Fredagen den 28 November ;

Morgonpromenad i en disig grå morgon, över Gröningen och sedan drog Lexi iväg oss runt turfiskebåtarna och den pirarmen. När vi kom hem var det en knapp halvtimma kvar tills jag skulle iväg till min revisor, och Lexi fick en ensam stund. När jag kom tillbaks, så hördes inget och Lexi såg relativt cool ut, jag sa Hej när jag kom innanför dörren i vanlig ordning, tog och gömde lite godisar runt om i lägenheten. Därefter öppnade jag grinden – som nu har fixats till så att den är både funktionell och snygg, borta är kompostnätet – till kontoret och uppmanade henne till Leta godis.

Lunchpromenad i skogen, härligt idag, vi var nästan helt själva och Lexi kunde springa fritt nästan hela rundan. Hon är underbar med kontakten, springer tio femton meter och vänder sig om för att möta min blick, jag belönar alltid detta kontakttagande med Bra och oftast så fortsätter Lexi framåt, idag var det in i skogen och hopp över alla de träd som låg där, som dom fällde häromdagen. Plötsligt hörde jag maskinljud, så jag kallade in Lexi och kopplade henne medans vi passerade skogsmaskinen, en sådan som lätt som en plätt lyfter upp grenar och stammar från marken och packar dem bakpå sitt släp. Lexi stod en stund och tittade storögt, jag lugnade med att det är OK. Hon accepterade mitt påstående och fällde ner den ragg som hade börjat resa sig över manken.

Jag jobbade med uppmärksamheten idag, också, genom att lägga ifrån mig godisbitar på stubbar och stenar jag passerade, om hon inte såg det, så påkallade jag hennes uppmärksamhet, ibland bara med en harkling och hon kom springandes tillbaks för att leta, jag fortsatte min promenad under tiden. Jag passade också på att träna balansen med henne genom att lägga ut godisar på ett par fällda granar. De gånger hon kopplades, så arbetade jag med att hon skulle gå Här, som jag kallar att gå i kopplets längd, oavsett vilken sida om mig hon går.

När vi kom hem, så var det avsköljning av tassarna i ljummet vatten, jag har inte haft tassbandaget på idag så jag tvättar av såret med jodopax efter promenaderna, borstning och klofilning innan fröken fick sin mat i Fun Bone. Hon rörde inte den, bara bar in den på mattan i rummet, där hon fick tag i sitt tigrerade ben, jag ignorerade hennes aktivitet och strax så somnade hon i en av fåtöljerna i rummet. Detta med att hon lägger sig där inne är en markering att inte bli ensam/instängd på kontoret, vad söt hon är när hon förutsätter. Det blir mer synligt när man jobbar mycket med kontakt och mental träning med sin hund, att de blir påtagligt mer ”tänkande”, tycker jag. Eller så är det så att vi människor är mer i harmoni med vår hund och därför uppmärksammar olika bitar hos dom, mer än de som har hundhållning på annat sätt.

Som jag brukar uttrycka det när jag pratar om hund med mina konsultationer, vilket jag sysslar en hel del med, man skall jobba och lära sin hund på ett sådant sätt att de har möjlighet att växa i sin inlärning ”som att få ta studenten”. Inte bara lära in Sitt utan även utveckla sittandet, i olika miljöer, situationer och med olika tid, exempelvis.

Jag vet inte om jag skall tävla med Lexi eller ha någon speciell uppgift med/för henne, utan för tillfället så jobbar jag bara med alla möjliga roliga, krävande och ibland svåra moment för att få en hel individ, som har möjlighet till att kunna fokusera och koncentrera sig, som har egenkontroll och ett gott samarbete med mig och av fri vilja.

På kvällspromenaden i Vikingsbergsparken, träffade vi en flicka som frågade om hon fick klappa Lexi, för att hon tyckte hon var så söt i sitt blinkhalsband. Det uppmärksammas hela tiden, folk säger det direkt till mig eller till varandra när de passerar oss. Jag rekommenderar varmt reflexer på hunden under vår mörka årstid, även om man bor i en stad, som är upplyst av gatlyktor. Bor man på landet, så tar jag det för självklart att man klär både sig själv och hunden med reflexer på kvällstid.

Lexi och jag lekte lite och av det blev hon nog hungrig, för hon slutade självmant efter en stund och började putta runt sitt Fun Bone, det gick kvickt att äta för henne idag, hon hade fått sin Tejpöge en stund innan vi började leka. När hon var klar med sin mat, så gick hon och ställde sig vid ”sitt” skåp i hallen, jag förstod vad det var fråga om tuggisen, jag tog fram den till henne.