Måndagen den 22 September ;

Lunchpromenad från Thalassa och utom skogen vid Sofiero. Erik mötte upp oss vid Thalassa och Lexi blev översvallande glad. Den promenaden vi gick idag var längre än normalpromenaden, vi gick hela tiden i skogen på skogstigar. Eftersom jag och Erik hade en del att tala om så fick Lexi sköta sig mest själv, hon var lös nästan hela biten. Jag hade henne kopplad den mest slingriga vägen och en bit där det är relativt nära till vägen. Lexi höll sig nästan hela tiden runt oss och inom tio meter, hon kom som ett skott de gånger jag visslade på henne, utom en gång precis i början när jag släppt henne.

Hon stod garanterat och åt på något, hennes huvud var nere i gräset och hon hörde inte mina visslingar, när hon äntligen var klar och fick upp huvudet så upptäckte hon oss väldigt långt bort, hon satte full fart. Samtidigt så kom det en cyklist som cyklade mot henne, jag styrde med min utsträckta hand att hon skulle springa längs med stängslet, vi var precis vid fårhagarna, och det gjorde hon, hon belönades med en levergodis när hon kom.

Om jag varit själv ute med henne och hon inte lyssnat direkt på min vissling/inkallning så hade jag bara fortsatt att gå eller gömt mig, men det blev lite knasigt idag.

Vid ett annat tillfälle när hon var lös i skogen och var en bit före så kom det en cykel och cyklade om mig och Erik, jag blåste Stopp och Lexi tvärstannade så att cyklisten kunde ta sig förbi henne, utan någon kollision.

Vi träffade en stor välpälsad Collie hane, Lexi hälsade på honom snabbt och när han rörde sig mot henne, så precis som med Jack i Hälsobacken häromdagen, så gallskrek hon. Förebyggande tror jag, hon talar om att hon är lite fast med lite väl kraftigt undertryck, Collien hade knappt rört på sig, vi gick vidare och träffade Kasper och Shi Tzu blandningen vi ofta träffade på lunchpromenad vid Thalassa, innan i försommarn, det blev ett kärt återseende med mycket kramar.

Med början igår så minskade jag lite på Lexis fodermängd och kanske ökar jag lite på promenaderna eller åtminstone på aktiveringen under ett par dagar till en vecka för att se om mjölk mängden i hennes juver minskar, det finns ingen anledning för henne att ha det, det spänner säkert och känns obehagligt.

Idag har jag ett föredrag hos Synskadades riksförbund, jag skall tala om aktivering av hund. Tanken var att Lexi skulle följa med men nu har jag bestämt med Erik att han kommer vid halv femtiden och jag lämnar henne vid halv fyra, så får hon ensamhetsträning. Enligt Erik så var hon tyst när han kom, men jag såg att mer färg från dörren hade skrapats bort av en hundtass men hon hade kanske varit tyst ändå.

Hennes skendräktighet gör henne mer beroende av mig, det märks tydligt och detta är ett typiskt utslag/förändring som kan ske med ens tik när hon är skendräktig. Hon klarade ensam hemma mycket bra innan löpet kom igång, större aptit och mer fodersök är en annan typisk ingrediens i skendräktigheten. Vad gör man, jo man bara fortsätter träningen som om inget hade hänt och väntar på den dagen ens tik är ur löpperioden.

Igår kväll upptäckte jag att Lexi tappat sin sista mjölktand, hörntanden i vänster överkäke, vad glad jag blev. Det måste ha skett i lördags, söndags eller idag, för jag vet jag hade koll på den i fredags. Jag försökte att undersöka så att hela tanden fallit ut och inte att den brutits av, vad jag kan bedöma är allt av tanden borta, hurra nu slipper jag söva henne i samband med hennes höftledsröntgen som sker vid ett års ålder, vilket jag hade planerat för att samtidigt ta tanden då.