna park. Vi träffade en Kinesisk Nakenhund, ett år vid namn Pelle. Lexi fick hälsa på honom om hon inte hoppade, det är så klart lätt för nakenhundar att få revor i sin hud av en till exempel alldeles för vild unghundslekkamrat, han var stillsam och vände rumpan till åt Lexi flera gånger.

Hem och äta vår lunch och sedan var det natti, natti för Lexi, mycket intryck på denna vår promenad, som även innehöll en hel del, Kom här, Stopp och Leta godisar.

Vid fyratiden så tänkte jag att vi skulle gå bort mot skogen men vi blev på Gröningen och på stranden som ligger nedanför, Fria bad, nu var det för första gången på månader nästan helt folktomt på stranden. Lexi fick gå hur hon ville och undersöka strandmiljön, rulla sig i tången, äta av blåmusselskalen och våga sig ner till vattnet, allt i sin egen takt. På Gröningen träffade vi först Bamse Rottweiler och senare Bamse, den långhåriga Taxen som vi träffat förr. Vi promenerade runt i vackert höstväder på strand, Gröningen och en sväng om sjösättningsrampen och vid turfiskebåtarna. Några Hit och några Kom och en hel del Nej blev det och oftast så lyssnar hon, ibland får jag använda mig av linan för att få henne åt mitt håll eller för att stoppa henne.

Flera stycken hundar såg vi på Gröningen som vi inte hälsade på, dels för att jag inte ville, dels för att visa var för långt bort och dels för att Lexi inte frågade mig om lov först, det vill säga tittade på mig om det var ok. Men en vi träffade och lekte med var Moses, Welsh Terrier killen som inte verkade vara speciellt intresserad av Lexis löp mer av Lexi som lekkamrat.

När vi skulle gå in verkade det som om Lexi tyckte jag var för trist, trots att vi varit ute en dryg timma, jag hällde ut hennes kvällsranson med mat på olika ställen i lägenheten och hon bara tittade på mig som om jag inte var klok, eller är det min hjärna som spökar. För så fort som jag släppte focus på henne och satte mig och jobbade så gick hon runt och käkade upp maten och sedan somnade hon knall rakt av på mattan nedanför kistan. Så kan det också vara att det ser ut på ett sätt, för oss och är på ett helt annat för hunden, jag trodde hon tyckte det var trist men hon var trött/slut.

Godisleksaken nummer tre provade vi idag, DogSmart, även denna gjord av Nina Ottosson. En rundplatta i masonit med nedsänkta hål för godiset, ovanpå dessa hål är det placerade runda ihåliga klossar som passar precis över hålet och så att det går att ha godis under. Hunden skall, enklaste vägen, ta klossen i munnen och lyfta den ur sitt hål för att nå godisen.

Jag laddade den med Frolic och prickig korv, det är lättare att entusiasmera hunden om doften är stark och god, Lexi fick loss två klossar genom att med tassen skrapa/putta på klossen, två tog hon med munnen och lyfte upp, Perfekt, Bra sa jag. Trots dessa två perfekta lyckandena så hajade hon inte hur och vad hon gjort, hon gnällde och gick ut på balkongen, kom tillbaks och krafsade med tassen ett tag till, gnällde och gav upp.

Detta betyder inte att det inte var kul och eller gott utan att det var svårt, paus behövs, hon lär återkomma till DogSmart och klara det förr eller senare, för jag kommer att fortsätta att entusiasmera henne och då lyckas man alltid. Det är ingen vits med att stressa saker och dessutom ju fortare hunden lär sig desto snabbare får vi problem med att hitta på nytt, så det är helt perfekt när inlärning tar tid. Inlärning tar alltid energi det kan man vara säker på och det är när hunden får göra av med energi och främst mental sådan som de växer som individ, skapar sig egenkontroll.

Kul leksaker detta som Nina skapat, enda inlägget jag har är att de är väldigt dyra, inte så hållbara om man har en framfusig hund, plus att de skulle stå stadigare med sugkoppar eller något under, då hunden nästan alltid först provar med tassarna när de vill åt något och då åker dessa godisleksaker iväg om inte matte/husse sitter och är hållhjälp, vilket jag inte tycker skall behövas. Men prova dem gärna det är god stimulans för hunden. De tre olika heter DogSmart, Dogspinny och den tredje med brickorna som flyttas fram och tillbaks är namnlös, vad jag kan se. Nu när jag sitter här och skriver så gick Lexi bort till DogSmart och gjorde ett nytt försök, hon har då pausat i tio minuter lite drygt. Pausat genom att titta ut på förbipasserande genom burspråksfönstret.

Jag gick in och höll brädan till henne, hon hade fyra klossar kvar. Samtliga fyra tog hon genom att prova med tassen tre fyra skrap och sedan så lyfte hon upp klossarna med munnen, duktig tjej, eller hur.

Nu skall vi ha en lugn kväll framför burken, tycker att vi har varit engagerade mycket idag.