Söndagen den 7 September ;

Idag gick vi hemifrån , längs med Strandvägen och upp i Pålsjö skog, bort förbi Thalassa och förbi Paviljongen, ett fik mitt i skogen, och ur skogen via Randersgatan och Gröningen hem. Det var en lång promenad, på sju, kanske åtta kilometer, skulle jag tippa.

Alldeles för lång för vissa hundraser på sju månader som till exempel Schäfer, Grand Danois storlekar. För hundar i Lexis storlek är det också för långt om man går en sådan promenad varje dag och går den som jag gjorde idag, relativt statiskt.

Det vill säga att jag i princip höll ett och samma tempo hela tiden, stannade bara upp ett par gånger. Jag satt på en bänk i fem minuter och då höll Lexi på med att både gräva lite, knäcka en pinne och se sig om rent allmänt. Jag gjorde så idag med godisarna att jag la en bit Frolic på en sten eller stubbe som jag passerade i farten, det fick Lexi att ha koll på mig och mina förehavande även om hon gick lite före mig. Inga hundar mer än en Tax kille hälsade vi på idag, Lexi har inget som helst intresse av mig när hon ser en hund, så klart, men efter inlärt att man skall kolla med mig först innan man hälsar och det sedan ”slarvats” bort av Erik så vet jag inte riktigt, min strategi skall återupptas men idag var jag trött och det är ingen god ingrediens när man lär ut något.

Men som sagt var idag orkade jag inte stanna och hälsa på någon hund, orkar inte vänta på att Lexi tar kontakt med mig och samtidigt hålla ett trevligt litet samtal med den andre hundens husse/matte för att de skall hålla sin hund till sidan tills Lexi tittar på mig, så att hon kan få Ok Varsågod och Hälsa. För mig är det viktigt att ha en hund som är artig mot andra hundar och det innefattar bland annat att Lexi kollar av med mig. Vi skall förhoppningsvis leva ihop länge så jag vill ha ett visst förfarande vi hundmöten och det finns ingen anledning att tro att det blir lättare att lära in bara för att man väntar med den inlärningen/att ställa det kravet på henne.

Med mig i min jackficka hade jag ett skalat äpple, det har jag nästan alltid med på längre promenader, och även några plommon till mig, till Lexi en liten hög med blandade hundgodisar och pluttpåsar så klart, det finns i varje jackficka hos de flesta hundägare, tror och hoppas jag. Lexi fick smaka och åt av plommonet, så den frukten käkar hon också.

När vi gick ur skogen idag, så passerade vi skogsbäcken, fast vid detta stället är det en nivåskillnad som gjorde att Lexi kasade ner i bäcken och stod där med alla fyra tassarna i vattnet, hon försökte backa sig ur situationen när hon kasade, men det var för halt så hon bara gled ner. Hon stod kvar med lite vatten porlande längs med hennes ben och drack, när hon kom upp ur bäcken så skakade hon sig som om hon blivit genomblöt.

Eftermiddagen bjöd på lite lek och mycket vila, senare gick vi en promenad upp till Öresundsparken, där vi gick runt ett varv. Lexi studerade ett par barn som spelade fotboll, rullade sig massor av gånger, tuggade en stund på en stor kastanjegren som fallit ned, luktade och inspekterade nästan varje grässtrå vi passerade.

Hon har en tendens att gå efter mig istället som man är van med valpar och unghundar att de ständigt är framför, dragandes. Det är lite bökigt med en hund som ständigt skall manas på framåt också, Kom nu, Kom nu. Hon lyssnade riktigt bra på tre Stopp från mig innan vi passerade gator. Hon fick sin mat i Fun Bone när vi kom hem och nu skall vi snart gå upp och Tända lampan, den tände Lexi direkt idag, hon tryckte till på kontakten direkt vi kom upp i sängen. Paff blir man när man sitter där beredd, med tre lever godisbitar, att be henne försöka igen, som inlärningen hittills varit, att få henne förstå vad hon skall göra, trycka med nosen på en liten vit sak, kontakten och sedan trycka till så hårt att den tänder lampan, nu funkade det får se om det blir rätt imorgon också. Om hon klarar det så skall jag börja med att vara längre ifrån kontakten själv och få henne att gå bort till den och trycka till. Fungerar det så kommer jag att successivt vara längre och längre ifrån sänglampan för att få henne att gå dit själv, målet är ju att hon skall kunna skickas upp själv på sängloftet och tända lampan medans jag väntar nedanför med belöningen.

Lexi vilar allra bäst då jag sitter och arbetar vid telefonen och datorn, det märks att det har hon blivit präglad med på från början, hon vet att det inte helt plötsligt händer något när hon hör tangent knapparna arbeta på datorn. Jag kan annars tycka att hon är vaken lite mycket på dagtid, utan att hon för den sakens skull på något vis verkar stressad av det, men ändå så vill jag kunna se henne ligga och sova en stund mitt på dagen, även om jag inte är stilla vid datorn.

Kvällspromenaden eller kisset, för det har det varit den senaste veckan ett kiss, max två och sedan är lilla fröken nöjd och går mot porten igen, det är bekvämt och trevlig ordning, tycker jag. Hur som helst kvällskisset var kul, både Håbe och Peggy träff på en och samma gång, borta vid vändplan vid Teatern. En kort hälsning mellan vovvarna och sedan hade Peggys flexikoppel snott in oss, så vi bröt kontakten efter att vi kommit loss. Godissök bjöds Stjärnöga på när vi kom in.

Om jag inte vill gå till sängs direkt efter vår kvällskissrunda, så tar det ett tag innan Lexi kopplar av i soffan igen. Sedan har hon kopplat av så att om jag vill ha henne med mig upp i sängen när jag skall gå och lägga mig så får jag bära henne till trappan, annars kan det ta flera timmar innan hon kommer. Och då kommer hon kanske precis när jag somnat och så kommer hon ända upp i ansiktet för att hälsa. Det är lite jobbigt när man precis somnat, så jag bär henne till trappan nästan var och varannan kväll när kvällskisset blir så där vid nio tiden. Jag vet att jag inte får bära något för min operation men jag hoppas att det lilla inte gör något. Hon sover dock i sin Plats varje natt och ibland vaknar jag på morgonen av att hon ligger hos mig, men inte alls varje morgon längre. Jag har slutat med att dra upp dragkedjan, som bildar en ”dörr”, i Platsen så hon kan sträcka på sig bättre. Hon ligger ofta på ryggen helt utsträckt och då blir Platsen lite trång, med dragkedjan ouppdragen så är där gott om sträckplats. Hon stannar ju inne i Platsen ändå, när jag placerat henne där. Hon somnar ofta till lite vid fotändan i min säng och sedan säger jag till henne med en kärleksfull knuff, Gå in i Platsen och det gör hon lite sömnvingligt.