Lördagen den 11 Oktober ;

Lördagsmorgon med lite extra kul och godis efter kiss svängen, där vi träffade Wilma. Lexi fick Tejpöge och en mjölkpaket med godisar. Efter att hon på det sovit en stund så ställde jag upp på lite lek, Lexi ville att vi skulle ha dragkamp om det gamla skärpet, som är en av hennes första leksaker som fortfarande ”lever”. Jag ställde upp ett tag utan träningstankar, bara så att hon fick slita, morra och dra.

Vid lunchtid gick vi en promenad, som från början till slut blev 4,39 kilometer. Jag har hittat min gamla stegräknare, som jag har haft hjälp av framförallt vid mina spårläggarkurser, för hund och hundägare. Den är jätteenkel och bra, man ställer in hur långt ett normalsteg är som man tar och sedan fäster man den i exempelvis byxlinningen, så räknar den själv ut hur långt man gått. Jag har satt mina steg på 60 centimeter vilket nog är korrekt vid normal promenadtakt, jag har ett rätt så högt tempo och relativt långa steg men det är klart att på en promenad förekommer flera steg som är kortare, kanske runt 40 centimeter, hur som helst vi har gått minst 4,39 kilometer på vår promenad idag och det avverkade vi på en och en halv timma.

Vi gick upp för Tågabacken och bort till en gata som heter Norra Stenbocksgatan, där är en hundvänlig mittremsa med gräs och gamla fina oxelträd, ytterkant av en del av Pålsjö skog består av en cykelbana, den gick vi tills vi kom till Krematoriet, därifrån in igenom skogen, förbi Thalassa. Där träffade vi Karma, ner för den Kinesiska muren, en promenadbacke förbi en massa gamla stora patriciervillor, som alla har en och samma sammanhängande mur längs med denna grusbacke som i Helsingborgsmun kallas för Kinesiska muren. Där i slutet precis innan man kommer ner till havet och Pålsjö baden, träffade vi en Lagotto Romagnolo kille, som vi faktiskt träffade igår i skogen, som jag glömt nämna.

Idag är det storm med växlande skurar och solsken, promenaden längs med Strandvägen är lite vansklig, då det på flera ställen blåser över vatten över vågbrytarmuren. Denna vågbrytarmur går ofta både hundar och människor på, Lexi gick som vanligt på den men hoppade ner när hon märkte att det stänkte på henne. Med västlig stark vind blir det bra skjuts på vågorna som slår in mot den och de stenar som ligger nedanför mot havet som första vågbrytare. Regnet klarade vi oss ifrån, det kom en rejäl skur men då var vi i skogen och fick skydd från den. När vi var på Gröningen så vid ett tillfälle vände jag mig om efter Lexi och fick då se att regnet närmade sig, för bakom oss hade vi en jättefin regnbåge.

Idag har jag inte gjort något med Lexi mer än belönat henne för följsamhet, jag har haft ett högt promenadtempo nästan hela vägen, stannat till för att hon skall få lukta men sedan haft god fart igen, när vi kom hem visade det sig, Lexi var trött. Hon nästan somnade på hallgolvet medans hon väntade på något gott från mig, som höll på och sköljde av stadslånglinan och mina gympaskor från smuts. Lexi har gått i sele och med stadslånglinan från det att vi kom till skogen, innan dess hade jag kort koppel på henne. Det är enklare med ett kort koppel när man går på stadsgator som vi gjorde första biten, när man möter folk på trottoaren, så blir det enklare med att hålla Lexi till sidan, i det korta kopplet, om det skulle behövas, det är inte alltid, hon passerar folk relativt bra. Med kort koppel menar jag normalt koppel, dom är väl mellan 1,40 och 1,80 centimeter långa.

När vi träffade Karma och hans matte i skogen idag så kom jag på att jag vill inflika detta; Det allra vanligaste hundgodiset som nästan alla människor har till sina hundar är Doko, det är brunt och räfflat, folk och även affärerna kallar detta levergodis, det är inget levergodis det är ett foder baserat på oxkött, bara så att ni vet, oavsett vad ni kallar det. Levergodis kan/ska man inte ge i så stora mängder som det ibland kan bli vid träning, det är inte bra för hundens mage och slutar ofta med diarré. Levergodis skall vara det där lilla extra, en levergodis på var tjugonde Doko kanske, samma sak gäller Frolic, hundarnas favoritgodis. För mycket Frolic får din hund lös i magen, om den inte har en järnmage vill säga.

Det blev lite, ljummen, mat kvar av min mat, som jag inte orkade äta upp, det fick Lexi, hmm gott som ni ser, lax med grön pasta och citronsås. Den portionen satte igång henne med att tömma sin Fun Bone på sitt innehåll, torrfoder med fyra leverbitar i.

Lexis ensamhetsträning bestod idag av att hon fick vara på kontoret, då jag läste och slumrade en stund i rummet. Jag besvarade inte alls de små gnäll hon åstadkom efter att ungefär två timmar gått, utan väntade en bra stund till innan jag gick in till henne och öppnade grinden. Hon fick ett nytt tugg och jag fortsatte läsa ett tag till.

Kvällssväng runt vid Dunkers Kulturhus och inom en bit av Kullagatan, Lexi tillhör inte de tikar, som kissar och så är det klart. Hon markeringskissar på andra dofter också. Vissa tikar är väldigt urinmarkeringsbenägna, andra inte alls och de flesta endast runt löpet.

När vi kom in igen, fick Lexi vänta på toaletten för att jag skulle kunna gömma godisar, så att hon inte såg var, även om hon redan kan de flesta ställen, jag la en mjölkpaket på sängloftet och massor av små Doko bitar på flera olika ställen.

Inatt halv tre så väckte Lexi mig med att hon gick ner för trappan, jag lyssnade efter ifall hon ville gå ut. Hon drack och sedan så släppte hon ifrån sig ett försynt gnäll, jag svarade med en gång och gick ner för trappan och ut i natten. Hon var både kissig och pluttig. Troligen citronsåsen och pastan som fick extra skjuts på magen på henne. Lexi fick sova hos mig i sängen resten av natten.