Fredagen den 26 September ;

Imorse var det inte roligt att vara Lexi, efter vår morgonpromenad så blev hon hänvisad till kontoret och jag sprang ner i tvättstugan. Lexi kommer att få tuffa dagar/tuff tid nu ett tag, för att lära sig att koppla av med sig själv. Hon tyckte väldigt synd om sig själv och stod en del vid grinden och tittade på mig, som satt vid frukostbordet, hon smågnällde och skakade lite. När jag inte noterade henne så suckade hon och hoppade upp på kistan i burspråksfönstret.

Vid lunchtid åkte vi till Pålsjö skog och gick en promenad på en timma ungefär, Lexi var mest lös, kopplad då vi var nära vägar eller som när jag såg på håll några mammor komma med barn och barnvagnar. ”Bäst att stämma i bäcken” och koppla lilla fröken i ett sådant läge så att hon inte skrämmer slag på dem, Lexi är ju väldigt glad i barn tack vare den positiva och nära kontakten hon haft med Karlssons barn, Millie och Oliver.

Idag tränade jag Fot, gick några steg men mest kallade jag in Lexi med Fot stående stilla, hon kom och satte sig på vänster sida jättefint. Jag tränade även lite Stanna med hitinkallning, som hon också utförde klanderfritt. Hon belönades väl både under själva stannandet och när hon kom springande mot mig, likaväl som när hon intog Fot positionen.

Sista biten mot bilen så passerade vi Krematoriets kyrkogård, där blev Lexi lite misstänksam mot ett porlande skvimpande ljud. När vi kom runt den häcken vi var vid, som skymde sikten till ljudet, så fick hon se var ljudet kom ifrån, ett vattenkonstverk.

När vi kom hem och jag satt och åt lunch, så var hon lite orolig om hon skulle vara på balkongen, i rummet med mig, i köket eller på kontoret, jag låtsades som om jag inte märkte henne. Hon valde kontoret och kistan vid fönstret.

Tvätt-dag idag och det innebär flera spring ner i tvättstugan och låta Lexi vänta. Så skall jag iväg till stan för att köpa bröd. Som jag uppfattade det så var Lexi tyst när hon var ensam, hon har sett lite snopen ut idag, eftersom hon varit hänvisad till kontoret en stor del av dagen.

Vi gick ut en kortis på Gröningen och då träffade vi en Jack Russel valp, åtta veckor. Lexi uppförde sig storartat tyckte jag när hon la sig ner och lät valpen både få lov att gå på henne och klänga över henne, hon var överhuvudtaget väldigt stillsam när hon hälsade på valpen, men så är hon ju också skendräktig, vilket så klart bidrar till att det var extra mysigt att träffa en valp.

Idag har jag köpt och håller på att laga en ny omgång med lever till Lexi, som jag har som godisar. Jag lägger i två klyftor vitlök så att det dels luktar mindre lever vid själva tillagningen och dels så blir det lite vitlök i levern, bra mot fästingarna. När den är genomkokt, så skär jag den i små, små tärningar, vilka jag torkar på svag värme i ugnen. Därefter så lägger jag leverbitarna i lagom stora portioner i var sin påse och fryser in dem, när de svalnat.

Lexi fick sina tre sista Axillur tabletter idag, ingen mask har synts i avföringen. Får se om hon slickar sig mindre i rumpan nu efter avmaskningen.

Jag satt i telefon och samtidigt så knackade det på dörren, jag sa ursäkta i luren och skrek, Kom in, släpp inte ut hunden, jag kommer strax jag pratar i telefonen. Jag avslutade samtalet och innan för dörren stod en granne, Lisbeth.

Hon har aldrig varit inne hos mig och Lexi har bara hälsat helt flyktigt på henne på gården, så man kan inte säga att Lexi på något vis känner henne. Hon hälsade så vänligt på mig, sa Lisbeth och sedan satte hon sig här vid mig. Det såg nästan komiskt ut, där Lexi satt tätt intill Lisbeths ben precis som hon vaktade henne, fast vaktade på ett positivt sätt, som om hon inte ville att Lisbeth skulle gå. Är detta förstadiet till vakten som finns i Pinschern eller är det bara min sociala hund som är van vid att alla människor vi hittills mött har varit trevliga.

Vi gick en kort kissrunda till Teaterns gräsmatta, där träffade vi Allan. En kort noshälsning och sedan var det inga problem att få Lexi med sig för fortsatt kiss, hon börjar bli duktig på att hälsa på hundar i koppel. Hundar skall ju inte få sno runt sig, runt varandras koppel så det blir mest noshälsningar när man möter hundar här hemmavid eftersom Lexi och även de hundar vi möter nästan alltid är kopplade, det är mycket och snabb trafik runt vårt hus.

Innan vi gick ut så gömde jag godisar runt om i lägenheten och det hade Lexi färskt i minnet, hon skyndade sig upp för trapporna och sökte ivrigt. Efter det så Tände vi lampan och sedan var det äntligen kväll, det har varit mycket för mig som matte idag. Lite ont i magen och lite mycket sus i örat, det har inte varit många sekunders stilla för mig. Lexi har också haft mycket idag, genom att jag lämnat henne flera gånger och hon varit hänvisad till kontoret en stor del av dagen, det har tagit på henne. Hon kommer att lära sig att när man är instängd på kontoret så är det lika bra att vila, så man har kraft och energi till promenaderna, i vilka jag börjar mer och mer träna henne och kräva koncentration, focus och det kostar energi.

På sista kvällskissen, så träffade vi både Baloo och Peggy samtidigt, mysigt ser det ut när hundar som känner varandra och gillar varandra hälsar. Lexi gillar både Peggy och Baloo skarpt och nu har även Baloo börjat tycka Lexi är mysig.

Peggy är en sådan trygg trevlig hund som gillar alla hundar.