Tisdagen den 4 November ;

Tidigt upp i morse, då jag skall tala i radio Kronoberg och skall köra till Växjö. Lexi var lite förvånad över tiden och låg kvar i sängen tills jag nästan var klar. Jag hade gjort färdkost till mig, tagit med lite mat och vatten till Lexi, henne resmatskål, långlinan och kameran.

En snabb toalett för Lexi på Gröningen, vi träffade Esther, som i vanlig ordning bara ville hälsa på mig och inte ha Lexi nära sig. Lexi låg ner nästan hela resan och skötte sig, kanon. När vi kom fram så hade jag gott om tid, så vi gick en sväng bortom till domkyrkan och parken som ligger där.

När vi kom in i receptionen så ”pratade” Lexi som hon brukar, på radio Kristianstad.

Hon pratmorrar låter det som när hon hälsar glatt och ljudligt, är man inte hundvan så låter det definitivt som om hon morrar och det fick jag förklara för ett par som hörde ”oljudet” i korridoren. De personer som hälsade på Lexi på radion var inte lika översvallande mot henne som hon är mot alla som kommer oss till mötes, men välkomna var vi.

Lexi fick sitt vatten och sin frukost inne i studion. Hon satt i knät på mig de första fem minuterna, sedan la hon sig på min jacka och kofta som jag lagt till henne på golvet vid min stol, där sov hon gott hela radioprogrammet, som varade en timma.

Vi gick en liten kissväng i Växjö innan vi åkte hem, hon låg lika tyst och fint på hemresan, som avslutades i Pålsjö skog. Idag var det extra vackert där, solen som strålade på bokens gula, gyllene, rostbruna färger. Lexi smälter helt in bland boklöven.

Jag hade långlina på henne idag, för jag var inte riktigt mentalt där med henne efter denna dags färd och arbete, så då är det bättre att ha fröken kopplad än att eventuellt få ett misslyckande med lydnaden i skogen. Hon visade vid flera tillfällen att hon, troligen, vet vad som är Höger. Hon har flera gånger sista veckan gått åt rätt håll när jag sagt Höger och även Vänster har blivit rätt, jag har bara glömt att skriva det. Jag fortsätter alltså att tala om för henne vilket håll vi skall åt när möjligheten finns, bra träning av kontakt och praktiskt, speciellt när hunden går lös och man kommer till en korsväg.

Jag hade satt på henne det röda fina halsbandet med ”rubiner och diamanter” så att de skulle se på radion att vi uppskattade att de bett oss komma, det halsbandet kommenterades av några där.

Erik kommer snart, då han ”lånar” tvättstugan i mitt hus och det kommer så klart att glädja lilla fröken. Han var här en kort stund och kissade Lexi, en kortis, så min stukade fot fick vila lite, den är rejält svullen efter en hel dags rörelser.

Lexi är svullen över juvren igen och som jag skrev häromdagen pipig, jag kommer nu även att minska på hennes foder.

Minska fodret, öka motioneringen och ta bort leksaker eller det som tiken behandlar extra mycket som sin valp, för att få skendräktigheten att avklinga är de råd man ger och de jag nu själv kommer att följa ett tag framöver, för Lexi är väldigt mycket en ”mammatyp”.

Det är långt ifrån alla tikar som blir synligt skendräktiga och inte så mycket som lilla fröken, det känns nästan som om livet gör rov på ungdomen, när man ser den fortfarande valpiga Lexi med moderskänslor.

Hon verkar tycka det är kul att titta på folk från kistan, speciellt kvällstid. När jag sitter vid skrivbordet, då sitter hon på kistan och hoppar över till fårskinnsstolen flera gånger, fram och tillbaks tittandes ut genom fönstret, helt tyst är hon.