Tisdagen den 9 September ;

Vi hade en kort morgonkiss och senare så skulle vi lämna bilen på service, då jag gjorde mig i ordning och tog fram Lexis grejor, så stack hon och gömde sig, jag undrar varför ? När Lexi inte vill något, till exempel klofilning, så springer hon och gömmer sig, det blir ofta under leopardfåtöljen, det tjänar inget till eftersom jag tar ut henne därifrån, det vet hon men ändå så är det hennes ställe som betyder, jag vill inte! Jag tog fram henne från hennes gömsle och vi åkte med bilen till Rolle. Där har Lexi varit förut, så hon stegade kavat in före mig och hälsade Rolle med sitt ”snack” och lite pussar. Därifrån, Rolles bilverkstad som ligger precis vid djursjukhuset och även nära Fido´s, gick vi inom djursjukhuset och sa hej till alla gamla arbetskompisar till mig.

Lexi visade sig ömsom glad för vissa av tjejerna och ömsom som om några av dem var farliga, fast hon inte träffat någon av dem tidigare. Den lördagen vi var på djursjukhuset så var det bara Helena Nyman, veterinären hon träffade och då är det relativt personaltomt på djursjukhuset, så hon har inte upplevt dessa människor och eller denna ”bakom kulisserna” miljön förut. En av tjejernas hund en äldre Border Collie gentleman blev jätteglad när han såg Lexi och kom oss till mötes, vid deras fikaplats.

Det gjorde Lexi väldigt liten och orolig hon sjönk ihop när han inspekterade henne och försökte hoppa upp i min famn, det lät jag så klart inte få hända. Att lyfta upp sin hund för saker den är rädd för men som man vet inte är farliga för dem, gör rädslan än större och skapar framtida minnen som inte är till något gagn för hunden.

Vi gick hela vägen hem därifrån, närmsta vägen vilken då också är den tråkigaste, en statisk promenad på kanske fyra fem kilometer.

Lexi promenerad på bra och tog tillfället i akt att rulla sig på nästan varje gräsmatta vi passerade, den första kilometern ifrån Rolle så är vi på gammal kavallerimark och där är det stora gräsytor och alléer, resten av vägen är mest trottoar längs med E4:ans sträckning in i stan som sedan blir Hälsovägen och där kan man ju gå innanför trottoaren i ett rhododendronstråk, därifrån leder det gångstråk upp till Öresundsparken. Denna sista biten av promenaden hem kände ju Lexi igen och det märktes, lite frimodigare blev hon.

Hon är lite spänd i nya miljöer. Trots att hon är ovanligt väl miljötränad. Jag tror att det dels beror på hennes rastyp och kanske även på hennes ålder och det faktum att hon precis löpt, det gäller bara att fortsätta med livet som jag tänkt och se till att inte ömka eller uppmärksamma henne för hennes obefogade spänningar och eller rädslor, så kommer hon även ur dessa känslor för nyheter/nya miljöer och situationer.

Maten, som hon fick när vi kom hem, smakade extra bra, skålen rensades direkt och sedan var det dags för lilla fröken att sova för att sortera alla nya intryck och skapa ny frisk energi, hon låg och sov på kistan vid burspråksfönstret och jag gjorde idag vad jag gjorde varje vardag under hennes valptid.

När jag satt och jobbade så stängde jag grinden så att Lexi inte kunde ranta runt i lägenheten, utan den stängda grinden blev en indikation på att vila. Det gjorde jag idag också, för första gången på länge, stängde grinden och jag tror att det kändes igen som sömn/avslappning. För hon sov gott, fast å andra sidan så hade vi ju gått en lång promenad och varit i ny miljö men ändå, hennes blick när hon såg mig stänga grinden fick mig att tro att det var avkoppling för henne.

Nästa promenad blev runt vid Margaretaparken, där vi hälsade helt kort på en aprikosfärgad Pudel tjej vi träffade, sedan hittade Lexi ”guld” på gräsmatta, kaninpluttar, hon letade och käkade och letade och käkade. Det sägs i folkmun att Kanin- och Harpluttar är bra för hundar, det vet jag inte men att det smakar gott har man ju förstått efter trettio år i hundars sällskap.

Vi gick via Gröningen hem och där lekte Lexi en kort stund med en grannhund vars namn jag inte vet, en två år gammal Tibetansk Terrier kille är han i vart fall. Och längre bort på Gröningen så hittade hon, usch människobajs på papper, jag lyckades ta ut en del av pappret innan hon svalde det. Jag har troligen fått en sådan mat-tik, vissa hundar/tikar har fullständig fnatt på att ständigt söka föda och den typen av hundar finner också det mest äckliga man kan tänka sig, det var bara att gå upp och tvätta fingrarna.

Hennes mat serverades som vanligt i Fun Bone, fast något mindre mängd idag, efter allt ätandet utomhus. Jag gjorde mina kvällsmackor och förberedde samtidigt Dogsmart med prickig korv och några Doko, då ringde telefonen det var Rolle som erbjöd sig att hämta mig så att jag fick skjuts till min bil som nu var servad och klar.

Jag ställde mina mackor och Dogsmart mitt på bordet och hade matstolarna ställda in under bordet, så att Lexi inte skulle kunna nå godsakerna, sa till henne att Vänta och gick ner till Rolle.

När jag kom tillbaks, cirka en halvtimma var jag borta, så låg Lexi innanför dörren och väntade.

Jag ställde Dogsmart på mattan i rummet, tog fram en leverbit ur kylskåpet och sa till Lexi, Nej när hon gick mot Dogsmart. Kom här och hjälp mig istället att Tända lampan, det gjorde vi. Idag var hon också lite förvirrad, hon fick trycka tre gånger innan lampan tändes, sedan var det full fart ner för trappan och in i rummet. Innan hon fick ge sig i kast med DogSmart så fick hon visa mig Långe man, hon lyfte sedan bort klossarna från DogSmart som hon inte gjort annat och kom åt sin prickekorv, duktig tjej, va?

Vi lekte lite med strumpan också så att hon fick morra och dra, hon tycks gilla det, fast mitt i leken så kräver jag något som idag att hon skulle lyssna till ett nytt ord Plats, det funkade nästan direkt, då jag även med handtecken markerade vad det betyder, samma sak som ligg.

Skillnaden på ligg och plats är enligt som jag förstår det att Plats används ute, vid tävling och som ett fast kontaktord som man inte får bryta som hund, medans ligg är mer inomhus och att det är ok för hunden att flytta sig utan att fått Varsågod efter ordet.