Lördagen den 8 November ;

Jag fick en lugn morgonstart, då Erik tog morgonsvängen med Lexi. Han gav henne morgonkexet som hon brukar få, när dom kom in igen, men hon bara tittade på det. Handduken som hon ligger på när hon får märgben, låg kvar på golvet på kontoret, så jag tog kexet och snurrade in det i handduken, då blev det kul att försöka komma åt det, och då åt hon det.

Vi gick en kort stadspromenad bland massor av folk, Lexi skötte sig bra trots alla ben, barnvagnar och en och annan hund. De människor som vi mötte och jag kände som vi stannade en kort stund för ett hej med, fick en glad Lexi på sig. Trots att jag sa till innan att hon hälsar hoppigt och yvigt, så ville vissa hälsa på henne sittande på huk men de studsade tillbaks upp i sin fulla längd när Lexi kom till dem.

Trots hennes lite väl entusiastiska hälsning så kan jag se att det sakta är på väg att tonas ut mot mer ”normal” hälsning. Även Lexi kommer att bli en vuxen hund som hälsar på obekanta på ett sätt som folk accepterar och är vana vid, det vill säga en svansviftning och att man som hund sträcker sig mot personen, för att se om det är någon närmare bekant eller bara någon flyktig person, som matte känner lite grann.

Vi sov en liten eftermiddagslur efter att lunchen avverkats, då Lexi fick smaka av karré med potatis och gräddsås i sin matskål. När det började skymma så blev det en promenad med långlinan och blinkhalsbandet på bortom Parapeten, där träffade vi en Australiensisk terrier, som Lexi gjorde en kort hälsning på. Denta Stix och dagens foderranson serverades Lexi när vi kom in igen efter den snålblåsiga och kalla promenaden.

Det fanns bara lite energi och aktivitet hos mig idag, lite lek och några godisgömmen gjorde jag dock. Lite dåligt samvetet men samtidigt så vet jag ju att jag är väldigt aktiv nästan alltid med Lexi och att hon även behöver lära sig, hur tråkigt det kan vara när människor umgås, jag och Erik i detta fallet, och inte riktigt har tid/inspiration till hunden.

Trots lite, lite energireduktion idag, så somnade hon lika fort som vanligt i sin Plats och snarkade och drömde rejält i början av sömnen, då jag fortfarande tittade på teven, på sängloftet.

Jag kom att tänka på, har jag sagt att Lexi klarar av att visa alla ”fingrarna” på min hand, Vinka, Betala och en del annan hjärngymping vi tränar på, bland folk på stan och i affärer, alltså med störning omkring sig? Det innebär att hon kan fokusera på kontakten med mig trots yttre störning, dock inte vid alla störningstillfällen men vi är på väg mot mitt mål att jag skall kunna få full uppmärksamhet av Lexi oavsett situation, miljö vi befinner oss i.

Detta med inlärning som finslipas, finslipning kallar jag det när jag tränar inlärda moment med störning, är inte någon tävling utan ett sätt att arbeta med sin hund, så det är helt ok att det tar tid att befästa vissa saker, för då har man ju arbetsuppgifter att jobba med.

När en inlärning är perfekt och ”alltid” fungerar, så kostar den kontakten inte speciellt mycket energi och då behöver man ju ha något nytt att jobba med för att bränna energi och utveckla kontakten. Hundar är ju flockdjur och det innebär bland annat, att man söker gemensamma arbetsuppgifter med sin flock och framförallt utomhus. Om vi tillhandahåller det till vår hund, så får vi också automatiskt mer/bättre kontakt. Kontakt som används för att göra vårt gemensamma liv tryggt och trevligt, vilket i sin förlängning ökar acceptansen för hund i vårt samhälle.

När vi har uppnått maximal acceptans för hund i samhället, så kan vi också börja använda hundar till så mycket nytta för oss människor, som ledarhund, sos-hund, mögelsökhund, hundar i vården och hund som vård och på flera områden.

Hundar är arbetssökande och oftast positiva till flocksamarbete, därför är det så viktigt att man ger sin hund meningsfulla dagar även om vår hund bara är till för vårt sällskap.