Måndagen den 3 November ;

Morgonpromenad till Parapeten, hela vägen med den gamla långlinan på, släpandes efter Lexi. Hon var bra lyssnande för Här och Stopp kontaktorden och rörde sig på ett naturligt avstånd av sju till tio meter runt mig. På Parapeten hittade hon en stor torr grästuva, den behandlade hon nyfiket men försiktigt i början, hon har bra försiktighetsreflexer, utan att vara feg. Försiktighetsreflexer är typ de som hundar naturligt har mot exempelvis okända djur och ting, såsom orm, därför är det bra med sådana reflexer.

När vi kom hem så valde Lexi själv en Denta Stix ifrån godisskålen, hon la sig i en av fåtöljerna efter att hon ätit den. Jag lät henne ligga där ett tag, då jag hade mycket skrivbordsarbete men sedan lyfte jag in henne på kontoret, då jag skulle några ärenden.

När jag kom ut från porten så kom precis Baloo gående där med sin lillmatte och givetvis så hälsade vi och hade sällskap en bit på vägen. Som av en intuition så vände jag mig om och fick se att Lexi stod i fönstret och såg oss. Jag vände om och gick upp igen och drog ner persiennen, min fantasi är enorm.

Jag tänkte att om Lexi blir ledsen och ivrig så kanske hon viftar med framtassarna mot rutan och tänk om den går sönder. Lexi viftar ju rätt så mycket med framtassarna i de flesta sammanhang, så det skulle inte vara omöjligt men jag vet att jag är extra ”hönsmorsa”, men nu är det ju så. Jag lämnade henne igen, nu kunde hon i alla fall inte se mig från fönstret.

Nästan två timmar var jag iväg och när jag kom tillbaks så stod hon som ett ljus vid grinden, jag kunde inte se annat än att hon hade försökt några gånger att få upp den, som vanligt, genom vit avskrapad färg från dörrkarmen och så var mina vykort på golvet, vilket innebär att hon ännu en gång försökt att med hjälp av näthyllan vid skrivbordet ta sig upp på skrivbordet. Jag fick dessutom reda på av Anna, grannen, att Lexi ylgnällt men tystnat av sig själv. Hon hade varit tyst mer än femton minuter innan jag kom tillbaks, historien förtäljer dock inte när Lexi börjat gnälla.

Efter att jag packat upp allt, så tog jag på henne selen och stadslånglinan och vi begav oss mot skogen, det hänger regn i luften idag men ser ut som om vi skulle klara oss. När vi nästan passerat hela Gröningen så var det något som skrämde Lexi, svansen mellan benen och öronen vinklade snett bakåt och uppåt och full fart framåt utan kontakt med mig.

Jag hade inte uppfattat något ljud, eller sett något som skulle kunna var farligt men Lexis ”spöken” har varit lite närvarande de senaste dagarna, samtidigt som hon varit väldigt engagerad med framförallt rugby pipen, hon har rullat sig med den och svarat tillbaks nästan hela tiden som den pipit , hon är ganska exakt sextiotre dygn från sitt löp och alltså har hon en valp i pipen, tycker hon. Hormonerna påverkar henne starkt och därför syns även ”spökena” igen, strax är denna hela löpperiod över för henne. Jag kommenterar inte henne eller hennes ”spöken” mer än om hon tittar på mig, kontaktar mig, då får hon en uppmuntran för det men inte om hon tittar på mig och ser ut som jag är del i ”spökena” för det händer också.

Vi gick en skön promenad genom skogen och allteftersom vi gick så avtog ”spökena” även om hon var lite anspänd under hela promenaden. Vi gick en liten annorlunda väg idag i skogen och förbi en massa villor på vägen hem, där det vid två villor var hundar som var förpassade till sin trädgård, de kom rusande och skällde, så klart, mot oss. Vi bara passerade utan någon kommentar till dem. När vi nästan var hemma, vid Margaretaparken, så kom ett skyfall och Lexi ökade stegen extra. Hon blev avtorkad när vi kom in och serverad sin mat.

Jag hade fortfarande mycket skrivjobb kvar, som jag satte mig att göra. Under en stor del av första tiden som jag satt och jobbade så lekte Lexi med sig själv och pipen men det började urarta till lite mycket pip och Lexi snack, så jag bestämde att vi lägger undan båda favoritpipisarna ett par dagar, för att hjälpa henne att komma ur sin skendräktighet. Jag gömde några godisar och vi Tände lampan i en paus jag tog, sedan stängde jag grinden till kontoret, då både Lexi och jag var där inne, då gick hon och la sig och somnade gott i fårskinnsfåtöljen.

Jag har köpt ny lever idag och håller på att koka den med vitlök i vattnet, sedan skall den skäras i små tärningar för att torkas i ugnen, så att jag kan frysa dem i små portionsförpackningar, det doftar gott i huset tycker Lexi, som gått och sniffat mot spisen ett tag.

Kvällspromenaden var regning, det gjorde Lexi lite konfunderad såg det ut som, hon behövde ju gå ”på toaletten” so to speak men ville också undkomma regnet, jag blev full i skratt när jag såg hennes sätt i alla fall.

Idag har det varit mycket gnälligt från fröken, pipigt liksom, usch vad jobbigt det är med tonåringar, ibland.

Lexi var extra duktig inatt, jag kunde inte sova, höll på att vända och vrida på mig för att slutligen klockan tre på natten gå upp och göra en macka och ett glas o´boy. Lexi låg kvar i sin Plats fast jag var uppe och stökade ett par gånger, tände lampan och läste en stund, det enda jag märkte av henne var ett par djupa suckar. Till slut somnade jag, ett par tre timmars sömn fick jag innan det var dags för klockan att ringa.