Lördagen den 29 November ;

Vi träffade , Dandy en reslig blandraskille av Labrador Retriever och Grand Danois, Cesar och en långhårig Taxkille på vår morgonpromenad. De Lexi känner är hon våldsamt kärvänlig mot och nya bekanta och i synnerhet av den större modellen är hon , som ”alla” unga hundar, försiktigt avvaktande mot.

Vi hann inte vara inne mer än en timma, så ringde Ulrika och bjöd oss på middag ikväll och undrade om vi skulle gå en sväng i skogen, ihop. Vi åkte till Pålsjö skog och gick en promenad i bitvis full dimma, då såg vi inte mycket mer än kanske femton meter runt omkring oss.

Lexi tog lite längre utstickare i skogen idag, åtminstone, som jag uppfattade det, då dimman skymde sikten, bitvis. Jag både visslade in henne och lät bli. Om man kallar varje gång hunden drar en bit ifrån en, så lär man hunden att vi håller reda på dem och det är inte bra, hunden skall uppleva att de behöver hålla reda på oss. Att tänka på är, att vi har djuren i skogen och andra människor att ta hänsyn till, vilket gör att vi samtidigt måste hålla koll på hunden, hela tiden.

Med detta i åtanke, så gäller det att vara förutseende och jobba smart. Hon kommer som ett skott när jag kallar/visslar på henne, så vitt hon inte funnit något ätbart, då äter hon klart först. Detta skall jag också jobba mer med snart, att träna in ett Nej som respekteras även om hon hittat ”föda”, vi får se hur det går, jag återkommer mer specifikt till min träning av detta. Lexi lät Esther slippa hennes bus nästan hela rundan idag, vid ett tillfälle så skulle hon ha igång Esther, som blev för….

När vi kom hem, så doppades tassarna i ljummet vatten och torkades av. Hon serverades Tejpögen, som hon inte ätit innan på morgonen då jag åt frukost, inne på kontoret där hon också blev instängd, eftersom jag skulle till stan och hämta klippt gran, som jag skall pynta mina vovvegravar med och tända ljus nu inför första advent.

Jag har gjort i ordning två stycken tomma toarullar, en till Esther och en till Lexi. Jag tejpade ändarna och la en bit hushållspapper inne i toarullen, mot tejpens baksida, stoppade i några torrfoderkulor och ett Märgkex och en bit Sandwich, tejpade igen andra änden på samma sätt. Dessa slog jag sedan in i mycket presentpapper och la en Rodeo stång vid toarullen. Dom blev som två smällkarameller, vovvarnas kvällspaket.

Nu skall jag upp till vovvegravarna och göra julfint och Lexi får hänga med, åtminstone i bilen.

Lexi har inte varit med hemma hos Esther förut, så jag hade henne kopplad en kort stund. Där är väldigt lite mattor och textilier och det gör att Esthers gälla skall, som hon använder flitigt när någonting inte passar, hörs väldigt mycket och golven blir hala att försöka manövrera sig på, när man som Lexi tvunget skall inpå Esther, fast hon markerar ovilja. Det var knappt fem minuter, jag hade Lexi kopplad, sedan fick vi stå ut en stund med Esthers skall och tandvisning, Lexi respekterar henne visserligen men är tetig.

Per, Esthers husse stod i köket och lagade lamm, teven var på och hördes från ett annat rum än där jag och Ulrika satt. Helt plötsligt så var det ett högt ljud från teven, samtidigt som Per tar ut grejor från kylen och börjar med maten, Lexi fick stora ”spöknojan”.

Något skrämde henne till den grad att hon hässjade, kunde inte vara stilla på en bra stund, hon vädrade upp mot taket dit matlagningsdoften nog var starkast, och den doften skrämde henne, hel uppenbart. Efter en stunds irrande och doftande, så kom hon och la sig bredvid mig i soffan, det fick hon för Ulrika.

Hon låg kloss intill mig och skakade, hon tog inte ögonkontakt och både jag och Ulrika förhöll oss ointresserade av hennes ”noja”. När maten var klar och vi satte oss till bords, så låg hon under bordet. Det var mycket mat, så det blev en köttbit över, Lexi erbjöds den och avstod ?? Esther åt glatt sina erbjudna bitar. Hon var så skärrad att hon till och med var helt ointresserad av sin ”smällkaramell” till och med när Esther rev och slet och åt upp innehållet i sin, så var Lexi ointresserad.

Hon lugnade ner sig, så pass att hon var stilla, hon hässjade inte och när klockan var halv tolv, så tackade vi för oss och gick en kissväng ihop med Esther och sedan var det upp och i säng.

Bilderna från ikväll visar även Uwe, vår granne och husets hustomte. Han var hos Per och Ulrika när vi kom och Lexi tycker mycket om honom. Vi träffar Uwe nästan varje dag och det hoppas och hälsas på honom, precis som ikväll när hon fick syn på honom.