Onsdagen den 17 September ;

Idag skall Lexi få ”ärva” Zappas halsband. Jag hade ett helt underbart halsband till min Dobermann tik Zappa, som hon hade när vi gick på fest, när det var jul och liknande events. Ett rödglittrande halsband med låtsasrubiner och diamanter på. Hasse, en läderhantverkare i staden har gjort några fler hål och lite justering för att det skall passa Lexi, till detta har han gjort ett rött koppel.

Vi kommer att gå till Hasse genom stan och därifrån upp via Slottshagen för att komma till hans butik. Varför jag håller på att berätta om vilka vägar jag och Lexi går, är för att visa på socialisering av olika miljöer och längden på de olika promenaderna, så att ni kan få ett mått att jämföra era promenader och aktiveringar med.

Vi gick in om Just nu tryck på väg till Hasse och hälsade på alla, Lexi pratar och är jätteglad för alla på Just nu tryck, ett typisk valppräglingsbeteende att vara så glad för dom på Just nu tryck, vi träffar dem aldrig i något annat sammanhang än när vi går in där för att jag skall få något tryckt.

Vi gick upp för Terrasstrapporna från stan och hamnade då i Slottshagen där lät jag Lexi få bestämma riktning, ända tills hon fann ”människoskit” usch, jag tog kommandot och vi gick vidare genom parken och in till Hasses affär som ligger precis i ena ändan av Slottshagen.

Halsbandet och det nya kopplet hade blivit jättefint, inne hos Hasse doftar det säkert jättetrevligt om man är hund. Lexi närmade sig väldigt försiktigt några horn som Hasse hade, hela hennes kroppshållning var inställd på retreat, ifall denna annorlunda doft nu skulle visa sig vara något som kanske rör på sig och eller är farligt, den kroppshållningen hade hon där hon stod och luktade på hornen. Men nyfiken var hon så hon närmade sig hornen, buffelhorn tror jag det var, väldigt försiktigt och till slut konstaterade hon att man nog kan bita på dom, då tog jag bort henne från dem. Hon snusade runt rent allmänt i Hasses affär, på alla läderprodukter som han gjort som finns där på hyllor och i korgar. Jag är noga med att se till att hon inte sätter nosen på saker så att det blir blöta fläckar. Vi gick hem via Öresundsparken och när vi kom hem hade vi varit ute nästan två timmar, vi käkade lunch båda två.

Ett par timmar senare så gick jag till tandläkaren, jag bet av en tand igår kväll, när jag kom tillbaks efter cirka fyrtio minuter, så låg Lexi i soffan och sov, hon kom mig inte till mötes. Jag gick in och kelade med henne direkt, detta beteende ville jag ju belöna. Belöna att hon förhåller sig lugn när hon är ensam, så lugn att hon inte ens stormar till mötes när man kommer hem.

Vi åkte till Pålsjö skog, där träffade vi en Golden, en Softies, en Golden och ännu en Softies och så en Grosser Schweizer Sennenhund, alla möten var positiva nos mot nos hälsningar (det vill säga att hundarna vi mötte var kopplade och då blir det bara nos mot nos hälsningar, man skall se till att hundar inte snurrar in sig i kopplen, skall de hälsa mer/leka så skall halsband och koppel av), bara för Sennehunden backade Lexi rejält.

Han är stor den hanhunden, väldigt lugn och trevlig men stor. Hans nostryffel är fyra gånger så stor som Lexis. Hon gjorde flera stycken underkastelsesignaler mot honom, som att hon gnällde, vinklade öronen bak med långa mungipor, kroppsställningen hade hon tidvis som hon skulle krypa, hon var till och med så bevekande mot honom att hon slog med tassen i luften. Han stod och tittade på hela Lexis uppvisning när hon ömsom gick mot honom och ömsom backade undan med underkastelsesignalerna jättetydligt uppvisade, han tröttnade på att hon inte kom ända fram och började undersöka den närmsta omgivningen och kissade lite istället för att intressera sig mer för Lexi.

I skogen hade vi några Stopp för att släppa förbi joggare, Lexi sköter detta alldeles utmärkt. Jag gömde godisar på flera olika typer av stubbar, både plana och enkla till skrovliga med massor av fickor, när hon är klar med godisletningen så står hon kvar tills jag säger Ner till henne, det är jättebra om detta fortsätter, på det viset kan jag eliminera skador från hopp från olika föremål så som stubbar, omkullvälta trädstammar och annat som jag kanske ber henne att hoppa upp på, för att söka något, i syfte att förstärka hennes balanssinne.

För ett tag sedan så började jag benämna för Lexi Vänster och Höger när vi kom till en korsning, idag börjar hon sakta reagera på orden. När vi gick åt vänster i en korsning så betonade jag detta Vänster och belönade med en godis och Bra, likadant med Höger och är noga med att jag betonar det lite annorlunda för att göra det ännu lättare för Lexi att lära skillnad på ord. Vänster säger jag i lite sävlig ton och Höger säger jag lite mer rappt.

Vi skall Tända lampan och träna/leka lite innan det är kväll och tid för mig att bara vara, det har varit mycket idag. Hon fick en ny tuggis idag, den andra är spårlöst borta, kanske trillat ner i springan mellan balkongräcket och balkonggolvet, det har de gjort förut. Hon har inte tuggat upp den, jag har järnkoll på hur långt hon kommit på sitt ben och hennes leksakers kondition, varje kväll inför sänggåendet så städar jag undan hennes saker till hennes Plats i vardagsrummet, till den där jättemysiga hundgrottan bakom soffan. Hon blir väldigt glad och engagerad när hon får en ny tuggis, det är bra och något som jag försöker bibehålla, eftersom det trots allt är bästa tandhygienen för hundar att de tuggar varje dag, snart är det dags för henne att få sitt allra första märgben. Jag hittade det gamla tuggbenet under soffan eller rättare sagt Lexi visade mig på att det var något där under soffan.

Kvällsrundan till Teatern som precis hade slut på sin föreställning när vi kom. Det var massor av människor runt ”vår rastplats”, somliga gick i grupper förbi oss och pratade om pjäsen, några stod kvar och väntade och eller rökte. Vad jag tycker var fantastiskt var att Lexi överhuvudtaget inte lät folkmassan påverka hennes kvällstoalett, trots att det hittills nästan varit folktomt på denna plats kvällstid.