Torsdagen den 11 September ;

Igår kväll gick vi också en sen kissväng, vid elva tiden, det är nog därför som Lexi har blivit en sömntuta på morgonen, hon sov till halv nio imorse. Vi gick en promenad över Gröningen och träffade två Bichon Frisé killar, dom är kul och känns ofta stabila i sitt humör, Lexi ömsom kramade om dom och småtuggade i deras luddiga öron, dom två var lika glada oavsett.

Vi gick upp en kortare sväng innan det var dags att gå ut igen. Jag skulle hämta datorn från sin service och sedan åkte vi ut till Inger och hennes Rottweiler Elsa i Ausås, Inger skall hjälpa mig att fixa till ett nytt halsband och en ny sele till Lexi av gammalt material jag har. Elsa hade kräkts både igår och idag så Lexi och hon fick inte hälsa på varandra, man vet inte vad hon kräkts av så det är dumt om det är något som kanske smittar.

Elsa stod bakom ett kompostgaller innanför huvudentrén och jag hade parkerat bilen så att Lexi och hon såg varandra där Lexi satt i bilen, dörrarna var öppna så de både vädrade och hörde varandra. De båda två gav ifrån sig olika små ljud som definitivt betydde att leka lite hade varit kul.

Vi åkte till Pålsjö skog och gick vår vanliga promenad, vädret idag är bästa tänkbara höstväder. Jag hade tagit med mig kalkonköttbulle och ”råttan” en leksak som är en helt luddig liten sak, liknar en liten marsvinsråtta utan någon egentlig form, lite sladdrig i sin konstitution och med en pip i. Denna leksak har jag presenterat för Lexi hemma vid två tillfällen och jag har köpt den för att ha den som extra kul/belöning för utomhus träning och idag var första gången hon fick den. Det fick hon efter en perfekt Hit inkallning, den var jätterolig. Lexi for omkring med råttan och kastade den, fångade den och till och med rullade sig på den. Kalkonköttbullarna var omåttligt populära kan jag meddela, hon gick nästan Fot av sig själv när hon kände doften av dem i min ficka.

Väl hemma så ville Lexi inte ha sin lunch med kokt torsk i ? När jag något senare satt i telefon så knackade det på dörren, det var Ulrika som kom på besök, Lexi hälsade henne med sitt sätt att säga Hej på.

Vi gick vår eftermiddags-/kvällspromenad till stan, för att köpa tea. Lexi satt fint i tea-affären, fast att det var en dam där som klappade henne. Vi gick från stan upp om Öresundsparken och träffade där en Engelsk Springer Spaniel tik och sedan en Soft Coated Wheaten Terrier, båda två mötena var med morrande och skällande hundar, utom Lexi som är tyst och tittade med stora ögon om varför dom väsnades. Passagen där vi träffades var visserligen trång men hela Lexi lyser ju unghund och dom vi mötte var vuxna hundar.

Jag träffade en gammal bekant på vägen hem, Jonas, han tyckte Lexi var lite tjock ? Det skall väl först sägas att Jonas inte är någon hundmänniska och sedan att mina tidigare raser han sett mig med Dobermann, Whippet och Borzoi är alla hundar med extremt uppdragen buklinje. Nä Lexi är inte tjock, hon är fortfarande valpig i kroppen och dessutom så skulle jag aldrig tillåta min hund att vara tjock, det är inte god hundhållning.

I naturen förekommer inte fetma, det är en av många indikationer på att hundar inte skall vara feta. Man skall inte se en hunds revben men väl känna dem utan att lägga något tryck på fingrarna när man låter dem känna över hundens sidor, det är ett sätt som man kontrollerar hundens underhudsfettnivå på. Tilläggas till detta skall också att till skillnad från till exempel Whippet så har Pinschern en helt annan kropp och jag håller med om att de kan se lite oproportionerliga ut eftersom deras lungvolym är ganska stor och uppifrån, som vi människor ser en Pinscher så kan den bukta ut, det var nog det Jonas menade.

Lexi får mat två gånger om dagen, med sin huvudportion på kvällen, ungefär tre deciliter av det torrfodret jag ger henne får hon per dag, plus att hon får mycket av olika belöningsgodis, detta gör att hon får mindre mat än hon annars skulle haft, till detta skall läggas att hon rör på sig ganska mycket och jag jobbar mycket med ”hjärngymping” som är mental koncentration och fokus och det kostar mycket energi, det.

Detta här med hur mycket mat hunden skall ha är väldigt individuellt, beroende på vilken typ av foder som man ger sin hund, vilken typ av hund man har, hur mycket hunden rör sig/arbetar, olika individer förbränner olika mycket energi, om hunden är helt frisk eller inte, åldern på hunden och många, många fler faktorer.

Så det är bara att börja med att följa uppfödarens råd och därifrån använda eget förnuft för att se till att ens hund mår väl av fodret, har bra och jämn avföring, är i gott hull och verkar trivas med sin mat, det finns inga fasta klara mått och foder som är bäst för alla hundar, det är för hunden som det är för oss, individuellt. Något som inte är speciellt nyttigt att ge sin hund är för mycket av vår föda, ingen lök alls till hunden med undantag för vitlök och ingen människogodis alls och så hundens fyra F. Det vill säga inga ben från Fågel, Fisk, Får eller Fläsk.

Nu ligger Lexi på kistan och slumrar efter sin mat och med ett lyckat Tända lampan verk bakom sig, hon vet det inte men vi väntar in Susanne när som helst, så ikväll får vi sällskap, det giller Lexi.

Lexi hälsade Susanne välkommen med sitt sätt att ”prata” på (morr gurgel ylande) och massor av pussar, Lexi fick av Susanne en hamburgare som var en pipleksak. Vi visade Susanne allt som Lexi lärt sig sedan sist och enligt Susanne så är, som hon säger den lilla hunden jätteduktig och kan massor, själv har jag lite svårt att bedöma det.

Visst är hon duktig men hur mycket hon kan är ibland svårt att bedöma, hon är ju som sagt bara en unghund och mina tidigare vovvar minns jag ju bäst som vuxna och har därmed glömt bort hur duktiga dom var i Lexis ålder.

Tjock tog jag upp med Susanne, som sa att hon är inte tjock men väl annorlunda i sin kroppsbyggnad. Va bra att få en opartisk värdering, för det skulle Susanne säga om det var så att den lilla hunden hade något kilo för mycket. Susanne gick vid halv tolv och då följde jag och Lexi henne, innan dess hade jag, Lexi och Susanne varit på en liten kvällssväng runt Teatern.