Lördagen den 22 November ;

Efter att vi varit på vår morgonsväng, så kollade jag Lexis sår, det är som en avskavd bit av trampdynan, som om hon skulle fått en glasskärva eller tagg som rispat bort en bit. Men glas tror jag inte det är, för när man bott i stan hela sitt liv, som jag har och haft hund, så söks marken av efter glasskärvor. Det ser inte ut som om det sitter något där, jag satte på lite Emu salva som jag köpte häromdagen i hälsokosten. Enligt dom så är det en fantastisk salva som mildrar klåda, läker småsår på nolltid och är mjukgörande. Jag tog den på mina fötter i går kväll och de känns som nya idag. Lexi fick Tejpöge på Hönökaka till frukost.

Jag hade bestämt ett kort möte med Susanne, vid klockan elva på stan och Lexi fick hänga med. Vi gick tillbaks hemåt uppför Hallbergs trappor och via Slottshagen, Öresundsparken. Det är dis och dimma idag och mistluren tjuter, ett ljud som Lexi uppmärksammade redan imorse. Det har hon ju hört flera gånger när hon var valp, så när hon lyssnade till det, så såg det liksom ut som om hon ”tittade in” i minnet och strax så gick hon vidare igen, som att det ljudet var ok, så blir det ju. Jag som är uppväxt i Helsingborg har hört mistluren sedan innan jag minns och jag tycker att det är ett behagligt ljud medans för nyinflyttade ter det sig nog som sorgset till skrämmande, både för männska och hund, kan jag tro.

En stund efter att vi kommit hem så åkte jag iväg för att köpa lite hundtugg och godisar, det blev till ett köpcentrum, varför Lexi fick stanna hemma. Hon skall ju ha en ensam stund varje dag, plus att jag helst inte vill ha min hund sittande i bilen och speciellt inte på stora p-platser.

När jag kom hem igen, så var det mjukt, stilla men fullt regnande ute och lilla fröken påstod sig vara pigg. Vi åkte till Fido´s, där tänkte jag hon kunde bränna lite energi men hon var mest intresserad av att finna ätbart. Inte så kul att stå där i regnet och se i princip inget hända. Vi åkte till Krematoriet och gick en kort sväng i skogen. När vi kom hem igen, så satte jag på lite Emu salva på Lexis tass igen och sedan kröp hon upp i en fåtölj och jag la mig i schäslongen, vi sov middag, hmm mysigt.

På kvällen kom Susanne, Lexi hade fullt av energi så både jag och Susanne fick en stund i att engagera henne. Lexi och jag tränade lite, så att Susanne fick se hur duktig hon är och samtidigt som jag brände lite energi av henne så fick vi utfört hennes övningar med åskådare, när jag tyckte att det räckte, så plockade jag fram en ny tuggisring, den uppskattades.

Det gav Lexi en lång stunds tuggande. Hon pockade på att få gå ut strax före klockan tio och det gjorde vi. När vi kom upp, så blev det en liten klick Emu salva på tassen, sedan skulle hon börja bitas och busa. Hon hoppade upp i soffan och höll på att bråka. –Nu räcker det sa jag, då började hon att larva sig och slog en kullerbytta, jag hade kameran vid mig, så det blev förevigat. Det ser ut som om hon är färdig att bryta nacken, så våldsamt beter hon sig.

Jag beslutade att här behövs tvångsnattning för att hon skall lugna ner sig, Susanne fotograferade det hela och det går nästan lika snabbt att få fröken att slappna av från fullt bus, som det ser ut på bildserien. Det där extra busiga beror oftast på behov av att besöka toaletten eller John Blund.