Onsdagen den 5 November ;

Lite morgonpipigt från Lexi, som såg pipleksakerna i min bokhylla, jag flyttade dem så hon inte ser dem, längre. Ut på morgonpromenad, då vi för första gången fick hälsat på Collie herren som bor i kvarteret och som vi ser nästan varje dag men aldrig kommit så nära förut. Winston heter han och Lexi tycktes gilla att trycka sig upp mot honom och hans härliga päls, han var som Håbe, lite intresserad av Lexi, med betoning på lite.

Jag lämnade fröken i nästan två timmar idag och så fick jag vänta utanför dörren en stund, då jag hörde henne svagt gnällyla, tills det var tyst. I vanlig ordning så sa jag Hej innanför dörren och sedan ignorerade jag henne tills hon suckade och la sig ner, först då fick hon min kontakt.

Det är ovanligt milt för att vara november, tio plusgrader, så jag tänkte passa på att börja inträning med Lexi och cykel. Jag tog cykeln och gick bort till Just nu tryck och bad Mia föreviga detta åt mig.

När man börjar att vänja hunden vid cykel, så skall hunden för det första vara färdigväxt i kroppen. På en normalstor hund, typ Schäfer, brukar det vara runt året. När man tränar in cykel som sagt så börjar man med att gå med cykeln, med hunden på vänster sida om sig och så har man cykeln på höger sida, man är alltså i mitten själv, detta för att kunna hålla allt under kontroll. Om man är vänsterhänt så kanske det känns avigt, då kanske man har cykeln på vänster sida om sig och hunden till höger. Hur som helst, så när man börjar cykla, så gör man alltid det på bilfritt område, i skogen, parken, på ett industriområde kanske, det brukar vara lugnt där på helger och kvällar.

Hunden skall vara på höger sida om cykeln och gå ungefär vid ens knä, varken bakom eller framför. Lär hunden genom att cykla långsamt med full uppmärksamhet mot hunden, ha kopplet kort och cykla bara ett par hundra meter de första gångerna. Säg ett ord du vill ha som lär hunden ordningen du tränar in, jag har ordet Cykel, lätt för mig och ljudligt bra för Lexi, utan att det påminner om något annat kontaktord vi har.

Man tränar denna långsamma och på hunden helt fokuserade cykling flera gånger på bilfri plats. Innan man cyklar i trafiken så skall man vara säker på att hunden vet ordningen och att man själv kan vara fokuserad mest på trafiken. För att cykla riktigt säkert så monterar man en Springer på cykeln, det är en jättefiffig anordning som håller hunden på exakt rätt plats och man kan själv ha båda händerna på styret. Springer finns i alla välsorterade hundaffärer.

Om man har en väldigt liten hund, som exempel Chihuahua så kan man ha den i cykelkorg, tänk bara på att alltid sätta fast hunden så att om den försöker komma ur/hoppa ur cykelkorgen, så är den fast och kan inte det. Det är otaligt många benbrott som skulle besparats små hundar om deras mattar/hussar tänkte på säkerheten.

Om man har styphalsband på sin hund till vardags och även har det när man cyklar, så tänk på att vända det rätt när ni cyklar. Ett stryphalsband skall hänga löst runt hundens hals när den går utan drag och man sätter ju på ett stryphalsband med utgångspunkt för fotpositionen, det vill säga med hunden till vänster om sig och det blir ju tvärt om vid cykling.

Cykla inte fort låt hunden trava, det bygger muskler, och cykla inte längre än hunden har kondition för. Tänk på att träna upp hundens kondition och likaväl träna ner den om ni exempelvis inte cyklar alls på vintern men relativt mycket på sommarn. Cykla mest och helst på grusunderlag och stretcha gärna den vuxna hunden efter era cykelpass, trampdynorna kan även behövas ses över med Skillingaryd salva, eller liknande om man cyklar mycket.

Lexi och jag cyklade från baksidan av konserthuset och hem, cirka tvåhundra meter. Där är det relativt bilfritt, hon sprang jättefint och var uppenbart glad av mina Cykel, Bra, Cykel, Bra, då hon var mycket koncentrerad på vad som hände.

Vi kommer förhoppningsvis att få väder till att kunna cykla lite mer varje vecka framöver, för det behövs flera, flera träningstillfällen med passager och möten innan man kan vara säker på att ens hund kan reglerna. När hunden kan och sköter sig i sin position vid cykeln, så kan man med fördel låta hunden springa fritt under cyklingen på ställen som tillåter detta.

Jag och Lexi var bjudna på eftermiddagsfika hos Rose-Marie och Linnea, vi åkte dit och Lexi kände sig hemma, travade glatt rakt in och ”pratade” på sitt sätt, när hon säger hej. Gunilla min korrekturläsare var också där, Lexi behandlade henne lika översvallande vänligt som Rose-Marie och Linnea.

Lilla fröken gjorde sig hemtam direkt genom att hitta till hundleksakskorgen, där hon plockade ut saker, vissa blev sönderbitna snabbt och fick räddas undan hennes glupska svalg, det var en plastbit som suttit på en sådan där med pinnar som man kastar ringar runt. Både jag och Rose-Marie hade sådana för träning till våra tidigare hundar och så var det en bit av ”inälvorna” av en tyghund. Det var i och för sig positivt att detta hände för då kunde jag visa Linnea hur man gör för att öppna en pinschermun som är benhårt stängd, vi fick ut ”inälvorna” som var en rejäl tuss av sådant vitt stoppningsmaterial som man har i mjukisleksaker, det hade inte varit bra i en hundmage.

Linne gick en skön promenad med Lexi på en dryg halvtimma, vad skönt för min fot att få vila, och bra inlärning och socialisering för Lexi till familjen. De hade inte träffat någon hund men väl hälsat på en get, Linnea hade gått i Jordbodalen, ett vackert strövområde som har lite olika djur i hägn. När Linnea och Lexi kom tillbaks så hade det börja skymma och fröken hade börjat få in ”spöken” i huvudet igen, gnällig, pipig och lite orolig kunde hon inte slå sig till ro, så vi bröt upp fikan.

Det tog en stund för lilla fröken att varva ner även när vi kom hem, hon saknar nog sin ”valp” tror jag och hon har rejält med mjölk i spenarna, usch vad jobbigt det är att vara tonåring med hormonpåverkan, både för matte och hund.

Jag har glömt att säga att sedan den senaste fällningen så har Lexi fått en svart ål längs med ryggraden som slutar i en större svart plätt mitt på manken. De gånger hon rest ragg så ser den mycket större ut än den är just på grund av denna färgsättning av ryggen, snyggt är det faktiskt också, vi får se om detta är en färgteckning som stannar kvar.

Resa ragg gör man som unghund relativt ofta, det är osäkerhetskänslorna som styr de sinnesceller som åstadkommer raggresningen. Raggresning som betyder att man är aktivt ointresserad av ökat närmande från någon mötande individ kan hunden inte styra förrän den är vuxen, och det är hundar inte fullt ut både fysiskt och mentalt förrän först efter tre års ålder.

Jag har ett par skivor som jag ofta sätter på vid kvällstid, bland annat Diana Krall, som är mjuk klassisk storbandsmusik, denna musik har flera gånger de senaste dagarna fått Lexi att koppla av.

Hon lägger sig i rummet och somnar. Antingen är det musiken i sig som är rogivande eller det faktum att det är kväll och att jag har lite kvar av dagens jobb och eller summerar en stund vid skrivbordet och då är jag ju stilla och helt fokuserad på mitt. Detta är ju sedan länge ett återkommande igenkännandescenario för Lexi som gör att hon kopplar av.

Hon har lärt sig koppla ihop olika detaljer som tid, musik och mattes göromål med lugn och ro, det är så det går till enklast att lära, därför är det viktigt att vara medveten om sig själv och hur vi agerar och reagerar på olika situationer, speciellt medans vi ”fostrar” vår unga hund.

På kvällen gick vi en längre promenad som sträckte sig en bit inom staden, då kom vi att passera en krog, där Filippa har jobbat och därför känner både Lexi och jag dem som arbetar där.

De satt utanför sin köksdörr och pausade när vi kom förbi, så fick de alla tre en hälsningar av Lexi, som först var lite avvaktande. De satt på en relativt mörk plats och har svarta arbetskläder på sig, så Lexi såg inte riktigt vad hon såg förrän de började prata med henne, då hon glatt mötte dem i en hälsning.

När vi kom hem igen så arbetade jag lite med Lexi och metallapporten växelvis med den vanliga apporten, den i trä. Jag klickade henne för rätt och hela hunden lyste liksom upp, det var ett tag sedan matte varit så engagerad, såg det nästan ut som om hon tyckte, även om Lexi har en ovanligt engagerad matte, eller?