Fredagen den 14 November ;

Extra trevlig morgonpromenad tyckte Lexi som fick sällskap stora delar av den med Cesar. Cesar och hans husse stod i Kungsparken och när vi närmade oss så stod de kvar, Cesar fullt upptagen med markundersökning och hans husse av telefon. Ceasar tittar flyktigt upp och jag säger Hej Cesar på cirka tio meters håll, han viftar till på svansen. Lexi hälsade glatt på Cesar som svarade med en noshälsning och sedan återgick han till att finkamma marken, Lexi följde honom nära och noga.

Att prata i telefon och vara ute med sin hund, rimmar inte med min önskan om mental närvaro med sin hund, men som Cesars husse sa, om jag får tala i telefon och söka alla människor som trots allt är lättast att nå på morgonen, så får Cesar en extra lång och trevlig morgonpromenad. Ja ibland så kan det nog vara så att telefonen kanske är en god vän för hunden. Jag skall på ett kortare ärende direkt nu på morgonen, så Lexi får en ensam dos direkt.

Jag hade lite ris, svag currysås och Mango Chutney kvar på min tallrik, när jag ätit min lunch, Lexi ville smaka, sa hon. Jag satte ner tallriken på golvet och det första hon slickade i sig var Mango Chutney, och den som jag trodde hon skulle rata.

Vi åkte ut till skogen och gick en skön promenad i grått, stilla novemberväder med väldigt få möten. Vi träffade Wilma, en ny bekantskap som är Jack Russel, Lexi och hon kunde inte riktigt få nog av varandra, som alltid mellan unghundar. När vi skulle skiljas åt så stack Lexi med Wilma och hennes matte, jag visslade en gång och i full fart kom Lexi springande till mig. Även om hon ännu är väldigt uppmärksam och håller sig runt mig så känner jag och ser att tonårstiden håller på att utvecklas fullt hos Lexi. Ni vet då man kan och vet allt bäst själv och alla föräldrar är pest, åtminstone bland kompisarna.

Lexi fick vara själv en kortare stund på eftermiddagskvällen, efter det så gick vi en sväng. Vi träffade Wilma, Cairnterriern, och det busades en liten stund. Nere vid Marinan hade vi en liten dispyt, Lexi och jag, hon skulle ta något kladdigt papper som låg på marken, jag sa Nej men hon skulle inte lyssna.

Jag satte mig på huk, så att jag kunde nå pappret före henne, ifall hon nu försökte ta det, trots att jag sagt Nej. Tonåringar skall vara envisa och prova sina vingar men det är påfrestande att vara matte och som dessutom precis har avverkat valptiden.

Jag fick som jag ville, hon accepterade mitt Nej och belönades, så klart för det. Det som är så extra jobbigt med hund är den enormt snabba utvecklingen. Under första året går man från en valp som inte kan och inte heller vill vara långt ifrån oss, till tonåren där man kan själv och har lärt sig hur vi är som individer, som till exempel att vi inte kan komma ikapp dem ifall de vill springa ifrån oss. Man skall ha tålamod och energi till båda dessa intensiva perioder, för att få en trygg, stabil, lyhörd och välmående vuxnare hund, vilket börjar sakta vid ett och ett halvt år. Mentalt vuxen är ingen hund förrän vid cirka tre- fyraårsåldern. Men tiden mellan ett och ett halvt år fram till tre års ålder brukar ändå innehålla färre svängningar.

När jag stod och gjorde mina kvällssmörgåsar, så var Lexi extra envis med att vara med, så jag lät henne få en smakbit på en assiett av plommon, gul paprika, jordgubbe och kiwi. Hon åt upp allt utom delar av kiwin, hon är för söt min fruktätande pinscher, och tidigare idag hade hon ”stulit” en banan som låg bland äpplena. Äpplena ligger i en korg som nästan står på golvet, ni minns säkert att under en period när Lexi var valp, så stal hon äpple var och varannan dag. Bananen smakade hon lite på men var mer intresserad av dess skal. Bananskal har hon tagit vid flera tillfällen, när vi stött på dem utomhus.

Sin egen mat äter Lexi sent, vid åttatiden har det blivit, de senaste dagarna.

Därför har jag också haft tuggisarna undanlagda en del av dagen, så att hon inte i sin tuggiver, äter sig mätt på dem. Hon fick sin tuggring efter att hon ätit ikväll och jag skulle hålla i den till henne, tyckte hon.

Både ikväll och igår kväll när lilla fröken hade lite besvärligt att bestämma sig för var hon skulle ligga i soffan, så tog jag henne i knät och där fick hon ligga, som en baby, med magen i vädret, som när hon var valp och ”tvångsnattades”. Jag klappade henne mjukt och rytmiskt över magen och bröstkorgen och det tog inte lång stund förrän hon var helt avslappnad, då la jag henne på sidan i soffan.

Medans jag klappar henne på magen, så viskar jag ordet Relax emellanåt. Detta ord har jag haft på mina hundar och det har varit praktiskt vid många tillfällen, hundar kopplar oftast samman sin sinnesstämning med vår (omgivningens), har man det i åtanke så kan man lära in många sådana här små praktiska kontaktord.

En sak att tänka på är att sömn fortfarande är en viktig ingrediens för den unga hunden och dess välbefinnande, under sömnen skapas ny energi och händelser sorteras rätt, sömn minskar också på eventuell stress.