Tisdagen den 25 November ;

Tidig morgon för att hinna med att rasta Lexi, lägga bandage om hennes tass, fixa lite färdkost till mig, för vi skall till radion i Kristianstad idag och ha hundväkteri.

Lexi uppför sig perfekt i bilen, hon har verkligen lärt sig att åka bil. När vi kom fram hade vi en tjugo minuter till godo, så vi gick in i köket för att fika, där satt nästan hela gänget och Lexi blir så glad, de flesta av dem som jobbar på radion besvarar hennes glädje med att komma och hälsa på henne. Jag fick en kopp tea och åt min macka, Lexi fick två köttbullar. Precis när vi kommit in i studion och allt var klart för att börja sända, så hör jag ett välbekant ljud. Lexi ulkar och kräks, inte förstår jag varför mer än att det kanske hade blivit lite mycket med all glädje i fikarummet och så två hastigt svalda köttbullar.

Efter radion, så gick vi en promenad i ett skogsmotionsspår, som ligger precis vid radion, sedan körde vi hemåt igen. Väl i Helsingborg, så blev det en promenad i Pålsjö skog också, sedan hem och ta av bandage, tvätta och torka tassar, duscha av skor och långlina. Det är det sämsta Skånevädret idag, dis, dimma och skurar.

Lexi fick sin mat direkt efter att alla bestyr i badrummet var avklarade och hon satte fart på sin Fun Bone och åt.

Mycket, mycket arbete för mig har det varit idag, så jag är trött och har därmed aktiverat Lexi minimalt. Vi gick en kvällspromenad strax före halv åtta och sedan när vi kom upp, så tyckte Lexi att matte behövde piggas upp, så hon drog fram lite leksaker. Jag orkade inte och ville inte, jag gav henne hennes tuggring och den nöjde hon sig med i över en timma. Men sedan när fröken var så trött så ”ringarna” över hennes ögon syntes, så skulle det bitas och busas. Jag tog upp henne i famnen och släppte inte taget förrän hon var halvsovande och det tog inte lång stund.

Även ikväll efter sista kissvängen vid halv tio, så fick hon vara på kontoret och eller gå upp och sova själv först, så jag fick en alldeles egen stund i soffan, innan jag gick upp till henne, för att sova, sova.

Innan dess så fick jag en tanke att förklara; det kan vara bra, speciellt för unghunden, att få lära sig att vara själv, även om man inte då behöver vara ensam. Att exempelvis lägga in Lexi på kontoret fast att jag är hemma är inte att stänga ute henne från hemmets ljud, som det vore genom att en dörr stängdes om henne. Gallergrinden, som jag rekommenderar, är inte utestängande bara avstängande, och viktigt i det sammanhanget är att ung/hunden inte i syfte att bestraffas hamnar utanför, utan för att få egen tid av ro och ändå kunna se och höra flocken. Som tonåring har man rätt att få ta plats för att finna sin plats och det sker genom samarbete med och vänlig konsekvens från flocken, kryddat med möjlighet till egen tid.