Fredagen den 17 Oktober ;

Jag hittade Lexis plutt, imorse, konstigt att man känner igen sin hunds pluttar. Jag plockade givetvis upp den.

Vi åkte till Thalassa och gick vår promenad, idag gick vi inom Maria Park, ett bostadskvarter som är byggt på ett gammalt mentalsjukhusområde. Fördelen med sådana områden är att de omgärdas av gamla stora parker. Maria Park är väldigt trevlig att ströva i, här är mycket dofter från både ryttare som har en ridstig som nästan korsar området, mycket folk som bor här har hund och det faktum att detta område ligger granne med ett skogsparti som det finns såväl hare och räv som rådjur i.

Lexi var lös i två omgångar, sista biten var över ett stort fält, där den ena kanten längs med fältet är ridstig. Hon skuttar och far och verkar tycka det är roligt att komma långt efter mig så att hon får sätta ordentlig fart för att nå fram till mig. Hon är fortfarande lyhörd på visselpipan men kan dröja en kort stund med att komma om hon hittat något som smakar. Vår promenad idag var 2,5 kilometer och varade i en och en halv timma lite drygt. Vi tränade lite godissök och vittringsapportering.

Vittringapportering betyder att hunden skall finna en sak som doftar matte/husse, gripa den utan att tugga och bära den till (matte/husse) mig. Det finns regler om hur det skall gå till i de tävlingsgrenar som detta moment förekommer i men jag tycker att man kan ha kul med vittringapportering utan att strikt följa de reglerna.

Det är en vettig syssla för hunden att jobba med näsan. Lexi började flagrant med att göra fel, så fort hon hittat apporten så la hon sig och tuggade på den. Idag var första gången jag provade detta med Lexi och av vad jag såg, så får jag börja jobba där jag brukar och inte tro att det skall fungera utan att Lexi fått information. Pinnar är ju dessutom en favorit till henne att tugga på. Fortsättning följer i hur jag gör vid nästa tillfälle. Jag lockade henne att släppa apporten idag genom att erbjuda en bit kalkonköttbulle. Jag använde mig av ”riktiga” vittringapporter idag, en sådan ”pinne” som man använder på tävling.

Det är granpinnar, sju stycken på 13 centimeters längd och två och en halv centimeter bred och en så kallad slutapport på samma bredd men 27 centimeter lång. När man jobbar med spår med hunden i skogen, så använder man sig av tvättklämmor med plastband i, dessa tvättklämmor fäster man på trädgrenar och buskar längs med det spår man lägger till hunden, för vårt minne.

När vi kom hem var det tassavtorkning som gällde efter den sista färden över fältet så blev både hon och jag blöta om fötterna, när jag skall torka henne så slänger hon sig ner på sidan och skall göra lite motstånd och ”låtsas” bita i mig, som att tala om att hon inte gillar detta moment, det gör inte jag heller med en sådan bråkstake.

Lite drygt två timmar fick Lexi vara ensam idag, när jag fikade med en gammal bekant, om hon varit tyst vet jag inte. Hörde inget men det är ju ingen garanti, hon var vaken och stod vid grinden när jag kom, hon är lite väl spänd i alla fall tycker jag, så jag ignorerar henne tills hon lugnar sig. Det har hon lärt sig i alla fall, så hon lägger sig ganska snabbt ner, jag försöker invänta Sucken.

Att sucka leder till avkoppling om inte så länge så ändå den stunden man suckar, då relaxar kroppen, då exakt då när jag hör Sucken, så belönar jag med ett lågmält Bra, stannar hon kvar i sin position, liggandes eller eventuellt sittandes, då öppnar jag grinden.

Ihop med sin tejpöge ikväll så fick Lexi en rå äggula, hennes andra i livet. Hon slickade skålen rent men åt på ett lite försiktigt sätt. Lexi väntar nästan varje kväll på sin Tejpöge innan hon sedan tömmer Fun Bone på torrfodret.

Jag tränar lite metallapport ikväll också och med kalkonköttbulle som muta, hon tog runt apporten både igår kväll och ikväll, mitt mål nu är att hon skall hålla metallapporten i munnen och sedan kunna ta upp den från golvet, den är fortfarande väldigt läbbig den där metallapporten.

Tidig kvällskiss vid halv nio och tidig sänggång, vid tio tiden.