Lördagen den 25 Oktober ;

Morgonrunda i väldigt blåsigt men mildare väder, vilket efter nattfrosten som varit i veckan gjorde att massor av löv trillar av träden, både röda, gula och gröna. Detta var kul tyckte Lexi, man kan kolla varje större lövhög extra, efter ätbart.

Nagutkexet åt hon upp redan nu på förmiddagen, det brukar sparas till efter lunchpromenaden. Varje morgon efter första rundan så får Lexi ett Nagutkex och någon annan godis. Klofilning och öronrengöring, blev också gjort på förmiddagen och så satte jag på en extra bit kompostnät på grindens övre bit. Lexi försöker ju ta sig upp på mitt skrivbord när hon är själv och därifrån har hon en gång försökt hoppa över grinden. Detta skulle, som jag talat om innan, bli ett väldigt farligt företag, så med den förhöjda biten kan hon nu inte komma över grinden även om hon till äventyrs kom upp på skrivbordet någon gång.

Långpromenad i skogen ihop med Erik, det blir inte så mycket jobbat med hund när man är flera som går på promenaden, som jag sagt innan men ändå så blev det ett antal visslingar för Stopp och Hit. En hel del gömma godis på stenar och stubbar som vi passerade, gjorde jag ju, så klart. Jag gömde mig för Lexi medans Erik höll henne, sedan fick hon leta upp mig i skogen då han släppte henne när jag visslade, en gång. Hon sprang åt helt fel håll en gång och då visslade jag igen, efter en stund hittade hon mig. Hon letade inte efter mig via markspår utan litade nog till sin syn, såg det ut som. När hon kom fram så lekte jag med henne och hon fick Råttan.

Halvvägs så började det hagla, vilket övergick i regn, Erik hade tagit paraply med sig. Jag och Lexi benyttjade inte det så mycket men vid ett tillfälle var det skönt att ha det, då satt vi och kurade under det tillsammans hon och jag, det var när Erik försökte få upp vattenkranen, så att vi kunde ge djuren (tjuren) vatten. Djuren i hagarna som vi brukar passera har vattenkar i sina hagar och igår när jag och Lexi passerade Ture, som jag kallar tjuren, så stod han och puttade på vattenkaret, det var tomt, så även idag. Lite vatten lyckades vi få till honom.

Konstigt att de varit utan vatten i två dagar, som jag uppfattat det, mannen som har dessa djur brukar sköta dem minutiöst, framförallt därför att alla djuren är av minoritetsraser, från gamla svenska lantraser.

När vi kom hem så blev det samma vanliga stök när jag skulle torka Lexi torr, efter det så fick hon sitt Märgben. Även denna gång på kontoret på en stor handduk, hon står upp och tuggar på det. Jag och Erik skall åka iväg en sväng och handla , så Lexi får även idag en stund för sig själv. För att göra det hela mindre dramatiskt, så gick Erik cirka tio minuter före mig.

Vi sov en stunds middag alla tre efter det att vi kommit tillbaks från handlingen och konstaterat att det var rätt storlek på ”blinkhalsbandet” som vi köpt till Lexi.

På den mörka årstiden brukar jag ha reflex på mina hundar när jag går promenad i mörkret, de senaste åren har jag haft ett sådant, lite stelt halsband som blinkar på mina hundar, och ett sådant hade jag köpt idag till Lexi.

Efter en senare kvällssväng, så fick Lexi märgbenet igen. Hon gnagde det helt rent. Under tiden som hon gnager bort märg och kött på benet, så får hon stanna på handduken så man slipper få den ”slibbiga” märgen på mattorna, när benet ser rent ut så är jag inte längre på ”hugget” med att passa att benet exakt ligger på handduken. Det blir en hel del förflyttningar från mig av benet från mattan och upp på handduken igen, medans Lexi håller på med det. Detta blir en indirekt träning av att det är ok att jag tar i benet eftersom hon får det meddetsamma igen.

Vår kvällsmiddag bestod av stekt sill och potatismos, jag orkade inte allt, så Lexi fick smaka. Hon tycktes gilla det skarpt. Tilläggas skall att sillen var rensad från ben, annars hör fiskben till de farliga benen för en hund att äta på, då de lätt splittras och fastnar i matstrupen.

Vid sista kvällskissen bort till Teatern, stod där en bil med motor och ljus på, med en man i, han väntade väl på någon från Teatern, det tyckte Lexi var skumt. Hon sänkte svansen och minskade kontakten med mig, hon var helt fokuserad på bilen, det dröjde ett par meter efter det att hon kommit förbi den tills hon åter tog upp den normala kontakt hon har med mig när vi är ute.

Spöktid igen, hormonerna spelar Lexi ett litet spratt, när vi kom upp så kunde jag konstatera att det nog var hormonspöken, eftersom hon gav sig på en av sina kuddar i kojan. Den drog hon ut på golvet och parade sig med. Detta hände för första gången för en vecka tio dagar sedan. Varken hennes rädsla för bilen eller hennes kärlek till kudden kommenterade jag. Uppmärksamhet kan bli som en belöning, därför är det ibland bättre att vara neutral och sval i sina egna uttryck mot sin hund.