Torsdagen den 13 November ;

Direkt ur sängen och upp till Fido´s, skönt att ha denna lilla plats. Lexi snusade runt en stund medans jag fyllde Aktiveringskulan med hennes mat från igår kväll, som hon inte rörde då. Hon hittade sitt röda rep och kom och undrade om jag ville leka, hon fick mig att ”jaga” henne en stund, en jätterolig lek verkar det vara för framförallt unghundar. Sedan gav jag henne Aktiveringskulan och det passade lilla fröken som lugnt och metodiskt rullade den framför sig och åt, rullade den och åt. Lexi hanterar verkligen Aktiveringskulan på bästa sätt, lugnt fösande med nosen, puttar hon den framför sig och missar på så vis inte en bit som faller ur. Min Dobermann Zappa satte en väldans fart på den med framtassarna, så hon missade de flesta godisarna, Kuben fungerade bättre för Zappa.

Vi gick vår nästa promenad runt om i Öresunds- och Vikingsbergsparkerna, knappt en timma var vi ute och Lexi var liksom extra busig med spring i benen, detta blev det inte mindre av då vi träffade en mindre flock med ungar i Vikingsbergs parken, som kom emot oss med gälla röster – Får vi klappa hunden? Hunden blev klappad och ungarna blev skuttade på, för vilken valp kan stå stilla när ett energiknippe närmar sig.

Jag fick tillfälle att instruera ett par av de äldre barnen, kanske sju år gamla, hur man gör om man vill hälsa på hund och inte vill bli hoppad på.

Sätt er på huk och prata med små bokstäver, skrik inte, vifta inte med armarna och backa inte undan medans ni skriker, då är det en direkt lekinvit som besvaras med just det man som barn i den situationen vill undvika.

Vi passerade raden med stridshinder på vår väg ner från Vikingsbergsparken och på dem har jag ju tränat Lexi, upp. Det var vad hon nu gjorde utan att jag bad henne om det, vart och vart annat hinder gick hon upp på, det är många i backen, cirka tjugo stycken på var sida om gången.

När vi kom hem så pimpstensborstade jag henne, tänk att en hund kan fälla så mycket och på en sådan liten svans, svansen fäller massor av hår. Efter det så tog jag fotfilen och en levergodis, gick och satte mig på mattan i rummet och kallade på Lexi. Hon kom men skulle inte komma ända fram eftersom hon såg filen, jag påkallade hjärngymping ordet Bytta och efter ett par gånger som jag sagt det, så vet ni, hon gjorde en kullerbytta, där mellan mina ben. Jag behövde bara snurra runt henne så låg hon ju perfekt för klovård.

Vi gick vår kvällspromenad, med blinklampan och långlina på Lexi, rakt över ett nästan kolsvart Gröningen, det passerade oss två joggare, de kom en och en, och Lexi markerade på långt håll att det kom någon, innan jag noterat dem. Detta gör i och för sig de flesta hundar men i hennes sätt att studera personerna så skymtade för mig pinscherblod, det vill säga vaksamhet och uppmärksamhet, det räckte inte riktigt att jag sa ok, kom nu. Lexi väntade att gå vidare tills joggarna passerat oss, bra jobbat faktiskt, eller hur, när man är ensam tjej ute i mörkret.

När vi kom upp så lekte jag med Lexi med bollen, fotbolls leken och det verkade uppskattat, hon tog tre bollar och jag lyckades med två mål, visst kommer ni ihåg vår fotbollslek. Jag tog en paus och hade lite stryktvätt som jag gjorde, då åt Lexi upp sin mat.

Efter det så gick vi igenom många av de hjärngympingord jag tränat henne på, så som Vinka, Plats, Sitt, alla fingrarna i olika ordning, Give me five och Kiss, Kiss och Fot positionen.

Att arbete med Fot inomhus går oftast till så att jag flyttar mig bara genom att vrida mig fyrtiofemgrader samtidigt som jag säger Fot, Lexi hänger oftast med, det blir en rörelse av ett steg och sedan sitt igen för henne. Detta kan jag göras så att jag snurrat ett helt varv, runt mig själv, och vi fått fyra gånger av Fot, ibland så backar jag ett steg eller tar ett steg framåt. Vitsen med Fot är ju att hunden skall förstå att det är vänster ben man skall vara vid hela tiden och detta sätt att träna in Fot gör ju att det går utmärkt att träna på det inomhus också, vilket jag tror många inte tänker på.

Det är ju bra att börja träning av det mesta inomhus eftersom där har vi hundens fulla uppmärksamhet, där brukar det ju inte var något oförutseende som stör koncentrationen.

Jag började med ett nytt ord idag Viska, Lexi skall då sätta sin nos mot mitt öra, jag hade en godis i min hand och satte den vid örat och sa Viska, detta gjorde jag fyra gånger och belönade henne översvallande när hon tog godisen, hon såg lite snopen ut först, men sedan verkade det som om någon registrering gjordes i hennes lilla söta huvud, vi får fortsätta imorgon och se om polletten trillar ner då, eller om jag får jobba ytterligare någon dag med att ha godisen vid örat.

Idag har vi haft flera jämnlånga promenader och tränat/jobbat mer med mental träning inomhus. Mer normalt är nog att jag jobbar mest utomhus och då på en lite längre promenad, just blandningen och att man är lite oförutseende för hunden gör oss intressantare än om varje dag alltid ser lika ut för hunden i vår relation.

Hon fick en tuggpinne och blev jätteglad, hon ligger nu och tuggar på den, tuggringen är fortfarande kvar men den har jag lagt undan och tar fram mellan varven. Att ta bort saker och ta fram dem gör dem oftast mer intressanta och då blir det mer fokusering på leksaken, tuggisen, apporten eller vad det nu är, guldstämpla föremål, som Anders säger.

Att se till att den vuxna hunden upprätthåller intresset för att tugga är utmärkt, det är ju på det viset som tandvården sköts bäst, så se till att er hund har möjlighet att ibland få längta efter sitt tugg, så att det behåller sitt värde.