Tisdagen den 14 Oktober ;

En lite längre morgonpromenad än den vanliga, det har varit frost inatt och dofterna verkar extra goda då. Då binds (doft)molekylerna längre tid vid marken, på buskar, trädstammar, ja vid all materia som innehåller vatten. När det varit frost, och vid nederbörd, är luften ”renare”, på något vis friare från många molekyler.

På tal om morgonpromenaden och dess längd så får jag säga att det är inte bara stegmätarens inställda steg som skall revideras, min önskan om att snart komma igång med tidiga och långa promenader lär nog dröja. Det kommer nog att fortsätta ett tag till med en kissväng först och sedan ett par timmar senare, när jag fått fixa lite för mig, så går vi en lång promenad.

Som sagt livet ändras hela tiden lite, lite grand och ibland mycket på en gång och jag minns mina härliga morgonpromenader men det var så mycket runt livet då som gjorde att de rutiner som var passade då och många av dom rutinerna är andra idag och det gör att jag/man måste anpassa rutinerna till nu och inte drömma om då, vi har jättehärliga promenader ändå Lexi och jag.

Idag har jag tvättmaskinen och jag började direkt nu på morgonen med att lämna Lexi för att springa ner och sätta igång tvätten, det lär bli flera sådana kortare lämningar idag.

På lunchen idag blev det ingen skogspromenad, utan jag hade ett par ärenden i stan, som Lexi fick följa med på. Jag tog på henne hennes fina röda ”rubin och diamant” halsband, tyckte det var lämpligt för ett av ärendena var till ett advokatkontor. Hon har varit där förut när hon var liten, då satt hon i väskan på min mage, idag fick hon själv gå upp alla fem trapporna med sin matte, eftersom jag inte åker hiss, generellt. Hon kände igen sig och hälsade frejdigt på dem som kom henne till mötes. Vi var inom Just nu tryck och Mia fick , som vanligt, heltossig hälsning. När vi gjort våra ärenden så kopplade jag om henne till flexikoppel och vi gick upp för Terrasstrapporna, de som leder till Slottshagen och Kärnan. Vi gick via tre parker hemåt och hela turen tog två timmar. Bortsett från hennes lite väl översvallande hälsningar så är hon väldigt lugn, sansad och duktig i miljöer som egentligen inte är ”hundanpassade”.

Vi var på banken och i en bokhandel, på båda ställena så provade jag det jag tränat ett tag, nämligen Betala. Hon gjorde det och det var nästan att jag fick kortet i min hand vid ett tillfälle, det var mitt fel, jag tappade det. Då kan man påstå att hunden förstår ordet ihop med handlingen. Det går till så att jag tar ut kortet en bit från dess ficka i plånboken, så att hon skall få tag i det med tänderna, och visar fram plånboken mot henne samtidigt som jag säger Betala.

Störningsmomentet med människor omkring och att vi inte var hemma bekymrade henne inte, då börjar finslipningen av momentet. Den skall leda till att hon håller kvar kortet i munnen tills jag ber att få det. När vi kom hem från stan så fortsatte jag ett par gånger med att springa ner till tvättstugan.

Jag lämnade Lexi strax vid skymningen och gick iväg och handlade, var borta en fyrtio minuter, när jag kom tillbaks så bokstavligen så tog jag henne på sängen, vad glad jag blev. Lexi kom ner för sängloftstrappan och tittade lite yrvaket på mig, precis som – kommer du redan. Idag har Lexi lämnat många gånger men väldigt korta stunder. Vi gick ut en kvällspromenad och träffade många kompisar, det var Håbe, Wilma och Tio.

Att arbeta med förväntan, som belöningsform, kräver full koncentration från oss mattar/hussar, så att vi inte väntar med belöningen för lång tid utan precis den lilla sekund som gör att det höjer intresset för arbetet. När hunden kan ett moment , det vill säga både hemma, med störningar av olika slag och på olika platser utanför hemmet så kan det var på sin plats att börja belöna med förväntan, att byta belöningar.

Ibland en godis, ibland en lek, ibland en utsagd belöning, ibland en belöning genom en ny uppgift men alltid så att hunden gläds/uppskattar belöningen.

På tal om belöning, idag greppade Lexi om hela metallapporten, två gånger, det fick hon en hel kalkonköttbulle för. Jag har ju lite paus i att Tända lampan, idag ritade jag en svart prick på lampkontakten, för att den skall synas bättre. Samtidigt så gjorde jag en likadan svart prick på ett vitt papper. Jag har lagt pappret på golvet och bett henne att ”putta” på pricken, det kunde jag belöna. Tanken är att när jag återupptar Tända lampan så skall det vara lättare för henne med hjälp av den svarta pricken. Jag kommer att jobba med pappret med pricken på för att förstärka min önskan.