Måndagen den 20 Oktober ;

Vi gick vår lunchpromenad runt vid hagarna och en sväng in i skogen. Idag kom en Dobermann tik springande mot och till oss, strax innan jag släppte Lexi lös. Jag släpper alltid Lexi vid en speciell plats på denna vår vanligaste promenad. Det visade sig att det var en halvbekants hund, han ursäktade sig med att ibland fungerar det att hon lyder och ibland inte, ja så är det. Lexi var glad för besöket och hade nog gärna lekt en sväng.

Den senaste tiden har det varit arbeten i skogen, dels så sätter dom upp flera lyktstolpar med ljus, till joggare och oss andra, dels så sätter dom upp nya riktningsskyltar, var ridstigen är och var promenadstig är och hur långa respektive (gul eller grön) promenad/slinga är, dessa riktningsskyltar håller de på med.

Först var det ett par dagar med jättedjupa hål grävda längs med alla stigarna, i alla fall dem jag gått på, och de senaste dagarna, så även idag, sitter det i dessa hål en cementklump med metallfäste för att fästa en träpåle i som är riktningsvisaren. Dessa metallfästen är riktigt obehagliga och för en hund i full fart direkt ”benbrytar” farliga. Därför ville jag inte låta Lexi busa med Dobermann tiken vi fick besök av, det var dessutom ett sådant metallfäste precis där vi möttes.

Vi gick vidare och jag la ut vittringsapporten tre fyra gånger med godis under, som igår. Jag var med när Lexi puttade undan den för att nå godisen, och vid själva putten belönades hon av mig med Braa och så fick hon ju godisen hon fann. Jag avslutade denna träning idag med att två gånger lägga apporten framför henne med uppmaningen Apport och så var jag snabb med Tack, så att hon direkt släppte den i min hand, hon belönades så klart. Nästa steg skall bli att hon skall hämta denna vittringsapport som jag till att börja med kommer att kasta, så att Lexi ser det och sedan plantera ut för henne att söka.

Det blir sedan så att ”vår” vittringsapport kommer att ligga ihop med flera andra liknande som inte doftar av mig, eftersom jag kommer att behandla dem med tång och flera lager plastpåsar. Jag kommer också att se till att exempelvis Susanne har några apporter, så att jag kan få Lexi att alltid välja min doft. När hon begripit detta så kan jag tappa både handskar och bilnycklar och förvänta mig att min hund kan finna dem, på skoj eller vid olycklig faktisk händelse. Detta är kul spårarbete för hunden och rätt energi bränns, för mig som matte kan det ju bli oerhört praktiskt.

Nu skall jag ett par ärenden och min lilla duktiga vovve får en stund själv, det lär hon väl inte gilla. Nä, det gjorde hon inte, då hon försökt sig på att komma upp på skrivbordet igen, genom att kliva på min näthylla som jag har vid skrivbordet, hon tänker sig att därifrån hoppa ut över grinden, detta är ju ett våghalsspel som kan sluta illa. Jag gör vad jag kan för att hon inte skall komma upp på skrivbordet, får kanske hämta upp kompostgallret igen, från källarn.

Vi gick en tur till fotoaffären och Just nu tryck för att fixa till kort och vykort. När vi kom hem så var det en lång väntan på Erik från Lexi, han kommer inte ikväll men det vet ju inte Lexi.

Det är jobbigt när man är trött efter en hel dags arbete med både kontor, hund, hem och sig själv att se och höra ens hund som passar varje ljud för att hon har förväntan på att Erik skall komma. När hon går igång för mycket med att titta ut genom fönstret och sedan springa till dörren, för att gnälla där så säger jag Nej, en gång. Hjälper inte det så håller jag tyst och försöker att lyssna till musiken och ignorera Lexi, vilket är det bästa botemedlet mot mycket som man inte gillar.

Titta på hundar emellan, hur gör dom? Jo den äldre hunden visar antingen sitt intresse eller ointresse för valpens/unghundens förehavande och på så vis visar vad som kan vara av intresse, bara för oss att ta efter, fast man känner sig slut efter lite mer än en hel arbetsdag. Om vi lyckas härma den äldre hunden på detta område så kommer oftast vår belöningen helt plötsligt en dag, tålamod är ett annat honnörsord vid inlärning hos hund.