Söndagen den 23 November ;

Vi vaknade först efter klockan nio, jag och Lexi, det beror väl på att det var lite sent igår kväll, i ”hopp-i-kläderna” och ut. Vi träffade Hugo, Airedaleterriern som bor i Tågabacken och som vi träffar där ibland när vi passerar hans trädgård. Hugo har gått flera kurser hos mig och var bekant med min Zappa, detta var första gången som Lexi och han fick hälsat och Hugo, trots sin ålder på nästan nio år, gjorde lekinvit med Lexi och helt plötsligt som kom Cesar nära inpå oss och Hugo sa adjö, det blev Cesar vi morsade på en stund.

Nelson, Esther, de två Bichon Frisée killarna vi träffar ibland såg vi på håll. Det verkade som om ”alla” var ute samtidigt imorse. Trevligt för Lexi men inte lika roligt för mig, när man inte riktigt hunnit vakna och skall vara social med mattehusse, de ser alltid mer pigga och vakna ut än jag, tycker jag.

Sista biten Hönökaka fick Lexi med sin leverpastej på till frukost och så gjorde jag en liten check av hennes tass och satte på lite Emu salva. Hon haltar lite lätt när vi går på stenigt underlag, som i Kungsparken.

Esthers matte, Ulrika ringde precis och vi skall gå på Kullaberg tillsammans med dom, trevligt, det var ju ett tag sedan.

Igår kväll och även nu på förmiddagen, så var det några som smällde smällare, trots att det är förbjudet sen något år tillbaks att ens sälja. Igår kväll var det fyrverkeri, strax före klockan elva på kvällen. Lexi noterar knappast dessa ljud, det bådar gott inför nyår, hoppas jag.

Hundar som visar oro för fyrverkerier bör få hjälp, mattehusse kan söka oss utbildade hundpsykologer via vår hemsida www.immi.nu.

Om det inte utvecklats till ett problem utan hunden bara uppmärksammar ljudet, så visa inte att ni noterat det själva. Er hund kommer att läsa av er och det som ni noterar som intressant eller farligt noteras också av hunden. Det är väldigt enkelt att få en hund ”skotträdd” på grund av felriktad välvilja, som att exempelvis ta upp dem i famnen och tala tröstande. Var ointresserad av ljud, typ fyrverkeri och skott, som er hund kanske visar oro inför, så undviker ni att skapa ”skotträdsla” i den mån ni kan.

Detta med att vara ”skotträdd” är även till en del ett nedärvt beteende och likaså kan det vara genetiskt knutet till olika rasgrupper, känsligheten för ljud/skott.

Vi åkte till Kullaberg och gick en härlig promenad, tillsammans med Ulrika och Esther. Lexi utökar sina små undersökningsrundor men är ändå väldigt nära och kommer direkt när jag visslar på henne, hon busade lite med Esther men eftersom Esther inte vill, så lät hon faktiskt henne vara ifred mesta tiden.

Eftersom jag och Ulrika inte träffats på ett tag så blev det mest snack och inte så mycket arbete av med Lexi men som sagt, de Hitinkallningar hon fick och två Stoppsignaler fungerade perfekt. Första Stoppsignalen blåste jag när vi helt plötsligt blev ”omkörda” av en cyklist med mountainbike, vi hade inte hört honom komma, han bara dök upp.

Jag blåste Stopp och då befann sig Lexi i ett dike och på väg upp, hon frös i sin position när hon hörde signalen och stod kvar tills jag kom fram och fick belönat henne med en köttbulle. Det är så man blir tårögd av glädje när denna lilla knappt tiomånaders hund är så lyhörd, undrar var detta skall sluta.

När vi kom hem och hade parkerat bilen, så kom Fanny och hennes matte precis förbi, hon sa att detta var inte Fannys dag, de smäller, och då fick jag klart för mig att det inte var smällare jag hört tidigare idag.

Det var fyrverkeri igår kväll men idag var det startpistol till en segelbåtstävling, de smällde med den nu precis igen, så de har hållit på hela dagen. Vad skönt att Lexi, ännu i vart fall, inte visat rädsla för detta. Min hund Boss var mycket rädd för smällare, fyrverkeri och åska, så jag vet hur jobbigt det är för en mattehusse med en ”skotträdd” hund.

Jag blev precis uppringd av Cesars matte Vera och blev inviterad att lyssna på Cesars husse Per-Erik, som skall sjunga i en kör på Dunkers kulturhus. Jag tror jag hänger på även om tiden är lite knapp för att ha fått Lexi helt nervarvad, hon ser ut som om hon begriper att jag skall iväg. Man får väl tänka lite på sig själv också, även om man är hundpsykolog.

När jag kom tillbaks så tog jag mig en titt på Lexis sår och det var lite större, det är ju inte så konstigt efter den springrundan hon hade på Kullaberg, så nu blir det bandage. Jag tvättade av såret med Jodopax och satte sedan en klick salva på, därefter började bandageringen. När man skall lägga bandage på en hundtass, så börjar man med att lägga en avlång sträng med bomull mellan varje tå, därefter lägger man bomull runt tassen och håller då ihop tårna och sedan på med bandaget. Se till att det inte stasar men ändå sitter på plats och det är just det som är så besvärligt.

Hundtassar är väldigt svårt att få bandage att sitta bra på om man inte är proffs och det är man ju i regel inte som vanlig mattehusse. Det finns all anledning att be er veterinär, nästa gång ni är på besök, att visa er hur man gör. Det är inte ovanligt att hundtassar bli skadade under hundens livstid och då är det bra att kunna grunden själv. Jag använder alltid Vetrap eller Co-flex som det också heter, till det yttre bandaget, köpes i hästaffärer och välsorterade apotek. Vetrap finns i olika bredd och olika färger, det är elastiskt, lite gummilikt och självhäftande.

Det är viktigt att alltid byta bandage om man varit ute i regn eller om hunden gått på fuktig mark. Det skall vara torrt innanför bandaget, så man får byta minst en gång om dagen, träna gärna på er friska hund, då kan ni det den dagen det behövs. Lexi som alla djur på fyra ben hoppar på tre ben och beter sig som om benet var av, när man släpper dem efter bandagering. Ett enkelt sätt att se till att hunden går på alla fyra igen, är att man håller upp det friska par benet en stund och eller tar en liten promenad i koppel, belöna när de sätter ner tassen i marken igen, då går det lite fortare att få en avslappnad gång igen.

Nu är det kvällsmat och Lexi klämde sin Tejpöge innan hon gav sig på torrfodret i Fun Bone, hon har även Tänt lampan idag, det glömde jag nästan att skriva, det gjorde hon innan jag gick på konserten.