Torsdagen den 27 November ;

Tidig, tidig morgonsväng, då jag inte kunde sova och Lexi vaknade också. Sedan arbete för mig hela förmiddagen då låg Lexi och trynade, vid lunch så åkte vi på massor av ärenden, la tvätt i tvättmaskinen och åkte upp till Fido´s.

Jag krattade ihop lövhögarna till ett lämpligt hörn, som jag har som kompost och Lexi fick nästan en timma, då hon kunde gå och snusa, sedan lekte jag en stund med henne innan det var dags att åka hem igen och in i tvättstugan. När vi kom upp så var det av med alla kläderna som blivit så smutsiga, tvätta av handskar, skor och byta byxor, jag var helt lerig av leken och pysslet med löven efter alla dessa dagars regn.

Jag kom på att jag glömt berätta att jag inte gärna åker hiss, så Lexi har blivit socialiserad med hissåkning med både Erik och Susanne. Så när jag sätter tvättkorgen i hissen, vilket jag alltid gör, och sedan går runt och in via gårdsdörren för att ta den ur hissen, så ville Lexi gärna åka hiss. Hon har ingenting emot att gå in i den, konsensus är att man kanske skall tänka på att träna sin hund för situationer som man vanligtvis inte är i såsom att åka buss, det gör sällan folk som har egen bil.

Om det sedan är så en dag att man måste åka buss och ta hunden med och då har en stor, vuxen hund som tycker att det är obehagligt så kan det bli jobbigare än det behöver om man tänker på att träna alla möjliga situationer med valpen/unghunden, som kan tänkas uppstå senare i livet även om man inte önskar eller tror det.

När vi åkte från Fido´s stannade vi till på Djursjukhuset för att väga lilla fröken, det var ju ett tag sedan. Hon vägde 15,45 kg och är fortfarande 46 centimeter över manken. Pimpstensborstning hann jag också med på henne uppe på Fido´s, svansen är den del som förhållandevis fäller mest på henne och det syns klart nu att hon fällt mycket, då hon bytt färg igen. Nu är hon på väg att se ut som sin mor, stickelhårig över ryggsadeln, hjortröd på skuldror, lår, ben och huvud, för att vara något ljusare på undersidan och så den nästan svarta ålen som har brett ut sig mer över manken och rygglinjen och fått in bruna strån, hon är snygg, faktiskt.

På tal om ordet Snygg, så använder jag det då hon sträcker på sig, för att kunna be henne sträcka på sig i situationer där det för musklerna kan vara extra bra med en förberedelse. Katter är ju jätteduktiga på att hela sitt liv sträcka på sig, medans jag tycker att många vuxna hundar är sämre på det, att sträcka på sig är en signal till musklerna att det är dags att vakna till inför ansträngning. Då minskar risken för muskelbristning, detta gäller även oss.

Senare på eftermiddagen, så gick jag och Lexi till Susanne och lämnade lite negativ som jag hjälpt henne med att hämta från fotohandlaren. Det blev många stopp och invänta att Lexi tittade på mig innan vi kunde gå vidare, då hon ligger på i kopplet och dessutom är helt fokuserad på alla vita prickar på marken. Om det nu skulle vara ett tuggummi, så tar hon det, tuggar och sväljer.

Kvällspromenaden vid niotiden, var också stökig eller så är det jag som är trött idag, jag stannade och höll henne kort i kopplet och väntade tills hon tog kontakt, då blir det Bra, Duktig och Varsågod gå Framåt. Denna process kan uppstå hur många gånger som helst på en promenad, i början när man tränar sin unga hund att ha kontakt med sin mattehusse. Ryck i koppel och hög otrevlig röst för att få styr på hunden leder endast till oro/rädsla, ögontjäneri, eller fullständig ignorans från hunden. För att få den unga hunden att växa upp till en stabil och kontakttagande vuxen hund krävs förutom en klar målbild från oss, tålamod, obändlig konsekvens, initiativ, samarbete och lugn/trygghet.

Det är den biten som kommer att ta mer och mer plats nu mellan mig och Lexi, att jag skall orka vara konsekvent så mycket som möjligt för att skapa en stabil och lyhörd individ, så att vårt vardagliga liv blir lättsamt och trevligt för oss båda. Jag vet inte hur ni känner er när er hund är tonåring, men jag är trött, det har som sagt var kostat mycket energi med valptiden, mycket arbete har jag haft, en operation, Lexis första löp och som grädde på moset, unghundstiden med alla dessa envisa, plötsliga infall.

Jag tog mig ett härligt bad ikväll och då hade Lexi lite svårt för att bestämma sig för om hon skulle tugga på sin tuggring i badrummet hos mig eller i rummet. På tal om tuggringen, så har jag den senaste veckan tagit för vana att varje dag hantera hennes tuggis, med att ta undan den och ta fram den när jag märker att hon har lite energi och jag är upptagen eller då jag bara tycker att hon skall få chansen till att tugga om hon vill.

Detta kommer indirekt att lära henne byteshandel, att koppla då hon är utan tuggisen och inget annat händer för henne och koncentrera sig på den när den är där. Tuggisen kommer att bli mer populär än om den alltid fanns till hands, vilket är mycket bra för hennes ”tandvård”. Viktigt att nämna här är att jag på inget sätt tar den ifrån henne när hon är som mest engagerad, utan snarare när hon börjar tröttna, jag är inte ute efter att hon skall känna sig otrygg med sina föremål nära mig, bara förstå att också jag hanterar dem.