Lördagen den 18 Oktober ;

Tejpöge morgon för Lexi efter att jag pimpstensborstat henne, hon fäller fortfarande som ett såll.

Lite senare så gick vi svängen upp om Landborgspromenaden och Gröningen hemåt, det var mycket spring och sprattel i Lexi idag, det är mulet, vindigt och något kyligt. När vädret är lite småkyligt så brukar det bli lite extra krumsprång hos hundarna, har jag märkt.

Lexi har lagt sig till med en ovana som jag generellt är väldigt irriterad på, det är väldigt vanligt att hundar gör så framförallt när de passerat en hund de inte hälsat på. Att man tar en liten lov efter passagen och liksom skall dofta efter/bakom de passerande, när det gäller människor utan hund vi passerat så är det extra irriterande beteende tycker jag, tonårsfasonerna börjar synas hos lilla fröken stjärnöga.

Jag kortar alltid in Lexis koppel inför alla möten antigen det blir en hälsning eller en passage vid själva mötet, en ren artighet som är nödvändig, anser jag. Normalt så passerar hon fint och när hon är lös så står hon ju under Stopp signalen vid möten och då vänder hon inte om efter passagen men som sagt var i kopplet har det börjat hända. Idag så var jag beredd och precis när vi passerat ett par människor, så sänkte jag mig ner mot Lexi som var i färd med att göra sin ”doftlov” och sa Nej, hon blev väldigt snopen och lite fjäskig. Hon belönades för fjäskkontakten hon tog och jag var beredd för nästa möte, som försiggick på samma sätt, detta beteende skall bort innan det hunnit etablera sig.

Vad jag har glömt bort att skriva är att fröken matvrak äter ju givetvis nötter hon finner på marken, hasselnötter, ek och bokollon, hon tar även kastanj. Hon äter kanske inte upp hela nöten, för det hinner hon inte, då vi är i rörelse mest hela tiden när vi är ute, men hon äter en hel del av dem, bra vinterförråd i kroppen med nötter det tycker de flesta djur, så det är inget konstigt och detta är väl en av de saker hon finner utomhus och äter som jag tycker är helt ok.

Lexi fick en dust av ensam hemma träning även idag, när jag kom tillbaks idag, så var hon på sängloftet, det är bra. Där uppe är hon lugn och sovandes. Jag lämnar Lexi minst en liten stund varje dag även om jag glömmer att skriva det, det är ju viktigt att etablera ett mönster för henne så att hon känner sig trygg i sig själv och därför får hon också vara på kontoret viss del av dagen även om jag inte är där, för att finna sin egen trygga balans.

Nu väntar vi på Susanne igen, vi skall åka till Sofiero, där är kaffe och chokladutställning. Susanne skall visst fotografera för en artikel, det är ju en trevlig promenad där, så jag och Lexi följer med. Under väntan så filade jag Lexis klor, nu sedan min operation, då jag inte kunde bära henne, så har jag etablerat att klofilning sker med Lexi på rygg mellan mina ben, där jag sitter lutad mot soffan på mattan i rummet. Hon är relativt stilla men ibland så skall hon slicka på filen och då är det lite stökigt innan man får henne att inse att ju mer stilla hon är desto fortare är det hela över. Efteråt så ställde jag upp lite på Lexis lek, morra och drag ni vet.

På Sofiero var vi inne och gick en sväng i parken, men det var helt omöjligt att få se chokladkonstverken, det var en jäättelåång kö, så vi gick ut ur parken och gick en sväng i bokskogen som ligger mitt emot Sofiero och som är en del av hela Pålsjö skogs området. Där finns en hög sten, cirka en och femtio hög, den brukar jag låta mina kursdeltagares hundar få hoppa upp på och väl där uppe skall de vinka eller något sådant. Lexi fick göra det och det gör hon utan minsta tvekan eller bekymmer.

Nu skall jag slappa lite med läsning och sedan ikväll så kommer Erik, jag har inte vågat säga något till Lexi ännu. Hon lystrar till ordet Pappa på honom, så Erik kan jag prata obehindrat om utan att hon reagerar, jag får förvarna henne när jag vet att han är i antågande, hon kommer att få fnattanfall av glädje när hon ser honom idag, det är tre veckor sedan sist och på tre veckor så tror man nog som hund att han är borta, kanske för gott.

Erik fick sig en rejäl hälsning och efteråt så kunde vi konstatera att han hade ett märke på näsan, från en spik han skadat sig på, klösmärken från katten Felix på armen, när han bar honom till bilen häromdagen och en liten rispa på överläppen från Lexis kyssar, som nästan ser ut som ”våldtäkt” när hon ger sig i kast med att hälsa på Erik. Att hon hälsar så häftigt på honom har ju så klart också med att göra att han tycker att det är lite kul och låter henne ”gå på i ullstrumporna”.