Torsdagen den 25 September ;

Imorse delade Lexi min morgonmacka med mig, kavring med Kalles kaviar på. Några av mina tidigare vovvar som fått chansen att smaka kaviar, har också gillat det skarpt.

Lexi och jag åkte till Ausås och Inger för att hämta Lexis nya sele och halsband, som Inger fixat till. Den gamla selen har Lexi snart växt ur den ger inte längre frambenen rätt rörelsefrihet, medans den nya fortfarande är lite stor men jag räknar med att den blir lagom snart.

Eftersom Elsa, Ingers Rottweiler varit kass i magen och fortfarande inte är riktigt bra, plus att hennes höfter inte riktigt växt i takt och hon släpar lite med bak kärran när hon rör sig, så blev det inget hundmöte. Lexi fick själv lyxen att utforska Ingers stora härliga trädgård. Efter det så åkte jag och Lexi till skogen och gick den kortare svängen. Lexi var lös under den biten av promenaden som är längst från vägen och hon skötte det utmärkt.

Nu har vi varit inne en knapp halvtimma och jag skall lämna henne en stund för att gå några ärenden i stan. Erik mötte upp och vi var borta en timma ungefär, när vi kom in på vår gata och närmade oss porten så hörde vi Lexi yla. Därför så hälsade vi inte på henne, där hon stod innanför gallret på kontoret och småpratade, när vi kom in. Jag öppnade grinden efter att vi varit inne kanske i tio minuter och Lexi då lagt sig ner. Trots att jag satte in min kontorsstol under skrivbordet så hade hon lyckats att putta ut den och hon hade varit på skrivbordet, det märkte jag nu, när jag skulle börja skriva och texten ibland blev konstig, Lexi hade lyckats ändra språket från Svenska till Engelska.

Hon kommer att få många, många fler ensamma stunder på kontoret, för hon skall lära sig att koppla av. Jag måste ha friheten att kunna röra mig utan hund. Just nu så känns det så ledsamt och hopplöst men jag vet ju att skendräktigheten påverkar henne mycket och att min envishet bara behöver vara längre än hennes så har jag en hund som accepterar att vara ensam.

Jag gick en kvällsrunda med henne över Gröningen och bort om Margaretaparken, där lyckades hon svälja något som jag inte han ta ifrån henne. Hon har ju lärt sig att saker man har i munnen vill matte stjäla, så det är bäst att svälja snabbt. Jag vet inte var det var men det såg ut som en halv vit sparris. Nu är det nästintill hopplöst att hindra henne från att äta otillåtna saker eftersom hon lärt sig att jag tar dem. Dessutom är hon före mig med att granska marken, skulle jag gå före och ha koll på allt som är ätbart enligt Lexi så skulle det inte bara se roligt ut det skulle bli ett väldigt konstigt hundinnehav, hon får väl äta sin ”skit” då, brukar jag tänka men så ändå så är man där och försöker få henne att låta bli en del.