Fredagen den 7 November ;

Kort morgonpromenad, först vid halv niotiden. Visst hade vi sovit gott och lilla fröken hade bevisat att sömn var extra behövlig efter gårdagskvällens upplevelser.

Två timmar var vi på Fido´s, Erik och jag, krattade ihop en massa löv, Erik gjorde det mesta. Nu så skall jag förhoppningsvis ha lättare för att överblicka eventuella ben och annat skräp som är där ibland, innan Lexi hittar det. Vi gömde lite godisar och lekte lite med henne, men mest fick hon sköta sig själv för det känns som min energi är slut och jag behöver lite vila och då är Fido´s perfekt. Där uppe krävs det ju mycket mindre engagemang från min sida mot Lexi, det är ju ungefär som att ha en trädgård man kan släppa ut hunden i.

Det är jag i och för sig inte förtjust i att folk låter sina hundar få rasta sig själva varje dag i sin trädgård, det skapar ingen gemenskap och kontakt med hunden, men som sagt ibland är det både perfekt och skönt. Jag pimpstensborstade Lexi och hon fäller och fäller. Hon blir ljusare på halsen och lårens sidor, men den djupt röda färgen består på de flesta ställen över hennes kropp medans den svarta ålen på ryggen med fläcken över manken ännu verkar stå sig. Klofilning och öronrengöring väntar när vi kommer hem.

När vi kom hem, så fick Lexi ett märgben, idag igen först före omvårdnaden. Det var nämligen två rätt så små märgben som låg i samma frysta påse, så jag tinade bägge och kokte dem på en gång.

Kvällen innehöll en promenad, där vi träffade ”farbror Nelson” och slog följe med honom runt Marinan och Gröningen. När vi kom upp från vår promenad, så hade Erik dukat och serverade kvällsmat, den doftade gott i Lexis näsa också, så hon fick smaka lite.

Lexi Tände lampan och fick lite godissök att jobba med, annars var det en lugn kväll, ja en lugn dag har det varit.