Torsdagen den 18 September ;

Morgonsväng i Kungsparken och bort om vid turfiskebåtarna, sedan upp och starta upp arbetsdagen, precis som vanligt. Vi gick vår lunchpromenad idag från Thalassa och bort om Maria Park, på det bostadsområdet har vi gått i somras och det var där som Lexi blev lite misstänksam mot en caterpillar, idag gick hon förbi den byggarbetsplatsen utan oro.

På vår promenad hälsade vi på en Cocker Spaniel, annars såg vi bara några hundar på håll, så som en Schäfer som stod och blev borstad av sin husse och precis när vi passerade så gjorde den, givetvis höll jag på att säga/skriva, ett utfall och hussen hängde med en bit i kopplets fulla längd.

Han såg oss komma femtio meter bort och ändå hade han inte mer kontroll på sin hund och situationen än att hunden skall behöva bete sig som en buse. Jag och Lexi passerade bara förbi. Vi såg också en Boxer som kom upp för ett par trappor fyra fem meter efter att vi passerat detta ställe där trapporna kommer upp, i skogen. Boxern var lös och en andfådd matte hördes kalla, Stanna, när hon troligen märkte att hennes hund fått syn på något som var intressant, jag och Lexi bara fortsatte vår promenad från detta också.

Hundar jag vill att Lexi skall hälsa på är hundar som först och främst är vänliga mot andra hundar och att jag märker att deras matte/husse har en kontroll/relation med sin hund, så att jag slipper stå där ensam med kontroll om något skulle hända. Jag är skyldig min hund att kunna försvara henne och bedöma situationer så att de är ok för henne och för mig.

Promenaden vi gick idag var en lång promenad och så med mitt ”normal”tempo som är bra mycket högre än de flesta människors, gjorde Lexi trött. När vi kom hem somnade hon in på balkongen med sitt nya tuggis mellan frambenen.

Lexi var både lös med bara sitt ”jägarhalsband” på sig och ibland kopplad, då med sele och lina. Hon skötte sig perfekt och jag belönade henne friskt för varje kontakt hon tog med mig, speciellt när hon var lös. Jag la ifrån mig goda godisar på stubbar jag passerade, ibland, så Lexi hade ett litet jobb att håll koll på mig och mina förehavanden.

Jag visslade både Hit och Stopp signalen på henne vid tre tillfällen utan att det fanns något som intresserade henne eller som hon behövde egentligen stoppa för, signalen skall sitta i ryggraden och då gäller det att träna mest utan att det behövs, för att det skall ha full effekt den dagen jag verkligen behöver hennes uppmärksamhet på exempelvis Stopp signalen.

När Lexi var i sele så använde jag Stopp signalen vid två tillfällen då det kom cyklister, Lexi står blickstilla och är helt fokuserad på mig och ointresserad av de passerande cyklarna. När vi kom hem och hon vaknat från sin balkongslummer, så serverade jag henne lunch men hon ville inte ha, så har det varit ett par dagar nu. Hon är på väg i sin skendräktighet efter löpet och idag kom jag på varför Jonas, Erik och någon annan vem det nu var, har sagt att hon ser lite tjock ut. Hon är lite skendräktig och har lite mjölkproduktion på gång vad jag kunde känna idag, på hennes juver.

Skendräktighetstiden kan vända upp och ner på det mesta, så är det nog med Lexi nu, maten passar inte på de tider de innan har varit bra, hon söker intensivt ”skit”föda utomhus, när man som tik är skendräktig så gäller det ju att tillskansa sig så mycket mat/energi man kan, man tror ju att man skall ha valpar att försörja, snart. Just nu är hon helt fokuserad av sitt nya tuggis och har varit sedan hon fick det igår kväll, jag låter henne skippa maten och hålla på med sin tuggis, det är upp till henne att själv välja. En hund lär inte svälta ihjäl för att den inte äter ordentligt/som den brukar en dag eller två.

Vi satt på balkongen tillsammans en stund, jag och Lexi. I det bra ljuset så gjorde jag en extra check av henne, allt såg bra ut utom att jag fann ett gammalt sår på kanten av hennes vänstra knä, sårskorpan hängde löst. Jag tog bort den och tvättade såret rent med Jodopax, det såg ut ha varit ett skrubbsår.

Vi gick en sen eftermiddagspromenad, Lexi styrde en del av vägen, genom Kungsparken, ner om Marinan och upp mot Nya Sundstorget, vid Dunkers kulturhus. Vi gick över Drottninggatan och bort till Flash för att säga hej till Helén. Lexi hälsade hastigt på Helén, för det var så mycket tuggummi och annat gott på trottoaren utanför Flash där vi sprang på henne med en rökpaus. Helén var liksom inte riktigt färdighälsad på Lexi och fortsatte att prata med henne, då gjorde Lexi en hastig hoppa upp hälsning mot Helén och visade framtänderna, precis som Dalmatiner hundar brukar göra när dom hälsar, visar dom hela överkäkens tandrad.

Hon fick sin mat i Fun Bone men hon är inte riktigt på hugget med mat lilla fröken, skendräktigheten kanske spelar ett spratt eller så är hon faktiskt mätt av de godisar hon får av mig i samband med vår träning, idag har det delats ut fyra kalkonköttbullar, men nä det kan inte vara att hon är mätt, mer skendräktigheten och den plötsliga värmen som varit de senaste två dagarna, det är sommarvarmt runt tjugo – tjugofem grader med sol/soldis och stilla i vinden.

Jag stack och handlade vid halv sjutiden, just för att lämna Lexi med lite kvällsstämning, när jag kom åter efter bara tjugo minuter hörde jag henne från burspråksrummet yla. Jag väntade att öppna dörren tills hon var tyst och det fick bli mellan ylen, jag hälsade inte på hennes hysteriska hopphälsning utan satte mig på knä och hälsade lugnt på henne när hon lugnat sig, vilket hon gjorde omedelbart när hon märkte att jag inte hälsade meddetsamma. Efter detta så blev maten väldigt intressant hon puttar just nu runt sitt Fun Bone och äter.